Våfflor i stallet
När pappa B har åkt till Norge för att jobba får vi flickor hjälpa mamma så bäst vi kan. Och det är vi riktigt bra på. I går hade vi fika i stallet och mamma gräddade våfflor till oss. Därefter diskade Karin och jag hjälpte till att mocka medans mamma red. Lilla Disa låg och sov i vagnen.
Hon är en riktig kvällsmänniska och sover mer eller mindre hela dagen och är vaken på kvällen, om en då. Oftast är hon ordentligt hungrig och ligger vid mammas tutte och snuttar tills hon somnar.
Nyårsafton 2012 – Gott Nytt 2013
Vi hade en lugn skrikande nyårsafton hemma i år. Dagen tillbringades i stallet och fram på eftermiddagen kom vår faster Kristin som skulle fira in det nya året med oss.
Mamma och pappa lagade en fantastisk god middag och kl 20 samlades gatan för att gå fackeltåg till nyårsbrasan. Det var riktigt skoj tyckte vi systrar.
När vi kom hem börjades det skjuta mängder med raketer och det tyckte inte vår lilla syster om. Hon skrek mest hela tiden och slutade inte förräns långt in på natten. Stackars liten vet ju inte vad raketer är och blev ordentlig rädd. Så hade hon nog lite ont i magen efter all mat som vi ätit.
Förrätt: Hummersoppa
Mellanrätt: Grillad Hummer
Huvudrätt: Dancing Chicken
Efterrätt: Glass, ost, vindruvor och snack
Så vill vi tacka alla våra läsare för det gångna året och ett GOTT NYTT 2013!
Här kommer några bilder:
Karin Inga månadsbild
Livet här hemma
Tänk i dag är vår lilla syster fyra veckor. Och vi gillar henne så mycket. Både jag och Karin är duktiga på att passa henne när mamma måste åka ut och göra diverse ärenden. Karin brukar sjunga vaggvisor för henne när hon inte är nöjd. Hon sover fortfarande jättemycket och vaknar bara när hon vill få en ny blöja eller är hungrig.
I går var vi på Luciakoncert. Både jag och Karin blev lite besvikna över att vi inte kunde vara med själva i kören och mamma har lovat att nästa år ska vi minsann försöka vara med.
Ja, så var det då äntligen dags för de isländska jultomtarna att komma. Första natten fick vi varsitt fint halsband. I går fick vi en väska och Karin var inte alls nöjd med sin present. Pappa och mamma försökte då förklara för henne att så får man alls inte bete sig. För då kan det faktiskt hända att nästa jultomte ger en potatis. Och det vill du absolut inte få! Som tur så var nattens jultomte något snällare och vi fick ett Zuzu pets säng med täcke. Vilket i sin tur betyder att vi troligtvis kommer att få en Zuzu pet i julklapp. För det har Karin räknat ut. Hon tror det beror på att hon la pepparkakor i fönstret…
I kväll ska vi gå på ytterligare en julkoncert. Min bästa kompis HuldaMaria är med och sjunger i kören.
Fast först ska vi åka ut och köpa en julgran… nu är det inte långt kvar till jul!
Månadsbild Karin Inga
Karin Inga är 6 år och 9 månader, dags för månadsbild 🙂
Sånguppvisning för Karin Inga
I dag fick föräldrarna till alla förstaklasselever komma på sånguppvisning. Karin Inga vaknade i vanlig ordning på direkten och sa att i dag skulle hon börja med att duscha. Därefter valde hon en av sina finare klänningar och bad att få bli kammad och flätad.
När mamma och pappa kom med henne till skolan visade hon stolt upp alla sina saker som hon gjort och pekade på hur hon gjort dem. Allt i sin ordning med andra ord.
I sången deltog hon aktivt och sjöng högt och klart texten som de lärt sig under hösten. Emellan varven vinkade hon lite försiktigt till mamma och pappa.
Danstävling i gammeldans
Det var en stor dag för de båda flickorna i går. Kanske snäppet större för Karin Inga, eftersom det var hennes första riktiga tävling. Tidigare har hon bara deltagit på uppvisning men i går var det alltså allvarets minut.
