Vacker som en dag. Hon har alltid varit målmedveten. Hon är full av energi. Det gäller då att styra in målmedvetenheten och energin på rätt håll så hon inte hamnar på villospår.
Först dansen men där hon brilljerat mest genom alla år är nog ändå gymnastiken. Hon älskade sin gymnastik. Hon tränade 22 timmar i veckan. Däremot så hatade hon att åka buss. Och det fick hon göra i princip varje dag. Utom på somrarna då cyklade hon hela vägen till Gardabaer för att gå på tre timmars övning för att sedan cykla hem igen. Att hon orkade förstår jag inte än idag. Dit var väl inte så stora problem eftersom det är nedförsbacke nästan hela vägen men HEM. Att cykla uppför efter tre timmars hård träning.
Envis var hon. Det gav även reslutat och när hon låg på topp snodde hon åt sig alla guld hon kunde.
Så kom skadan. Vi förstod nog inte, eller rättare sagt, vi fick aldrig veta, att hon trillade av barren och gjorde illa ryggen. Det satte käppar för henne som elitidrottare och gick då över till truppgymnastik. Det var inte lika roligt längre och prestationen fanns inte där längre.
Hon övergick till balett och den gillade hon. Samma envisa talang och prestation.
Tennis tog sedan vid för att sedan helt plötsligt inte orka mer.
Då kom ett svart år med tungt sinne och hon var på väg rakt ut på villospåret. Hon behövde hjälp och fick proffessionell hjälp och medicin.
I dag är hon tillbaka. Konstnärskapet har tagit vid och allt var hon tar för sig är perfekt.
