Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Majorovfamiljen har jag följt under många år. Redan under de tidiga åren när Anna Björk tränade så sneglade jag på läger. Problemet var bara att då bodde de så långt norrut att det blev för stort projekt.
Nu bor de i Norrköping så när det annonserandes om läger, anmälde jag Disa.
Och vilken vecka det blev. Detaljträning och fantastiskt bra konståkning.
Om vi kände oss lugna och nöjda med gårdagen så satt hjärtat i halsgropen och klumpen i magen växte sig så stor att jag i princip mådde illa. Tågstrejken som är ett faktum utvecklades till rena rama katastrofen och panikångest.
Bilen som vi hade hyrt vägrade bilbolaget att lämna ut – eftersom jag inte hade något internationellt körkortsdokument. Jag har då aldrig varit med om dess like förut? Så många gånger som jag hyrt bil så har jag aldrig behövt något annat än mitt vanliga körkort. Nu tror jag bestämt att de här var några skammers som satt det här i system för vi var visst inte de enda. De visste 100% att alla i panik försökte boka hyrbil då tågen stod helt stilla. Att avboka går förstås men du förlorar ändå en liten summa. Och många små summor blir till stora summor….
Så vad i hela friden gör vi nu, sa jag till Disa. Bilbolaget visste minsann vad det gjorde för de hänvisade till Avis och Hertz. Jo pyttsan. Men där kostade veckan fem gånger så mycket. Jag kollade Uber. Det gick på 502 euro så även om det är otroligt mycket pengar så är det ändå MINDRE än om vi skulle hyra bil. Shit alltså.
Det fanns alltså inget annat alternativ.
Vi fick en stor fin bil och vägen till Courmayeur är fantastiskt vacker med många små bondesamhällen med vinrankorsplantage.
Och nu kom till slut till vår slutstation. Allt gott och vi kan pusta ut.
Det är fantastiskt vackert och ger ordentligt flashback från när jag var här och åkte skidor.
Om jag nu hade sett fram emot fantastiskt god italiensk mat så måste jag erkänna att fruns matkonst är något begränsad 🤪 På kvällen serveras pizza liknande frusen grandiosa och dounot.
Om du googlar tågstrejk i Italien får du kanska snart en klar blid om att de är ganska så är italienarna ganska glada i att strejka. I alla fall så gör de det titt som tätt och när andan faller på. Det står också att det positiva är att de meddelar sina resenärer i god tid så du har gott om tid att ändra dina resplaner.
Joråsåatte, när mejlet damp ner igår så var nog hoppet inte helt ute och när jag också pratat med receptionisten på hotellet så skulle det i princip bara vara att åka ner till Milano Centrale för att boka om resan och att det alltid fanns något alternativ eftersom det inte alla tåg är drabbade.
Pyttsan. Efter nästan en timmes kö kommer vi fram till kassan där en äldre herre som i princip talar ingen engelska alls och handen på hjärtat så hade han nog ingen lust att hjälpa oss heller utan skakade bara på huvudet om att här fanns det inte något alternativ.
Jaha, vad gör vi nu, sa jag till Disa och ringde B. Han tyckte vi skulle hyra en bil. Det ska inte kosta så mycket, sa han. Det var skrattretande billigt och jag får en viss känsla av att ”kan det här verkligen stämma?” Något säger mig att vi inte sett slutet på den här historien ännu eftersom allt annat är ganska dyrt i Italien.
Den som lever få se helt enkelt. Och hur det ska gå att köra i Italien är en annan femma men det ska väl inte vara så ofantligt svårt, eller?
Anyway, efter detta lilla äventyr på tågstationen så bestämde vi oss för att promenera till det stora kända torget.
Det är en tryckande värme idag och det kändes kvavt och klibbigt. Ändå är det rätt trevligt att promenera i en ny stad och du får se arkitekturen och alla husen på ett annorlunda sätt än om du väljer kommunala trafiken.
Väl framme i Domue torget så fick Disa sin Sephora törst släckt och hon handlade diverse krämer. Vi klarade även av ett besök på Starbucks och när klockan närmade sig fem så var både hon och jag klibbigt varma och ordentligt trötta.
Kanske var det tröttheten som gjorde att vi gick på den niten att få en torgsäljare att lägga majskorn i Disas hand så att fåglarna hoppade upp och satte sig på hennes armar. Vi glömde visst bort att han inte gjorde det för skojs skull utan skulle ha betalt. Vi gav han en euro och så sprang vi därifrån och han skrek ursinnigt mot oss.