Och hon gjorde det med glans. Ja, hennes syster är förstås alltid duktig att dansa och Anna seglade över dansgolvet som en riktig prinsessa. Besvikelsen av att inte få någon placering blev därför ganska stor. Nu var det inte Anna själv som var orsaken utan hellre hennes nye danspartner som inte har kommit riktigt lika långt som hon och som inte har riktigt samma taktkänsla och rytm och Anna Björk. Nu gjorde de i det stora hela en mycket bra uppvisning, så mamma försökte trösta Anna med att det blir bättre ju mer de kommer att träna. Peng på halsen fick hon i alla fall.
Lilla fröken bus däremot har sin Brynjar och det var så oehört gulligt att se de båda två. Tekniskt sätt ligger de, av naturliga skäl, långt efter både Anna och Palli, men de är totalt samspelta och har 100% koll på takt och rytm. Så i uppvärmningen när de började dansa Schottis till melodin för Rail, ja då gick schottisen undan – så att säga 😉 Här snackar vi duracellkaninvarianten 😀 Då kom deras danslärare och hjälpte dem på traven och då gick förstås Railen riktigt bra. Och även schottisen, när den melodin visades 😀
Dagen till ära hade flickorna fått låna isländska nationaldräkter och var uppklädda som dockor. Så söta och så fina!
Anna har den klassiska och den som Karin Inga har var förr i tiden en underdräkt till den långa blåa klänningen. Eftersom allt är gjort i ull så har många på senare år skippat den blå överklänningen och är i stället klädda enligt den dräkt som Karin Inga bär. Det finns två sorters mössor, dels den som har en lång svart tofs och dels den som Karin Inga har. Nu syns det dåligt på bilden men Karins tofs är blå.
Halloween
Idag har mamma och flickorna firat Halloween med resten av grannarna som bor på vår gata. Redan i fjol när vi skrev under kontraktet för huset såg flickorna hur de hade dekorerat husen i Halloween tema så det har pratats en längre tid om hur spännande det ska bli med Halloween.
Mamma och flickorna förberedde sig rejält och det fixades och donades inför kvällen. Mamma gjorde Vampyrsoppa som hon skulle ta med med sig till grannhuset där festen skulle hållas. Så när klockan blev halv sju och alla barnen skulle gå ut och sjunga och säga bus eller godis, jag då gick spänningen upp på topp och de blev båda två för blyga för att deltaga. Till slut så hoppade Anna Björk på de andra barnen medans Karin Inga stannade hemma med mamma.
Klockan sju gick vi över till grannarna och där hade det dukats upp med Halloweentema så det stod härliga till. Även de vuxna var utklädda, dagen till ära.
En riktigt trevligt kväll både för flickorna och för mamma.
Läxläsning
Nu på förmiddagen pågår läxläsning av full energi. Karin Inga skriver siffrorna 1 – 5, fem gånger och vid varje siffra ska hon rita cirkel, fyrkant, rektangel och sexkantig så många gånger som siffran säger. Det här kan hon och hon är snabb att skriva både siffrorna och figurerna. Fast vid sexhörningen stoppar hon. Den är svår. Mamma får hjälpa till att strecka och sen går det bra. Alla figurerna får sin egna färg.
Fem stjärnor av fem! 🙂
Anna Björk har läsning plus att hon ska skriva ord från texten hon läser. Det ska vi jobba med hela veckan. Istället tar hon fram sin nya ”getingbok” som är en uppgiftsbok som mamma köpte till dem igår. Karin Inga fick första boken och här ligger fokus på bokstäver och enklare uppgifter. Anna Björk fick studsa upp till bok nr 3 på direkten och här är lite kluvigare uppgifter. Fast de verkar rätt enkla för henne i alla fall.
Karin Inga och skolan
Mamma är inte nöjd med organisationen för KI’s skolgång. Nu har hon haft den maximala oturen som en liten 6 åring kan ha när denne ska kliva in i den nya världen. Den värld som ska ligga som grund och byggkloss för hennes framtida utveckling. Fungerar inte skolan som den ska från början är det mycket lätt att den fortsätter i samma bana.
