Julbestyr

Tänk att ett litet brev kan ha så stor betydelse. Lilla KI är så duktigt och hon hjälper till med än det ena än det andra. Hon har blivit en helt annan flicka hemma.

En lättnad för hela familjen.

Det som ligger på agendan just nu är att förbereda oss inför julen. Den är gigiantisk stor för flickorna och det finns inget slut på deras förväntningar.

Först ut är nu att ha pepparkakshusmöte. Båda flickorna har en bestämd åsikt om hur de ska göra och jag menar de är ju proffs i frågan. I år har KI gjort pepparkakshus i lekskolan och de är med och tävlar i Smaralind om det finaste pepparkakshuset. AB var med i den tävlingen för två år sen.

I alla fall så har de bestämt att göra Bamses hus. Och det krävs sin pretation. Det är runt. Jag frågade KI om hon hade någon bra idé om hur vi skulle göra då. Och jodå, det hade hon. Det ska bli mycket intressant att se hur de lyckas lösa det här.

I dag var AB klädd i röda julkläder och hon bad mamma att göra i ordning hennes tomteluva. Den skulle få flätor. Vita med rosa i.

Ja, sånt är viktigt för en liten flicka på sju år.

Vi ska förstås baka.

Sen följer vi strikt årets båda julkalendrar. Och både den svenska och den isländska håller en mycket bra klass iår. Kanonbra!

Brev från Gryla

När flickorna kom hem från skolan och lekskolan igår låg det två brev i brevlådan. Ett till Anna Björk och ett till Karin Inga.

Det var från Gryla.

Gryla det är jolasveinarnas mamma och hon kan vara en riktigt elaking. Förr om åren sas det att hon åt barn men det var för länge sen det. Nu verkar det som att hon är riktigt snäll.

Så här stod det i brevet:

Kära Karin Inga,
Jag tycker det är tråkigt att höra att du redan nu har samlat på dig 6 potatisar. Jag vet att du är en snäll och duktig flicka.

Därför ska du få ett uppdrag av mig. Om du slutför alla de här uppdragen innan den 11 december kommer jag att ta tillbaka alla potatisarna och jag ska särskilt se till att Stekkjastaur ger dig något fint paket i skon.

Med julhälsning från Gryla

och i det andre brevet stod det mer eller mindre lika dant. Anna Björk har redan fått två potatisar och för att Gryla ska ta tillbaka dem så ska hon hjälpa sin syster i uppgifterna.

Det här tyckte Karin var en jättebra idé och i går kväll var hon så duktig och klarade av flera av uppgifterna. I dag har hon bara fem potatisar kvar.

Uppgifterna är som följande:

  1. Vika tvätt med hjälp från mamma
  2. Duka av bordet efter kvällsmaten
  3. Ge mamma och pappa minst en kram om dagen
  4. Hämta tidningen till pappa på lördagsmorgonen
  5. Städa sitt rum på torsdagar
  6. Duka av bordet efter frukost.

 

Potatis – ett känsligt ämne i dessa tider…

Lilla KI har det inte alltid lätt med humöret. Ibland blir hon arg.

Jättearg.

Saken hör till den att just den här tiden på året är det extra viktigt att alltid vara snäll.

Jólasveinarna är nämligen i antågan och de delar ut potatisar till alla barn som inte är snälla.

Mamma satte upp en lapp på kylskåpet och tänkte skriva upp hur många potatisar KI skulle få i år. Förra året fick hon en potatis och Anna Björk fick en halv….

Trodde mamma ja.

Om du river ner lappen och knölar i hop den så kan inte mamma skriva ner hur många potatisar som jólasveinarna ska komma med.

Då sa mamma att det behövs ingen lapp för jólasveinarna ser ändå.

Då blev KI tyst.

KI pratar om strumpbyxor

Vi skulle klä oss inför dagens dansövning. KI tog fram sin fina vit/rosa kjol och en vit tröja. Så gick hon in till mamma och sa att hon ville ha sådana där leggings som det är trångt för fötterna i…

Det var nylonstrumpbyxor hon menade 🙂

Lycka #2

Det hade kommit en ny sändning av dansskor.

Så nu har KI fått sina dansskor och hon är sååå lycklig.

Nu börjas det…

Flickorna har nedräkning till julen. Deras förväntningar och spänning börjar så smått att ökas och de är helt medvetna om det här med de isländska jultomtarna.

I går var det en viss liten KI som inte alls var med på noterna och ville inte göra som mamma sa. Då sa mamma, nämen titta vem som ser in igenom vårt fönster: ”Gluggagaer” KI tittar med stora ögon på mamma. ”Vad gör han här?” Jo förstår du, nu håller de på att anlända och förbereda sig inför deras riktiga ankomst i decemeber. De måste ju se efter hur mycket presenter de ska köpa för att inte tala om hur många potatisar. KI sprang och hämtade sin pyjamas men på vägen tillbaka från sovrummet till soffan hade hon liksom redan glömt det där med Gluggagaer och höll på med allt annat än att klä sig i nattkläder.

