Lego

Disa har alltid haft ett brinnande intresse för Lego. Och får hon ett nytt lego – sitter och hon strategiskt och bygger allt klart på en gång. Ja, det spelar ingen roll hur stort det än är – det ska bli klart!

Genom åren har det förstås blivit en hel del Lego och allt har varefter samlats i en stor låda. Häromdagen var vi och hälsade på en kusin som också varit intresserad av Lego som barn. Han är nu fullvuxen och har sina egna barn. Star Wars var hans största intresse och han har massor med rymdskepp. De är fortfarande ihopsatta och hänger fint uppe i taket inne hos sönerna. Det tyckte vi verkade riktigt skoj så när vi kom hem drog vi fram allt Disas Lego. Som tur så hade vi sparat alla beskrivningarna.

I hela två dagar höll vi på för det tar sin lilla tid att hitta alla bitarna. De flesta bitarna fanns som tur var kvar.

Nu hade Disa varit så duktig att hon minsann skulle få ett nytt Lego. Hon valde Lego Friends och Mias stora hus. Det är jättestort. Ja så stort att Disa inte kunde sätta ihop allt på en gång, till Disas stora förtret. Men dag två var det klart!

Då hade mamma hunnit städa det minst sagt stökiga rummet och allt Lego fick sin egna plats i den vita hyllan.

Den (ö)kända Brakkinn

Nu känner jag nog inte till hela historien men det handlar om ett byggprojekt som totalt ballade ur och blev ruskigt mycket dyrare än vad som planerats. Hela kalaset kollapsade och i dag är det uppköpt och omgjort till en restaurang.

Det har varit ganska dåligt väder på sistone men i dag sken solen om så tidsvis. Det blåste fortfarande en isande nordanvind men den var inte särskilt byig eller stark så vi bestämde oss för att ge oss i väg på en cykeltur. Målet var Nauthollsvik där vi skulle bada på stranden.

Vi åkte “den andra vägen”, dvs genom Kopavogsdalen, rundade Kársnes i Kopavogur för att sedan ansluta till Nauthollsvik, eller Playa del Reykjavik, som den så fint kallas i resekataloger om Reykjavik.

Väl där var vi både törstiga och hungriga och vi beslutar oss att gå till Brakkinn för lite förtäring. Det blev en positiv upplevelse där maten var fantastisk god och kostade inte särskilt mycket. Disa och pappa B fick hamburgare, Karin kyckling och själv åt jag en kycklingburgare. Pommes var fantastiskt krispigt goda.

Därefter ville Disa och mamma bada. Vi gick ner till stranden och satt först i heita pottinn för att sedan testa loonen. Den var lika varm som en insjö i Sverige brukar att vara om sommaren. Sen testade vi havet. Det var förstås betydligt kallare men höll ändå 12 grader.

Därefter cyklade vi hem genom Fossvogsdalen där Karin och Disa fick prova apa-gungan och vi cyklade igenom den fina rosträdgården.

Cyckelturen nådde hela 23 km 🙂 och vi fick en fantastiskt fin dag tillsammans 🙂

Jag har tappat en tand!

Helt plötsligt när vi kollade in grisarna, tjuter Disa till i ren förtjusning.

Jag har tappat min tand!

Nu ser jag ut som en häst i munnen konstaterar Disa 🙂

Godiset i 100 år

Det var en strålande söndag. Vi vill nog kalla det högsommarvärme även om termometern inte visar några 30 grader. Det blir aldrig så varmt här men när vi får klarblå himmel och runt 20-25 grader, ja då är det riktigt varmt och skönt.

Vi började med att cykla ner till intilliggande stallområde för att se på tävlingar.

Vi inväntade de äldre tjejerna som också kom på cykel. Och vi färdades vidare till Árbæjarsafn som vi så många gånger tidigare besökt. Vi säger det varje gång men det är något speciellt med att komma dit. En kort stunds flykt i både fantasi och tid.

Vi cyklade igenom den vackra Eliðarárdalurinn. Vattnet glittrade så fantastiskt härligt den här dagen.