Karin Ingas egenskaper om att alltid vara ”duktig och precis” och gör sällan saker mindre än 120% hade förstås gigantiska förväntningar på att få börja skolan.
Det varade drygt en vecka. Då blev skolfröken blev sjuk och långtidssjukskriven. Vilket innebar att första månaden hade hon upp till fem olika vikarier på en och samma dag. Och det säger sig själv att det fungerar inte särskilt bra för barn som ska anpassa sig till den nya världen.
Till slut fick de en ny lärare på heltid. Problemet är att denne inte är fullt utbildad och verkar inte ha tillräckliga kunskaper om hur en skolfrökens arbetsbeskrivning innebär eller hur den ska arbetas efter. Gång på gång lyser det inkompetenta arbetet i genom och mamma börjar som sagt att bli aningen småirriterad.
Så pass att nu tar hon saken i egna händer. I dag har det inhandlats både skrivböcker och läsböcker som ska vara anpassade för en sexåring och nu börjar hemundervisningen med besked. Målsättningen är att sitta minst 10. minuter varje dag och undervisningen skall vara en blandad kompott av skrift, läsning och specialgjorda barnpsykologiska dataspel som har fokusering på bokstäver, ord och skrift.
Det är då för väl att AB har den mest fantastiska läraren som inte bara är proffesionellt duktig utan har en gigantisk förmåga att nå fram till barnen. AB’s utveckling från den blyga dagistjejen har idag blomstrat till att vara en självsäker, intresserad och målmedveten flicka.
Dit ska vi nå även med Karin Inga.
UPPDATERAT: Efter att ha köpt en bra övningsbok plus att vi har arbetat med lätta dataspel på barnens skolhemsida så känns det som att vi nu är på rätt väg. Dessutom verkar det som att budskapet har nått fram till KI’s skolfröken för i dag kom KI hem med den typ av bok jag har efterlyst. NU så ska vi få en bättre start på läs och skrift. Synd bara att det hann gå nästan hela första terminen innan det skulle bli en förbättring…
Inkompetent ögonläkare
För inte fullt ett år sen upptäcktes att KI inte såg särskilt bra på vänster öga. De fakto att hon var i princip blind eftersom hennes starka öga hade totalt tagit överhand. Det är i och för sig ett ganska vanligt syndrom hos barn där det slöa ögat slutar fungera och hjärnan skapar inte bilder för just det ögat. Barnet kan inte heller se 3 dimenstionellt. Det här kallas för lazy eye eller ambilopia. Behandlingen består oftast av att täcka över det braiga ögat för att tvinga det sämre ögat att börja arbeta.
I december förra året tog vi kontakt med Bryhildur Ivarsdóttir som just konstaterade att så var fallet med Karin. Hon skickade med oss ett kuvert med en remiss om diagnos över Karins öga och vi beger oss till en glasögonklinik. När vi öppnar kuvertet ser vi att det står ett helt annat barns namn på remissen. Jag ringer till Brynhildur som säger till mig i telefonen att remissen är rätt men att hon glömt att ändra namnet. Jag vill förstås ha pappren i ordning och åker tillbaka för att få korrekt barns namn för att sedan kunna skicka in till försäkringskassan för att få den ersättningen som barn får på glasögon här på Island.
Vi har ett nytt återbesök i janurari där Brynhildur gör en ny kontroll av glasögonen men vill mena på att jodå, hon hade inte gjort fel. Karins öga har inte blivit bättre och nu sätter hon i lappmomentet. Karin ska ha lapp i 6 timmar. Vi får ordning på rutiner med lapp med 6 timmar om dagen och återbesök en gång per månad utan någon som helst förbättring.
