När pojkstrecket gick för långt

Ända sedan den dagen då Karin Inga började i sin nya skola så har det varit lite problem med klassens pojkar, eller vissa av dem då. Att de har en vikarie, som ska vara de första två månaderna medans deras riktiga fröken är barnledig, kan ha en viss betydelse. Ja, det förstår både Karin och mamma.

Fast de här pojkstrecken började bli lite väl överstyrda. Det var sparkar som blev allt tätatare och Karin berättade att det knappt gick att gå på toaletten eftersom då var pojkarna där och låste upp. På rasterna, möjligtvis, gick det att smyga sig in på toaletten, eftersom då var alla pojkarna ute och spelade boll.

I torsdags escallerade pojkstrecket och gick så långt över gränsen som det nästan är möjligt. Karin Inga blev inlåst på toaletten. I hela 20 minuter. Då såg hennes kompis Salka vad som hänt och sprang efter hjälp. Karin Inga hade som tur varken blivit rädd eller ledsen utan mest arg. Och kanske är där en förklaring varför hon just blivit utsatt. Det är alltid roligt att reta någon som blir just arg….

Nu blev i alla fall även hennes mamma riktigt arg och gick genom eld och vatten för att reda ut saken på allvar.

I fredags hade de haft klassamtal inom klassen där de diskuterat vad som är lämpligt och vad som inte är tillåtet.

Pojkarna hade varit snälla hela den dagen, sa Karin Inga.

Vi får hoppas att det fortsätter att vara så.

I samband med det här läste barnen en saga om Gutti, som var en otrevlig typ. Deras hemläxa var att skriva om Gutti och de fick gärna komma med sin egna version.

Mamma tycker att Karin Inga har aldrig någonsin varit så duktig som hon var i dag. Hennes syn på olydigheten är att Gutti själv inte hade några vänner. Men så en dag, när han hade kalas, så fick han en katt. Sen den dagen var han ute och lekte med katten och alla de andra djuren (ni ser väl masken, fladdermusen, igelkotten och ekorren?) och han var aldrig mer olydig.

Karin Inga skriver om Gutta, den olydiga pojken som fick en katt och blev snäll.

Dansen har börjat för hösten

Som flickorna har väntat. Men nu är dansen i gång på fullaste allvar. Och vi är mycket nöjda med årets schema. Båda flickorna är uppflyttade ett steg så nu dansar även Karin tre gånger i veckan. Anna tränar gruppträning tre gånger i veckan och har dessutom två privatlektioner varje vecka. Och det bästa av allt är att de tränar på samma dag och vi har ingen träning på helgerna.

Det kan inte bli bättre.

Anna hade redan i våras önskat sig en ny ballroomkjol. Mamma hade lovat att hon skulle få en i födelsedagspresent. Eftersom vi var i Sverige på hennes födelsedag så har hon fått vänta ända tills nu. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, eller hur?

Så nu så. Här har vi nu Anna i sin nya ballroomkjol, Och det bästa av allt, tyckte Karin, att även hon fick en ny dress. ”Jag får aaaaldrig något nytt” sa hon med stora ögon i affären och då kunde inte mamma annat än säga ja.

Lilla Disa får också vara med på ett hörn och tycker det är skoj att titta på när flickorna dansar.

Regnväder

Under den senaste veckan har det regnat, regnat och åter regnat. Flickorna har ändå varit duktiga och cyklat till skolan varje dag.

Och det är tur att de har så bra regnkläder, som de har fått av mormor och morfar 🙂

Regnklädda och redo för att cykla till skolan