Vi hade bestämt oss för att äta på samma pizza-restaurang som igår. Disa valde en klassisk säker pizza som hon alltid ätet, Margaritha medans jag valde ett namn som jag kände till. Capriciosa. Tjosan hejsan vad förvånad jag blev. Nu tycker jag visserligen att både ansjovis och kapris är jättegott men på pizza blev det en aning konstigt!?! Nåväl, det blev att få smaka av de lokala smaklökarnas val.
Jag förstår att turister på Island förundras och blir helt exalterade över de isländska badhusen. Något som vi i princip tar för givet. Våra varma utomhusbad är förstås helt extraordinärt men det jag kanske mest tänker på är badhuset i sig. Vi ser det som en självklarhet att det finns omklädningsrum, att du duschar innan du går i vattnet, att det finns skåp med nycklar där du kan låsa in dina personliga saker och att det finns toaletter. Dessutom kostar det bara 8 euro för att gå in cch bada.
Nu må denna AquaPark i Milano vara något utöver det vanliga. Här finns alla de tänkbara sorters vattenruschkanor och med denna sommarhetta på 29 grader varmt och sol så är det den absolut tänkbara upplevelse vi kan göra en dag som denna.
Det kostar 29 euro per man att gå in. Som om det inte skulle vara nog för sen får du betala ytterligare 5 euor för att få ett skåp och ytterligare 3 euro för att få en solstol. Toaletterna är ett bås du går in i och det är ett hål i golvet som du står och pissar i. Att duscha innan du badar är det ingen som gör men vattnet är fullproppat med klor så jag antar att alla bakterier dör efter ett par sekunder.
Disa var i alla fall nöjd och hon åkte alla vattenbanor hon kunde tänka sig. Jag provade på några stycken och det var förstås en kanonupplevelse.
Väl hemma igen gick vi på den lokala kvarterspizzerian. Där fanns det inga turister och det bjöds på äkta Italiensk pasta och risotto. Vi var verkligen nöjda med maten som dessutom var riktigt billig.
Kvällen avslutades med ett parti biljard.
Det blev en lyxstart på dagen. Vi började med en fantastisk frukost på hotellet för att därefter njuta både gymmet och poolen. Vid 12 checkade vi ut och tog tåget från flygplatsen.
Kommunala resesätt är välorganiserat i Italien. Det tar enbart dryga halvtimmen från flygplatsen till Milano Centrale. Där tog vi en Uber till hotellet. Det kostade inte många kronor och väl värt varenda euro när du har två stora väskor att dra på.
Vi hade tur och fick rummet med en gång. Om vi bodde lyxigt första natten så är det här hotellet lite mera enkelt. Det är ett studenthotell som syntes direkt då merparten av alla besökare är just i studenålder. Rummet är rent och fräscht, och fyller sin funktion. Här finns ett litet bord och stolar, ett skrivbord, kylskåp och en mikro. Mer behöver du inte som student och som turist i Milano för några dagar.
På hotellet finns också bra sociala mötesplatser, ett stort lekrum i källaren och stort umgängesrum med tv, soffor och ställen för att umgås. Där finns också ett gym och en stor bakgård där ett gäng ungdomar spelade öl-pingis i princip hela eftermiddagen.
Vi gick och handlade frukost och sedan provade vi på biljarden i källaren.
På kvällen åkte vi in till det kände Doume-torget för att först äta på Wakamama och sedan för att strosa runt lite. Disa fick sin del av Sephora avhandlat och köpte en kräm. Den stora domkyrkan beskådades förstås också.
I morgon ska vi till Aqua-parken och bada…
Så var det då dags att åka till Italien igen. Den här gången ska Disa på träningsläger i Courmaneyjar, som ligger vid foten av Mont Blanc, så långt norrut i Italien du kan komma.
Vi hade planerat att åka några dagar innan som lägret började och ska uppleva Milano igen.
Vårt flyg gick på eftermiddagen och jag måste nog erkänna att det är verkligen att föredra än de här tidiga mornarna som det annars är. Nackdelen är att du inte kan njuta kvällen särskilt länge.
Även den här gången valde vi att stanna vid flygplatsen första natten. Den här gången valde vi ett så mycket bättre hotel. Jag kan inte begripa vilken otur vi hade förra året.