I mars bestämmer sig Brynhildur för att det är ingen idé att använda lappen eftersom det ger inget resultat. Hon tar ögonbottsbilder men de visas vara helt normala. Hon vill nu istället skicka Karin till hjärnröntgen för att utestänga eventuella avvikelser på hjärnan. Karin får tid i början på maj på Landspitali och vi åker dit. Det visar sig att Brynhildur inte skickat in någon remiss för nersövning. Och att få en 6 årig flicka att ligga helt still i 20 minuter i en hjärnröntgenstrumma är helt omöjligt. Det förstår vem som helst. Jag ringer till Brynhildur, får inte tag på henne eftersom hon är på semester. Jag ber att hon ska ta kontakt så snart som möjligt. Det tar en vecka innan hon kontaktar oss men som vill mena på att hon har inte gjort något fel.
Hela sommaren går och vi får ingen ny tid för hjärnröntgen. I september ringer jag till Brynhildur och frågar varför vi inte får någon tid. Det samtalet gör att vi några dagar sedan får en kallelse till Landspitali. Det är lite märkligt att det helt plötsligt går så fort att få en tid. Läkaren på Landspitali säger att han har nyligen fått remissen vilket Brynhildur nekar till. Ord står mot ord.
Dagen innan som vi ska ner till hjärnröntgen ringer jag ner till Ögonmottagningen där Brynhildur arbetar för att beställa en återbesökstid och får en tid en vecka efter hjärnröntgen. Jag försäkrar mig mot sekreteraren att ni hör väl utav er om det nu skulle vara så att ni inte fått resultatet så vi får ändra tiden. Ja, visst gör vi det svarar sekreteraren.
I går åker vi ner till ögonmottagningen och har en tid 15:40. För det första så trycker sig en dam före oss två minuter innan vår tid in till Brynhildur och efter 20 minuter frågar jag sekreteraren om det har varit lång väntetid idag. Nä, svarar hon och ringer in till Brynhilder. En minut senare öppnas dörren, där jag hör att damen i fråga är en vän till henne och de har suttit där inne och snackat privata ärenden!
Vi kommer in och jag frågar hur resultatet ser ut. ”Jag har inte fått något resultat” Nähem men vad gör vi här då? svarar jag. Du skulle ringa till mig och ändra tiden om du inte hunnit få resultatet. ”Det står ingenstans att jag skulle ringa dig” Är människan totalt handlingsförlamad eller vad är det som står på? Vad är det då för mening med att vara här säger jag eftersom allting beror på vad hjärnröntgen säger och du kan inte lägga någon framtid plan för Karin och du inte vet hur du ska göra. Jamen posten är inte så enkel hos oss. Vi måste åka och hämta den.
Och?
Ja, jag ska väl i alla fall se hur det ligger till. Och det är förstås ingen förbättring. Då tappar Brynhíld behärskningen och skäller på Karin att hon inte varit tillräckligt duktig att använda lappen och glasögonen. Jag svara att hon använder både lapp och glasögon varje dag.
Karin håller modet inne på kliniken men så fort vi kommer ut i bilen börjar hon storgråta och gråter hysteriskt i en hel timme.
Nu är nog kommen och i dag ringer jag till en ny ögonläkare. Jag förklarar problemet och inom loppet av 3 timmar ringer han tillbaka och säger att nu har han fått resultatet och det ser helt ok ut enligt hjärnröntgen. Vi har fått en tid på måndag morgon för att se över Karin och göra en ny plan.
Ett par timmar senare ringer Brynhildur och suckar sig över att nu så efter många om och men har hon fått tag på resultatet. Jag svarar henne att jag har fått resultatet för flera timmar sedan, att jag bytt ögonläkare och jag kommer lämna in en formell klagomålsansökan till Islands landsläkare.
Nu är vi totalt färdiga med en av de mest inkompetenta ögonläkare jag någonsin träffat. Något vi skulle ha gjort för länge sen.
Månadsbilden Karin Inga
Karin Inga och Brynjar
Det är mycket dans nu. Karin har börjat dansa två gånger per vecka och dansar på tisdag och lördagar. Hon har också fått sin egna danspartner. Han heter Brynjar och de är riktigt samspelta i sin dans.
