Det är 40 år sedan det gjordes en brygga på ön. Jag minns det än i dag. Jag kommer ihåg att jag vadade längs med stranden och hittade där en sten från svunna tider som med all sannolikhet använts som arbetsredskap. Den var slipad som en yxa och du kan fortfarande lätt se hålen där något handtag var ditsatt med senor. Det sägs att det ska finnas en hel del fornminnen runt vår ö.

Att bygga en brygga i en älv har aldrig varit lätt. Strömmen i vattnet gör att isen varken bär eller brister och det var just isens krafter som till slut blev bryggans död.

Vi rev den redan för tre år sedan. Då hade den gett upp helt och större delen av den låg under vattnet. Planen var att redan då göra en ny brygga men si det ville sig inte då. Det fanns inget timmer.

Nu finns det timmer men med tanke på de stora problemen de haft i Kanada har det fått till följd att priserna stigit med mer än 120%. Så vad gör vi? Väntar igen eller biter i det sura äpplet.

Bror svara att drar du ut den förhöjda kostnaden på 40 år så är det ingenting i mängden.

Han har rätt. Vi kör, sa jag.

Det mättes djup inne vid land och två meter ut. Det blir en brygga på 2.5 X 2 meter. Och du får göra den som en trappa. Att mäta, såga och montera i en slänt nere vid älven är ingen bra lösning.

Du gör bryggan på land där du har slät mark. Montera ihop den så att du vet att allt passar och är rätt. Sen får du plocka i sär den och bära ner den till älven.

Såvida du inte har en kusin som har traktor 🙂

Vi byggde, eller ja, Kalle mätte och sågade. Jag hantlangade och körde sten. Därefter fick vi hjälp av kusinen som kom med traktorn som vi körde till hans stora flotte och poff så vaggades den ner på rätt plats.

Bryggan satt som en fläskläpp.

Då börjar det stora arbetet. Att fylla den med sten. En brygga av den här dimensionen sväljer två ton sten! Då är det tur att det är ett rullstensområde vi har stugan på så det finns gott om sten. Mååånga båtturer blev det. Alla barnen var med och samlade så det blev till ett riktigt fint familjesamarbete.

Nu ska den sitta där i minst 40 år. Nästa gång blir det inte jag som bygger en brygga för då är jag 89 år och gör säkert något helt annat om jag nu inte fått krypa under gräset. Eller så står jag på på verandan och ser på hur barn och barnbarn förbrilt jobbar med en ny.

You never know!

Det är tre år sedan vi var här sist. Varje gång jag kommer hit lovar jag mig själv att från och med nu ska jag åka oftare hit. NU blir det så.

Jag önskar att kunna vara här på hösten. Då färgerna sprakar och öarna är fyllda med lingon. Nu fick vi sommarkostymen och den var helt fantastisk.