TRIBE Milanesa ligger fyra minuter ifrån flygplatsen och påminner en hel del om det Motell Hammarby Sjöstad Modernt, fräscht och inte så farligt dyrt.
Disa var i eld och lågor när hon såg rummet. Här finns också ett gym och en utomhuspool. Nu har vi inte utcheckning förrän kl. 12 så vi ska nog hinna med både frukost, gym och pool i morgon förmiddag.
Som alla andra mammor säger jag detsamma:
Vart tog alla åren vägen?
Om du frågar mig skulle jag helst vilja lägga mig ner och skrika – jag vill trycka på tillbakaspolning. Jag vill ha min lilla dotter tillbaka!
Samtidigt kan jag inte låta bli att bli så stolt över att hon blivit just den hon är. Hon är så genomärlig, så godhjärtad att hon egentligen inte vet hur god hon ska vara. Pliktrogen, noggran och helt enkelt en helt underbar person. Det är svårt att inte tycka om Anna Björk. Hennes mjuka personlighet som vill alla så väl är verkligen en mammas dröm.
Grattis Island till 80 årig republik. Det är en historisk dag. Nu fick visserligen Island sin självständighet redan 1918 men med vissa begränsningar. Då fortfarande under den danska kronan som bestämde över utrikespolitiska frågor och landet hade gemensam kung med Danmark, den danske Christian X av Danmark (< 1947)
Det som kanske glömts och som för visso tillhör periferin är att vid den tidpunkten, i andra världskriget stridshetta, var Danmark okuperat av Tyskland och Island av Storbritannien så även om det rådde en klar majoritet i den omröstning på Althingi i þingvellir denna dag så låg helt enkelt den lilla ön som en bricka emellan de två giganterna England och Tyskland. Vem som hade det slutiga godkännande är inget som skrivs om, men den danske kungen var en av de första som gratulerade Island till att bli totalt självständig.
Island firar dagen till ära med pompa, prakt och glädje. Man är oerhört stolt över sitt land. Som det sig bör. ❤️ 🇮🇸🇮🇸🇮🇸
Disas konståkningsgrupp ville komma på besök till stallet och vad passar bättre än den isländska dagen då första sommardagen firas? Det är en röd dag så alla är lediga.
Det borstade alla hästarna och det gräddades våfflor.
Alla fick rida två gånger.
I mars åkte vi bussresa till Akureyri för att tävla. Det blev en helg att minnas. 🙂 Vi sov på en skola och med tanke på hur många vi var så är det alternativet perfekt. Tänk att kunna laga mat i ett proffissionellt storkök.
Här kommer några härliga bilder
Vacker som en dag. Hon har alltid varit målmedveten. Hon är full av energi. Det gäller då att styra in målmedvetenheten och energin på rätt håll så hon inte hamnar på villospår.
Först dansen men där hon brilljerat mest genom alla år är nog ändå gymnastiken. Hon älskade sin gymnastik. Hon tränade 22 timmar i veckan. Däremot så hatade hon att åka buss. Och det fick hon göra i princip varje dag. Utom på somrarna då cyklade hon hela vägen till Gardabaer för att gå på tre timmars övning för att sedan cykla hem igen. Att hon orkade förstår jag inte än idag. Dit var väl inte så stora problem eftersom det är nedförsbacke nästan hela vägen men HEM. Att cykla uppför efter tre timmars hård träning.
Envis var hon. Det gav även reslutat och när hon låg på topp snodde hon åt sig alla guld hon kunde.
Så kom skadan. Vi förstod nog inte, eller rättare sagt, vi fick aldrig veta, att hon trillade av barren och gjorde illa ryggen. Det satte käppar för henne som elitidrottare och gick då över till truppgymnastik. Det var inte lika roligt längre och prestationen fanns inte där längre.
Hon övergick till balett och den gillade hon. Samma envisa talang och prestation.
Tennis tog sedan vid för att sedan helt plötsligt inte orka mer.
Då kom ett svart år med tungt sinne och hon var på väg rakt ut på villospåret. Hon behövde hjälp och fick proffessionell hjälp och medicin.
I dag är hon tillbaka. Konstnärskapet har tagit vid och allt var hon tar för sig är perfekt.
Att Disa har fantastiska möjligheter att bli en riktigt bra konståkningsdrottning visade sig ganska tidigt. Men att hon redan vid 11 års ålder visar talanger som du ser hos de äldre tjejerna hade jag nog inte kunnat tänka mig.