Då sa mamma: Nämen titta Gryla tittar in!

Det blev för mycket för en liten KI. Nu grät hon stora krokodiltårar…och mamma fick trösta.

Det är nämligen så att de isländska julnissarna är 13 stycken och kommer en efter en ner från fjället från och med den 11 december och ger barnen en present – om de varit snälla. Har de däremot varit stygga får de en potatis i skon.

Gryla är deras mamma och förr i tiden sa man att hon åt barn. Det har man slutat med nuförtiden så i dag äter Gryla bara katter. Men Gryla är en ruskig person som barnen inte gillar alls.

Projekt julkalender

Det hela började med att vi såg julkalenderna ”Jul i Svingen” där Klara hade fått en hemmagjord kalender som var fylld med godis. Flickorna tyckte det där var en toppengrej så de satte igång att rita bilder. Nu har de gjort 24 bilder och vi har nu köpt en hårdare kartong som ska sitta som bakgrund. Varje liten bild görs till lucka så det har klippts runt halva bilden. De har dekorerat med bomull och nu har bara mamma kvar att lägga i överraskningar 🙂

Karins julkalender

Här haqr vi Karins julkalender. Visst är den fin? Mamma ska lägga i överraskning och klistra igen luckorna.

Här har vi då Anna Björks kalender. Visst är den fin?

Dagen då Karin Inga försvann

Klockan halv tolv ringer det i mammas telefon. Det är från lekskolan. De frågar om hon hämtat Karin eller om det är någon annan som hämtat Karin Inga. Inte vad mamma vet. Lekskolefröken förklarar att Karin Inga varit borta i snart en timme och alla är jätterädda och letar överallt.

Ingen Karin Inga finns någonstans.

Mamma sätter sig i bilen och kör det fortaste hon kan till lekskolan. Alla letar, alla är upprörda och en del gråter.

Till slut hittar vi Karin Inga. Hon hade klättrat högt upp i ett träd och inte svarat på tilltal.

Gudskelov att allt slutade lyckligt.

När mamma och Karin Inga kommit hem får hon en jättekram och mamma förklarar för henne att det var ingen som var arg utan alla var så otroligt rädda att något skulle hänt lilla Karin Inga. Mamma visade henne bilden på Madeleine McCainne, flickan som blev kidnappad och ingen vet än i dag vart hon finns.

Karin Inga förstod.

Hon kramade sin mamma och tyckte det var en lättnad att det hela var över.

KI har tappat en tand

Hela världen rasade samman för lilla KI i morse. Hon har under en tid haft sin ena framtand lös och under de senaste dagarna har den varit ordentligt lös. Mamma tyckte att hon skulle vicka bort den i morse men se det ville inte lilla KI. Och vill inte lilla KI, ja då blir det som hon vill.

Till sin egen stora förfäran. För när hon mosat in två pannkakor på raken så utbrister mamma: Men NU har du tappat din tand!! Och ve och fasa, inte nog med det. Lilla KI svalde den med pannkakorna… huvva ligen så ledsen ett litet liv kan bli.

”Nu kommer inte tandféen och hämtar min tand och nu får jag inga guldpengar”

Mamma kom på gott bot. ”Vi skriver ett brev till tandalven där vi förklarar vad som har hänt. Tandféen ser det mesta förstår du så du ska se att du nog får dina guldpengar. ”

Sagt och gjort. Mamma skrev och AB läste upp för sin syster och kontrollerade att mamma hade skrivit rätt.

Glasögon till Karin

Nu har jag fått mina glasögon. Jag tycker jag blev jättefin trots att det känns lite konstigt och annorlunda. Mamma har gjort en del tester och det verkar som att det tar lite tid för mitt sämre öga att anpassa sig. Jag ser ganska suddigt fortfarande. I december ska jag på återkontroll hos ögonläkaren och då får vi se hur det har utvecklat sig.

 

Dammråtterna

I går när Karin än en gång tjatade om att hon minsann ville ha ett husdjur så svarade mamma henne att du har redan massor med husdjur.

Nej, det har jag inte alls det?!

Det finns massor här inne, svarade mamma.

Vaddå?

Har du tänkt på alla dammråtterna?

Dammråtterna? svarar Karin med stora ögon.

Efter en lång stunds betänketid.

Är dammråtterna farliga? Bits dom?

Nej, dammråtter bits inte och de är inte farliga.

Karin börjar ivrigt leta efter dammråtter och efter en stund pekar mamma på en under stolen.

Titta, där har du en! Karins ögon blir stora som tefat och hon böjer sig ned för se efter.

Mamma, dammråtterna har inga ögon! Och ingen svans heller!

Nu börjar Anna bli nyfiken och kryper ner hon också. Mamma, vad är en dammråtta för djur egentligen.

Lyssna inte på henne… säger då pappa.

Mamma ler och säger att i morgon ska vi gå ut och jaga.

