Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Vilken fantastisk advent vi har haft. Som i en saga fick vi vit härlig vintersnö som gjorde hela landskapet julvintervitt.
I lördags morse sa AB att nu minsann skulle vi gå ut och ta en vinterpromenad. Så det gjorde vi.
Karin la sig direkt och gjorde en snöängel.
Underbara vintersnö…
Lilla KI har det inte alltid lätt med humöret. Ibland blir hon arg.
Jättearg.
Saken hör till den att just den här tiden på året är det extra viktigt att alltid vara snäll.
Jólasveinarna är nämligen i antågan och de delar ut potatisar till alla barn som inte är snälla.
Mamma satte upp en lapp på kylskåpet och tänkte skriva upp hur många potatisar KI skulle få i år. Förra året fick hon en potatis och Anna Björk fick en halv….
Trodde mamma ja.
Om du river ner lappen och knölar i hop den så kan inte mamma skriva ner hur många potatisar som jólasveinarna ska komma med.
Då sa mamma att det behövs ingen lapp för jólasveinarna ser ändå.
Då blev KI tyst.
I morse frågade jag flickorna om vi skulle göra ett pepparkakshus även i år. Det tyckte de var en jättebra idé.
Förra året gjorde vi den här borgen. I år vill de att vi ska göra Bamses, Skalmans och Lille Skutts hus.
Det blir till att bjuda in till pepparkakshusmöte.
Under helgen har B lagt golvvärme.
Vi skulle klä oss inför dagens dansövning. KI tog fram sin fina vit/rosa kjol och en vit tröja. Så gick hon in till mamma och sa att hon ville ha sådana där leggings som det är trångt för fötterna i…
Det var nylonstrumpbyxor hon menade 🙂
Det hade kommit en ny sändning av dansskor.
Så nu har KI fått sina dansskor och hon är sååå lycklig.
Flickorna har nedräkning till julen. Deras förväntningar och spänning börjar så smått att ökas och de är helt medvetna om det här med de isländska jultomtarna.
I går var det en viss liten KI som inte alls var med på noterna och ville inte göra som mamma sa. Då sa mamma, nämen titta vem som ser in igenom vårt fönster: ”Gluggagaer” KI tittar med stora ögon på mamma. ”Vad gör han här?” Jo förstår du, nu håller de på att anlända och förbereda sig inför deras riktiga ankomst i decemeber. De måste ju se efter hur mycket presenter de ska köpa för att inte tala om hur många potatisar. KI sprang och hämtade sin pyjamas men på vägen tillbaka från sovrummet till soffan hade hon liksom redan glömt det där med Gluggagaer och höll på med allt annat än att klä sig i nattkläder.
Då sa mamma: Nämen titta Gryla tittar in!
Det blev för mycket för en liten KI. Nu grät hon stora krokodiltårar…och mamma fick trösta.
Det är nämligen så att de isländska julnissarna är 13 stycken och kommer en efter en ner från fjället från och med den 11 december och ger barnen en present – om de varit snälla. Har de däremot varit stygga får de en potatis i skon.
Gryla är deras mamma och förr i tiden sa man att hon åt barn. Det har man slutat med nuförtiden så i dag äter Gryla bara katter. Men Gryla är en ruskig person som barnen inte gillar alls.
Det hela började med att vi såg julkalenderna ”Jul i Svingen” där Klara hade fått en hemmagjord kalender som var fylld med godis. Flickorna tyckte det där var en toppengrej så de satte igång att rita bilder. Nu har de gjort 24 bilder och vi har nu köpt en hårdare kartong som ska sitta som bakgrund. Varje liten bild görs till lucka så det har klippts runt halva bilden. De har dekorerat med bomull och nu har bara mamma kvar att lägga i överraskningar 🙂
Här haqr vi Karins julkalender. Visst är den fin? Mamma ska lägga i överraskning och klistra igen luckorna.
Här har vi då Anna Björks kalender. Visst är den fin?
Just nu håller B på att lägga golvvärme. Det gör han genom att golvet kläs med en sk. frigolitduk. Därefter kommer värmeslingor att läggas ovanpå för att till sist lägga en gjutbädd över hela kalaset.
Anna Björk har dansat på sin första danstävling och vill ni se hur hon dansade, klicka på den här länken: Anna Björk dansar
Idag har vi varit en hel del i nya huset. Mamma och pappa slipar, slipar och slipar. De måste ha sådana här masker på sig eftersom dammet som kommer från väggarna är så fint och är jobbigt att andas. Under tiden sitter vi flickorn på ovanvåningen och ritar.
Vi håller nämligen på med ett litet hemligt julprojekt.
Klockan halv tolv ringer det i mammas telefon. Det är från lekskolan. De frågar om hon hämtat Karin eller om det är någon annan som hämtat Karin Inga. Inte vad mamma vet. Lekskolefröken förklarar att Karin Inga varit borta i snart en timme och alla är jätterädda och letar överallt.
Ingen Karin Inga finns någonstans.
Mamma sätter sig i bilen och kör det fortaste hon kan till lekskolan. Alla letar, alla är upprörda och en del gråter.
Till slut hittar vi Karin Inga. Hon hade klättrat högt upp i ett träd och inte svarat på tilltal.
Gudskelov att allt slutade lyckligt.
När mamma och Karin Inga kommit hem får hon en jättekram och mamma förklarar för henne att det var ingen som var arg utan alla var så otroligt rädda att något skulle hänt lilla Karin Inga. Mamma visade henne bilden på Madeleine McCainne, flickan som blev kidnappad och ingen vet än i dag vart hon finns.
Karin Inga förstod.
Hon kramade sin mamma och tyckte det var en lättnad att det hela var över.