Temat för dagen var “När cirkusen kom till byn” och hela området hade förvandlats till ett cirkusområde med flaggor, cirkusartister och skäggiga damer. Disa tyckte det här var finemang och deltog i allt som gick att deltaga i. Hon var så aktiv att när tv:reporten gjorde repotage för kvällens nyheter lyckades Disa komma med hela tre gånger 🙂

Disa tog alla chanser hon fick till att leka cirkusartist 🙂

Cirkus i alla ära men det var något helt annat som tog vår uppmärksamhet den här dagen. Noi Sirius, den isländska godisfabriken, firar 100 år och det gör de med en utställning om godisets historia. De första karamellerna påminner ganska mycket om polkagrisarna från Gränna. I utställningen berättas det om att det var förbjudet att införa godis och att det var inte först förrän 1970 som det blev tillåtet. Det var säkert inte för var gemene man då tullavgiften låg först på 100% men redan 10 år senare hade den skjunkit till 10%

En annons från förr
Bröstkaramellerna som påminner om polkagrisar från Gränna
Gammal bild från godistillverkningen

Fantasin kittlar; vad var det som importerades först? Och vilka var det som köpte. Google sattes igång och nu är ju inte islänningarna dummare än så – regler är till för att brytas och om vi sätter ett annat namn på det så fungerar det ändå ganska bra.

Redan 1940 kom det som vi idag kallas för godis – Prince Polo. Det gick att importeras eftersom det kategoriserades som kex 🙂 Samtidigt kom Coca Cola till Island. Och det var förstås inga andra än den amerikanska militären som krävde det här. Då ligger vi i början av andra världskriget och natobasen byggdes i samma veva. Det går att läsa på coca colas isländska producent att det till en början hade 14 anställda som producerade 12.000 flaskor per dag men redan 1954 hade produktionen ökat till 25.000 flaskor om dagen. Jag kan tänka mig att islänningarna sörplade i sig nymodernheterna och köpte idén med hull och hår 🙂

Den mytomspunna “blå opal” förbjöds 2005 och vi hade väl aldrig riktigt satt oss in i varför den förbjöds. Alla pratar om den blå opalen som fått någon form av status-stämpel. När vi läser om varför den förbjöds så är det en ganska självklar och enkel förklaring. Blå Opal innehöll nämligen kloroform 😮

“Kloroform är ett av de äldsta bedövningsmedlen vid operationer. Det ansågs ha flera fördelar i jämförelse med eter, bland annat var det inte brandfarligt och det har dessutom en behagligare doft. Mot slutet av 1800-talet insåg man dock att kloroform också hade en tendens att orsaka leverskador, samt hjärtarytmier, och eter blev det dominerande narkosmedlet.

Kloroform har även använts för att avliva djur.

Kloroform har tidigare funnits receptfritt på Apoteket, men inte längre. Varan med namnet “Kloroform: Dentallösning” har begränsad användning då den innehåller endast cirka 5 % kloroform som används för att lösa upp hartset i lösningen.”

Så ja, det var kanske inte så konstigt att den förbjöds?

Dagens Noi Sirius är dock helt förknippad med kvalitetschoklad och särskilt till påsk då vi äter de här fantastiskt fina chokladäggen.

Ja utställningen fick dig att fundera vilket är i våra ögon målsättning med besöket. I slutet av utställningen fanns det en tävling och den skulle vi förstås deltaga i.

Vi vandrar vidare i parken och kommer förbi det gamla scout-huset. Där hade det säkert tillbringats många trevliga stunder men den var liten och trång. Trots det kunde 16 stycken sova där inne samtidigt :O

En annan relativt ny utställning är ångloket och ångvältaren. Tåget blev aldrig ordentligt introducerat på Island och idag har vi inga tåg över huvudtaget. Däremot så fanns det en mycket kort sträcka som användes runt 1920. Det berodde på att vid den tiden fanns det ingen hamn i Reykjavik och de stora skeppen fick därför ankras upp en bra bit ut till havs och att varorna sedan fraktades med mindre båter in till land, där just det här loket drog sedan varorna längre in i staden för vidare transport.

