Det har varit lite av en sjukstuga hemma. De ringde från leksolan i måndags då de upptäckt små blåsor på Disas läpp, fingrar och fötter.

Höstblåsor.

Ingenting som är farligt direkt men anses som ganska smittande. Här vill de inte att barnen går i lekskolan då värsta blåsorna finns. Nu fick hon inte särskilt stora utbrott men i alla fall så fick hon vara hemma under resten av dagen och likväl i går.

Vilket ställde till en del problem. Nu gick det bra att arbeta hemmifrån tills de större tjejerna kom hem från skolan.

Disa gillade inte alls att vara hemma. Särskilt när hon inte fick den uppmärksamheten hon är van vid. Nä, mycket bättre att vara i lekskola, tyckte hon, tog på sig sina Timberlandskor (hur hon nu lyckades med det) sin jacka, sin mössa (även det ett mysterium hur hon lyckades kravla sig i den) en vante från Karin och en vante på Anna. Så vände hon sig om och sa hej då, öppnade dörren och gick ut.

Det blev till att springa ut efter henne och snällt berätta för henne att hon inte alls skulle gå ut. Hon var inte särskilt nöjd med det svaret.

Dessutom har hon bestämt sig för att hon är för stor för att sitta i barnstolen vid matbordet. Hon totalvägrar. Och varje gång det ropas att middagen är klar, rusar hon fram till den ”nästastegs” barn stolen. Den som ser ut som en vanlig stol, men som är något högre plus att den har ett mindre säte. Där ska hon sitta.

Minsann. Hon kan. Och hon vill – mycket. På söndag blir hon två år.