Just nu tränar de inför sin första tävling som är den 4:e november. Då ska de tävla i schottis 🙂
Föräldrarsamtal i skolan
I morse var det dags för höstens föräldrarsamtal och både mamma och pappa möttes upp i skolan för att höra vad flickornas fröknar hade att säga.
Anna Björk är mycket duktig i skolan, lyssnar bra och är intresserad och arbetssam. Hon gillar att skriva, räkna och göra sina uppgifter. Hennes svagaste punkt är läsning. Mamma säger att Anna helt enkelt inte har intresse för läsning. Hemma sitter Annna mycket sällan och läser men sitter gärna och ritar och skriver.
Inför mötet fick Anna till uppgift att tänka ut en målsättning med terminen. Anna har ibland svårt att skilja på g och k och f och v när hon skriver och det är hennes målsättning att bli bättre på just detta.
Karin Inga fick också lovord från fröken och är duktig i det hon tar för sig. Lyssnar bra på fröken. Hon har dock lite otur med sin klass och det är lite för mycket ”tjejgrupperingar” som inte alltid är så snälla. Det händer titt som tätt att Karin inte får vara med och leka – som är karakteriskt för en del tjejer att de pysslar med. Frekjudottlur kallar vi detta på isländska och fröken sa att då är det viktigt att hon säger till.
Och vi vet ju det hur dessa två damer är hemma. Ett som är säkert är att de är totalt olika som svart och vitt. Båda har sina för- och nackdelar.
Och tur är väl det
Lilla fröken finemang
Så här såg lilla fröken ut när hon gick till skolan i morse. Jättefin tycker jag och det tyckte hon också. På väg till skolan blev hon dock lite osäker. Tänk om hon sticker ut för mycket och är för mycket annorlunda än sina klasskamrater. I går var hon också ledsen över att hon inte fick vara med och leka med de andra… jag tror jag måste ha ett vakande öga över lilla KI om hur det egentligen ligger till. Vi har också pratat med AB om det och att hon också ser till att sin lilla syster har det bra.
Morgonpigga tjejer
Flickorna fick presenter i går. De hade varit duktiga och gått med hundarna som vi passat under en tid. Nya fina kläder är alltid välkommet och KI studsade upp – som vanligt – och klädde sig i sina nya fina grå kläder.
Det måste sägas att KI har verkligen utvecklats till det positiva efter att hon börjat skolan. Hon är mycket noga med att gå och lägga sig i tid och nu är det nästan tvärtom på kvällarna. Efter maten går och själv och borstar tänderna, kammar håret, tar på sig nattkläderna och tar fram de kläder som hon ska ha i skolan dagen därpå. När hon är färdig går hon och rycker mamma i armen: ”Ska du inte komma och sjunga godnatt för mig nu?!” Mamma sjunger alltid ”Trollmor har lagt sig” och kliar henne på ryggen medans hon sjunger. KI har somnat när mamma är inne på tredje gången av trollmor.
På morgonen vaknar hon självmant vid halv sju och klär sig direkt i de kläder som ligger ihopvikta intill sängen. Sen går hon upp och ropar ”mamma jag är klar nu” Sen äter hon sin frukost, borstar tänderna, borstar håret och går till mamma som antingen flätar eller sätter upp tofs.
Fördelen med det här är att det har även fått stora syster att bli lite bättre på kvällen och morgonen. AB är en drömmande person och ibland undrade mamma om varje dag för AB var en helt ny upplevelse. Som om det skulle vara en nyhet att hon ska klä sig, ta på sig strumpor, borsta tänderna… hon satt mest i soffan och drömde sig bort någon annanstans.
För övrigt är AB en mycket plikttrogen och en totalt genomsnäll person. Hon blir sällan arg men hon kan bli sur. Ja, hon är mycket snällare än sin syster, som ibland kan vara aningen viljestark och kliver rakt över allt och alla. AB älskar skolan och hemläxor, särskilt om det är räkna, uppgifter, skriva och rita. Läsning däremot tycker hon är dötrisst.
KI har inte fått någon hemläxa – än. Hon ska få sin första läsebok med sig hem idag.