Ångvältaren användes också flitigt runt 1920 och då de asfalterade inne i Reykjavik. Asfaltsmassan drogs av häst och vagn och därefter kördes ångvältaren.

Därefter cyklade vi hem och njöt av det goda vädret.

Söndag @zoo

Det börjar bli en söndagstradition att bege sig en liten stund till zoo. Och det är alltid lika roligt och trevligt. Särskilt så här på sommaren. I dag hade Disa med sig två kompisar.

En händelserik söndag.

Det skulle bli emellan 20-25 grader varmt i dag. Det ska vi ta vara på, sa mamma och fick först med sig Karin och Disa till Reykjaviks Zoo. Fantastiskt mysigt att gå och titta på alla djuren och flickorna åkte några gånger i karusellerna.

Kalven är så mjuk
Fina kalvar på grönbete
Sälarna lekte med maten
Minken var aktiv och ute
Geggoödla
Fallturn
De bygger om och gör fint i parken

Därefter åkte vi hem och åt lite lunch. Nästa event var Arbaerjasafn, museumet med de gamla husen. I dag hade de invigning av en ångvält och ett ånglok. Vi träffade där Andrea med familj och vi spelade spel.

Nu var det riktigt varmt och vi lämnade av Anna hemma då mamma och Disa fortsatte till badhuset. Där var det knökafullt med folk.

Midsommarafton

Det här året känns helt enkelt jättekonstigt. Ett virus som härjar som gör att nutidens människa blir begränsad i vad vi gör och vilka vi träffar. Vanligtvis skulle vi vara i Svreige nu. I år är vi på Island. Och vi har inga som helst planer på att åka utomlands. Hjärtat gråter. Rötterna förtvinar. Sommaren tillhör Sverige. Det har den alltid gjort.

Flickorna tycker det är tragiskt. Den som ändå lider mest av det är Karin. Hon tycker att sommaren är helt förstörd. Vi kan inget annat än hålla med.

Vi försöker ändå. Vi firar midsommar hemma. I morgon åker vi och firar svensk midsommar på Island.

Ridläger

Även om de två äldre systrarna nu äntligen börjar visa lite intresse av hästar och ridning så är det ändå Disa som går i täten för både intresse och orken att vara i stallet. Hela vintern har hon gladligen kommit med och hjälpt till med mockning, borstning och ridning. Hon har sin egna häst Feykri som hon döpt till Choklad och den hästen har verkligen lärt henne massor av grundreglerna. Att kunna rida de olika gångarterna och ha balansen vare sig det går fort eller sakta.

Som avslutning på hästsässongen fick Disa gå på ridläger. Det tyckte hon var fantastiskt roligt.

Den hästen som ändå tog hennes hjärta var den hästen som såg ut som en nallebjörn. Han har diabetes och tappar därför inte pälsen vilket gör att han ser ut som en björn.

Skolavslutning för Karin Inga och Arndis Sofia

Så kom då sommarlovet. Vårterminen har minst sagt varit annorlunda där Karin läst hemma och endast gått ett par timmar i veckan. Disa gick visserligen varje dag men under helt andra former och inte heller hela dagarna, som hon var van att göra. Inget fritids, ingen skollunch och klasserna var små och uppdelade.

Det tyckte Disa var bra. Mycket bättre än den annars så gigiantiska skolklass som de har varit tidigare.

Dagen till ära ville Disa vara riktigt fin. Mamma lockade håret och hon klädde sig i sin nya fina sommarklänning och blomdiadem. Hon är så fin!

När zoo öppnar igen

Det är så mycket som du tagit för givet. Så kommer en pandemi. Ett virus som är så lömskt att du överhuvudtaget inte kan förstå hur fruktansvärt det egentligen är. Den moderna tiden har inte plats för dessa typer och katastrofer och när det då slår till så står världen lamslagen.

Ja, inte här på Island för vi är vana vid katastrofer. Vi har en beredskapsplan sedan jättelänge och den gör sig väl på pass vid tider som det här.

Hela våren har vi varit instängda men nu äntligen börjar vi vakna ur vår dvala och vi vågar titta ut igen.

