Här har det varit tyst bra länge och det är alltid trisst med inlägg som rapporterar om orsaker.

Vår lilla Disa har – och är fortfarande – varit sjuk. Vi vet inte än vad det är som orsakat hennes långdragna diarré men det verkar dock som att hon sakta men säkert börjar bli lite bättre. I skrivande stund väntar vi på besked på de prover som tagits under gårdagen. Den spenderades nämligen på barnsjukhuset.

Inget roligt alls med andra ord.

Men för att lämna sjukhistorierna ett tag så har Disa utvecklats en hel del på sistone. Även om hon inte säger många ord så har hon tagit steget att kommunicera med oss. Hon säger Titta, mamma, pappa, ”hættu” (som betyder sluta) Dessutom använder hon sitt kroppspråk på ett helt annat sätt.

Hon älskar Sesam på tv och kan se avsnitten hur många gånger som helst.

Karin och Anna har tävlat i dans. De var jätteduktiga och det var riktigt roligt att se dem båda. Anna tävlade för första gången i ungdomsklassen och fick ha högklackat och långa klänningar.

Så har vi haft mormor och morfar på besök. Och det är alltid roligt. Vi hann med en hel del och Disa fick bl.a gå på zoo. Det tyckte hon var jätteskoj.