Vad ska vi jaga då?

Vi ska jaga alla dammråtterna.

Hur gör man då.

Dammsuger….

Nu vill tjejerna inte lyssna längre….

Karin Inga behöver glasögon

I går var jag med mamma till ögonläkaren. Inte för att jag hade klagat på någotvis. Nä, jag hade faktiskt inte sagt något alls. Eller så kan det också va att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga för något. Jag kunde väl inte begripa att de där svarta prickarna inte var fullt normal.

I alla fall så fick jag hålla för ena ögat och peka på de bokstäverna som jag såg på väggen. Det högra ögat var ingen match. Jag hittade alla bokstäverna helt utan problem. Fast när hon sen satte en lapp för högra ögat blev total tvärnit.

Jag såg absolut ingenting!

Då fick jag droppar i ögonen som sved till lite grand och sen fick jag och mamma gå ut på en liten promenad. En hel halvtimme fick vi vänta tills vi fick gå in till läkaren igen.

Då lyste hon mig med lampor i ögonen och sen vände hon sig till mamma.

Er dotter är mer eller mindre blind på vänster öga!

Eller ja, det är nämligen så att vänstra ögat är lite för slött och då blir det så att det andra ögat tar vid. Mitt vänstra öga slutar då att fungera och hjärnan skapar inga bilder med det ”dåliga” ögat.

Nu låter det här lite värre än vad det kanske är för nu är det så att det här går att rätta till. Jag kommer att få glasögon och sen sätter de en lapp för mitt goda öga. På så vis tvingas jag till att börja använda mitt ”dåliga” öga igen.

Efter läkarbesöket åkte vill till Smaralind och jag fick välja mig ett par nya glasögon. Vi ska hämta dem på flygplatsen då vi ska åka till mormor och morfar.

Teddy i Bamsetidningen har också glasögon så nu blir jag lika som han.

Kram från mig
Karin Inga

Hrokur har åkt hem

 

Det var en mycket ledsen liten Karin som mamma mötte på lekskolan i går. Hon grät och grät och grät och tyckte hela världen hade rasat samman när hon förstod att Hrokur hade åkt hem till sin mamma. Tänk om vi ändå hade kunnat behålla honom, snyftade hon och avslutade mellan snyftningarna ”eller vi kan väl i alla fall hälsa på han ibland”

Och jodå, nog kan vi nog göra det…

Skolstart och sommarresumé

Sommaren börjar gå till sin ända och vi börjar nu så smått komma in i normala rutiner. Idag var det skolstart för AB och det var en spänd liten fröken som med iver gick till skolan idag. Det var så otroligt skoj att träffa fröken och alla klasskamraterna igen. Det nya skolschemat delades ut och fröken informerade lite grand om den.

I morgon börjar skolan på allvar.

KI började lekskolan redan förra veckan och hon tyckte det var sååå skoj att träffa alla kamraterna igen. Det har rivstartats med kalas och i förra veckan var hon på ett och den här veckan är det hela två kalas inbokade. Yay vad skoj!!

Sommaren har varit så fantastisk skoj och vi har så mycket att berätta.

Vi var en vecka hos farfar och det var förstås jätteskoj! Han hade fått 12 föl och dem skulle vi samla in för närmare granskning. Vi åkte och badade flera gånger och vi åkte även och hälsade på vår lilla kusin Sól.

Så var det då dags att åka till Sverige och det var ett helt år sedan vi träffade mormor och morfar. Det blev förstås ett riktigt kärt åteseende. Vi fick sparkcyklar som vi lärde oss att cykla på. Och så träffade vi förstås vår nya lille Kusin Hugo. Åh, vad han var söt och åh vad han var liten! Både AB och KI fick hålla försiktigt. Mamma bytte blöja men var inte van vid en pojk så han kissade ända upp i öronen!

Vi hann med att vara i sommarstugan och vi avslutade med att vandra i fjällen.

Och så fick vi gå på vår första riktiga koncert. Mamma och pappa tog oss med till Eric Saade. Vår absoluta största idol!!

Det har börjat trilla in bilder och det kommer mer vad det lider.

Allt från oss just nu.

Puss och Kram

Anna Björk och Karin Inga

ps. as you can see we will from now on write in Swedish while if you use google translate you should be able to understand at least the content of our blog. Or just ask in the comment and we will assist you as best as we can 🙂

Summer camp

At the moment I am on summer camp. Before lunch we are riding horses and they are teaching us how to take care of horses. Not so much new for me while so nice to ride and be arround horses. After lunch we are having plenty of sports activities. My very best friend HM and her brother G are too on this camp. So much fun!

Guess who is visiting Iceland Our last neighbour TR!! She came for a visit at KI kindergarten and when mom picked her up she was so thrilled and asked mom if she could visit her again. And we were so lucky. TR´s mom called us later on and asked KI to come for a visit. One year has past and the two girls hadn´t forgotten any of their friendship…