Hela världen rasade samman för lilla KI i morse. Hon har under en tid haft sin ena framtand lös och under de senaste dagarna har den varit ordentligt lös. Mamma tyckte att hon skulle vicka bort den i morse men se det ville inte lilla KI. Och vill inte lilla KI, ja då blir det som hon vill.
Till sin egen stora förfäran. För när hon mosat in två pannkakor på raken så utbrister mamma: Men NU har du tappat din tand!! Och ve och fasa, inte nog med det. Lilla KI svalde den med pannkakorna… huvva ligen så ledsen ett litet liv kan bli.
”Nu kommer inte tandféen och hämtar min tand och nu får jag inga guldpengar”
Mamma kom på gott bot. ”Vi skriver ett brev till tandalven där vi förklarar vad som har hänt. Tandféen ser det mesta förstår du så du ska se att du nog får dina guldpengar. ”
Sagt och gjort. Mamma skrev och AB läste upp för sin syster och kontrollerade att mamma hade skrivit rätt.
Nu är vi tillbaka igen efter en kort visit i Sverige. Vi har varit på barndop och vår lille kusin Karl Eric Hugo har fått sitt namn av prästen. Det har varit några fantastiskt roliga dagar och barndopet var så trevligt. Lille Hugo är en härlig liten krabat och tycker det mesta med livet är toppen. Han var så glad hela tiden i kyrkan och tyckte det var toppen att få bli döpt.
Efter dopet var vi hemma hos Kalle och Ingela där det vankades en fin middag med massor av gäster.
Så var det förstås enormt skoj att få träffa mormor och morfar och bilder hittar ni här
Nu har jag fått mina glasögon. Jag tycker jag blev jättefin trots att det känns lite konstigt och annorlunda. Mamma har gjort en del tester och det verkar som att det tar lite tid för mitt sämre öga att anpassa sig. Jag ser ganska suddigt fortfarande. I december ska jag på återkontroll hos ögonläkaren och då får vi se hur det har utvecklat sig.
B håller på att slipa, slipa och slipa vassa kanter och hörn.
Själv har jag varit utomhus för att rensa bort rostiga spikar och järnskrot som de förra byggarna slarvigt kastat omkring sig.
I lördags var jag och flickorna och titta på kök. Vi åkte till IKEA och om du frågar mig vill jag helst ha det här köket:
Det var en mycket lycklig Anna Björk som gick ut ur dansbutiken ute på Seltjarnarnes. Hon och mamma hade kört i närmare en halvtimme för att komma till butiken som låg långt ut på andra sidan stan. Anna Björk titta noga på alla skorna och började så smått prova den ena efter den andre. Och det blev till sist den här. En Freed of London som är en internationellt godkänd danssko. Och som sagt skillnaden mellan dessa och vanliga skor är att det är mockasulor på dem vilket gör att de får ett bättre dansgrepp och kan ta ut sina rörelser ordentligt utan att halka.
I går på träningen var hon så stolt och så glad att hon tittade sig själv i dansspeglarna hela tiden medans hon dansade. Hon tog ut stegen och sträckte på sig och det var med en ordentlig styrka hon svängde ut benet i en rask tango.
För det är just Tango de lär sig nu. Så dansar de förstås engelsk vals, chachacha och Schottis.
Vi köpte även tyg till en danskjol så i morgon ska mamma sy. Då ska även Karin få en klänning. Riktiga dansskor ska hon få då hon går två gånger i veckan och har kommit lite längre i sin dansutveckling.
Nu kommer det bli enormt spännande helg för mig. Jag ska för första gången vara med att träna dans för utländska tränare. De heter Marius och Christine och kommer från Litauen. Första träningen är på fredag, så har jag min vanliga träning på lördagen kl 13 och så är det återigen träning kl halv fyra. Dessutom ska jag träna på söndag. Min danskskola hittar du här.
Helgen till ära ska jag nu äntligen få mig nya dansskor. Jag har dansat i strumplesten eftersom mina gamla skor var för små. Men nu så…
Det som är det speciella med dansskor är att de har mocka under sulorna. Det gör att de inte blir lika hala som vanliga skor.
Exempel på danskskor:
Ni kommer väl ihåg att den fjärde oktober är kanelbullens dag? I alla fall så har vi förberett oss idag med ett gäng kanelbullar! Och eftersom lilla KI är allergisk så har vi bytt ut mjölken mot sojamjölk. Det känns faktiskt ingen skillnad.
Recept på kanelbullar
5 dl mjölk (sojamjölk)
1 ägg
1 dl socker
1 tsk salt
1 pkt jäst
15 dl vetemjöl
100 g smör (smöret ska läggas i till sist och inte smältas, då blir degen och bullarna bäst)
Värm mjölken till 40 g (om det är torrjäst) och blanda allt till en smidig deg. Låt jäsa i 60 minuter. Kavla ut och sätt i fyllningen med smör och kanelsocker. Rulla ihop och skär till små kanelbullar.
Låt dem jäsa i 20 minuter och pensla sedan med ett uppvispat ägg och strö över pärlsocker. Grädda i 225 g ugn i ca 12-15 minuter.
Som ni märker har det tillkommit lite nyheter på vår sida. Nu har vi äntligen fått klart med vårt hus och nu börjar en lång resa med att inreda och bygga klart invändigt. Byggmästare är förstås ingen annan än våran egen B.
Kung Bore har lovat att återkomma även i år. Det blir som vanligt ett hisnande äventyr blandat av verklighet och fiction. Portarna öppnas 1 december. Du hänger väl med?
Lördag i dag och vi har förstås varit på vår dansövning. Karin tränade först och därefter jag.
Just nu bakar vi kanelbullar. Det är inte fel 🙂