Du kan tro att hon är spänd.
Karin Inga
Lilla fröken är nu 6 år och 7 månader. Hon trivs bra i skolan och är mycket noga med att allt är korrekt. Hon gör allting 120%. I morse var vi lite sena och hon var mycket noga med att hinna innan klockan ringde.
Så har hon så fin hatt.
Karin Inga i sin fina hatt - Liten blir stor
Arvsanlag
Som alltid när höst och skola börjar är det alltid en hel del som måste inhandlas. Det ska vara stövlar, regnkläder, vinterjackor, vinterskor och fleecekläder. Nu har vi använt sommaren till att fylla på förråden så det som står efter på listan är just fleecekläder och vinterskor.
Mamma och flickorna åkte ner till Smaralind shoppingcentra för att köpa fleecejackor. Dessutom är KI sådan att hon vill inte gå i byxor utan helst ska det vara leggings och kjol. Att hon till på köpet är specialist på att slå hål på knäna gör att det var aningn tomt även på den fronten.
Mamma hade gått ett varv i Smaralind redan i fredags och hade lokaliserad de bästa leggingsarna. Inköpsresan började därför i Zara.
Och där blev vi kvar.
Tjejerna bokstavligen gick loss inne i butiken och oohade och sa ”mamma, mamma, titta här och titta här”
Karin hittade en hatt.
Anna Björk hittade en halsduk
Så när flickorna valt sig leggings, tröjor, hatt och halsduk sa mamma att om vi köper det här blir det inga fleecejackor. Och det var egentligen Karin som mest behövde en fleecejacka. Anna har en tjock fin stickad tröja som fungerar precis lika bra som en fleecejacka. Hon fick en ny vinterjacka i torsdags så det var egentligen Karins tur att få.
Men den här lilla Karin är inte dum… hon hade nämligen fått en rosa fleecejacka av våra vänner. Nu var det så att den hade använts i stallet och trots tvätt satt hästlukten kvar. För övrigt var det en mycket fin rosa fleecejacka från 66North. Mamma, jag vet! Om du tvättar den extra mycket och använder sådant där luktagottmedel efteråt så kanske hästlukten går bort och då kan jag ha den jackan.
Hon skulle ha sin hatt.
Sagt och gjort, kläderna inhandlades och så köpte vi mjukmedel på vägen hem – som by the way fungerade riktigt bra och all hästlukt försvann.
När de kom hem klädde de sig i sina nya kläder, mamma flätade och gjorde dem i ordning i håret. Dessutom fick de ögonskugga och läppstift.
De satte på Madonnas diskoskiva som kom ut för några år sen och så ropade de på pappa Benni.
Han blev inbjuden till modevisning.
Tänk, det känns igen det här… arvsanlagen för modevisning och kläder sitter i generna. Helt klart 😉
Skolan
Nu har flickorna gått nästan en hel vecka i skolan. Karin tycker det är jättespännande och jätteskoj. Här har vi fröken duktig, i allra högsta grad. Hon går och lägger sig innan klockan åtta på kvällen och när hon vaknar halv sju går hon direkt och klär sig i de kläder som hon valt kvällen innan.
Hon äter snällt sin frukost och därefter är det dags för mamma att kamma, spreya med Dr Fischer (här ska minsann inga löss få komma) och håret ska varsamt flätas i en lång fläta på ryggen.
Vid tjugo i åtta sitter hon i trappen och väntar åtåligt. Ska vi inte åka snart?
Väl i skolan radar hon upp sina saker på skolbänken och ställer skolväskan på sin plats i skåpet.
När kvällen kommer är hon helt slut. Totalt färdig.
Det är jobbigt att börja skolan minsann…
Anna har också kommit in i rutinerna och det märks att hon börjar bli äldre. Hon kan inte somna vid åtta längre utan får vara vaken till klockan nio på kvällen. Hon har kommit in i läsrutinerna och hon börjar nu läsa riktigt flytande. Även hon har helt nya klasskamrater och tycker att det fungerar bra. Fast på rasterna umgås hon bara med sina gamla tjejkompisar.