Det var varmt välkommet att zoo öppnar igen och det tog oss inte många dagar förrän vi besökte den barnvänliga parken.

Midnattsritt

Vi kom hem ganska sent ifrån 80 årskalaset men det stoppade varken Disa eller vi andra att bege oss ner till stallet för en kvällsritt. Eller ja, rättare sagt det blev en midnattsritt då vi inte kom tillbaka förräns halv ett.

Kvällen var ganska varm och solen sken när vi red iväg och det var ljuvligt att rida bland lövträden i Elliárdalur.

Disa ville minsann visa att hon kan själv och gav sig inte förrän hon tagit sig upp i sadeln på egen hand.

Det var en kall och trött Disa när vi kom hem… men kul hade vi!

Äntligen klippning

COVID-19 satte även käppar i hjulet för alla frissörer som fick stänga under den värsta tiden. I dag fick vi äntligen klippa oss.

Disa klippte lugg 🙂

Lucia

Vi började egentligen redan i går då vi lussade för ett företag här i Reykjavik.

Men den stora dagen började med ett lussande hemma hos ambassadören. Det blev stämningsfullt och mysigt. Efteråt fick vi smaka julskinka och andra juliga godsaker.

På kvällen var det då dags för den stora konserten i Seltarnarneskyrkan och som alla andra år blev det riktigt lyckat. Både mamma och Disa var med i tåget.

Disas simtävling

“Pappa, var nyheterna där? Vad tänker du på? Ja, det var ju min första simtävling, tror du inte att jag kommer på tv i morgon”

Ja, det var verkligen stor för våran lilla Disa. Som hon har pratat länge om att hon nu äntligen skulle få ha sin första simtävling och att hon förhoppningsvis skulle få en peng på halsen.

Och peng på halsen – det fick hon 🙂

Morgontimma på zoo

När morgonens skjutsning blev för mycket för mamma så fick vi istället en riktigt kvalitetsstund på zoo.

När vi åkt med Karin till träning kl. 09 och Anna kl, 09.30 så fick Disa följa med till skridskohallen för precis brevid ligger nämligen Reykjaviks zoo. Och så här års är det inte någon rusning dit så vi var i princip ensamma den här morgonen,

Det innebar att Disa fick hjälpa till att mata både renarna och sälarna. Det tyckte hon var fantastiskt roligt!

Äntligen snö!

Som våran lilla Disa har längtat. Varje morgon har hon kollat och suckat att det är bara mörkt och trisst ute. Men så helt plötsligt som kom då snön och hon var inte länge för att börja be om att få åka till vår lilla pulkbacke för att åka snowracer.

I dag blev det äntligen av! Hon kom hem med sin kompis A, som verkar ha det lite halvrörigt hemma för hon kommer med genomskinliga plastskor och barfota! Är du inte kall om fötterna sådär frågade jag? Jo, nog är jag lite kall. Inte kan du åka pulka sådär, så vi åkte hem till henne och hon fick nya sockar och vinterskor. Ute var det just då -8 grader kallt…

Så hämtade vi Disas bästa killkompis B och så bar det iväg till backen.

Jösses vad det var mycket tjut i magen när de dundrade ner med en hejdundrande fart!

Underbart härliga barn!

Väl hemma igen så vill Disa prova nya badkeret. Och hon vet precis hur hon vill ha det. Badbomb, julmust och musik, Och så tonad musik.

Hon kan hon våran Disa!

Årets julkalender

Disa har genom åren alltid haft legos julkalender. I år har hon valt Playmobils kalender.

I dag packade vi upp och förberedde inför första lucköpnningen som är på söndag. Ni kan tro att det finns en liten fröken som är spänd av förväntan 🙂

Pepparkakshusbak

Det började egentligen redan tidigt i höst att tjejerna ville baka pepparkakshus i år. Det har googlats ordentligt och vi har väl alla lusläst pinterest alla idéer.

Till slut fastnade vi för det här

Disa och mamma bakade alla delarna i lördag. Degen räckte inte så vi fick göra mera 🙂