Just nu pågår RIG, Reykjavik Internationell Games, och Disas dagsform var maxad. Hon visade sin bästa sida och framförde programmet som om det inte fanns en morgondag. Helt magiskt vackert att se.
Annandag jul och snön vräker ner. Så mysigt. Pappa B och farfar M skulle hälsa på släktingar så jag sa till Disa att vi åker pulka istället. Hejdudamej vad det gick undan i backen.
Efter ett par gånger tog vi paus och fick oss varm choklad och julkakor.
Nu verkligen vräkte det ner snö och Disa ville göra en snögubbe. Eller en snökatt då 🙂
Julafton kom och gick. Alla var nöjda och idag stod det skridskor på agendan. Vi skulle åka ner till Reykjavik för att åka på Tjörnin, den lilla sjön som ligger mitt i Reykjavik. Det var en fantstiskt vacker dag och isen låg helt spegelblank. Disa var i sitt bästa esse och åkte skridskor som den vackra isprincessa hon är.
Så gick vi en kort promenad och Reykjavik var så vacker denna dag
Så blev det då julafton även i år. Åren går så fort och favorithögtiden återkommer snabbare och snabbare. Fast det känns även som ett visst vemod. De äldsta flickorna är stora nu och de hänger inte med i samma enutusiasm som de gjorde när de var små.
Dagen blev ändå fantastik och underbar. Vi började dagen med vår sedvanliga tradition att åka till skogen och tända en eld.
Den årliga julfotograferingen
Svenska julbordet blev fantastiskt gott. Vilken julskinka 🙂
Vi gick i Hallgrimskyrkan mitt inne i Reykjavik
Så började då den isländska julen och även den blev lyckad. Hamborgarhryggur, julklappar och en lugn och skön kväll.
Vi har en teatergrupp som heter ”leikhópurinn lotta” På sommaren åker de runt Island i en färglad målad minibuss och slår upp sin dekor och varje år kommer en ny teatervariant av någon av de kända sagorna. Bröderna Grims sagor omvandlas till en egentolkad pottpurri där det blandas in roliga skämt för både barn – och vuxna. Och det är väl det som är så genialt att de vuxna skrattar där barnen inte riktigt förstås 😉
De senaste åren har de erbjudit även teater vid jul. Då är det de isländska julenissarna som kariktariseras och den sanna historien får en ny skepnad. I samma anda som teatrarna på sommrarna.
Genialt helt enkelt. Att den dessutom är utomhus där parken och skogen är dekorerad med julbelysning gör det helt enkelt till en riktigt mysig stund. Barnen går med ficklampa så det är spännande minsann.
Då var det åter dags för årets julshow. Den brukar vara spektakulärt bra. Men jag måste säga att årets var nog en av dem sämre. Temat och dekoren var helt ok. Jag hade velat se mer teknik och mer avancerad konståkning av de äldre tjejerna. De hade mest spår och fart.
Egentligen var det bara Disas grupp som visade teknik och det slog mig också att trots deras ringa ålder är de egentligen lika bra som de äldre tjejerna.
Disa var nöjd – och det är förstås huvudsaken.
Då var det dags igen för våran skridskoprincessa att tävla. Den här gången i Akureyri som ligger på norra Island.
Vi hade hyrt en lägenhet för oss och med oss på färden kom även Helena, som tränar tillsammans med Disa.
På fredagskvällen samlades alla tjejerna och vi spelade Kahoot. Alla hade kommit med varsin present så det blev vinster varje gång. Vi hade den regeln att när någon vunnit fick denne inte vinna igen. På så vis fick alla pris. Vi lade alla vinster i en korg och vinnaren fick en halsduk runt ögonen och vi snurrade personen runt som sedan fick sticka ner handen och ta en vinst. Jättekul!
På lördagen hade vi inte något större program, mer än att Disa hade en övningsträning på eftermiddagen. Därför kunde vi åka till Julhuset, som brukar vara ett måste när du är i Akureyri.
På kvällen tog vi det lugnt, tittade på en film och såg det fantastiska norrskenet som dansade på himlen utanför.
Söndag morgon var stora dagen D. Vi gjorde en ny frissyr till Disa och hon hade sin nya fina tävlingströja på sig.
Programmet gick bra, även om det inte var hennes personbästa, med de gånger då hon landade perfekt så är de verkligen helt perfekta.
Innan hemfärd träffades hela gänget för att äta pizza.
Är man den yngsta favoritdottern så firas man i flera dagar. 🙂
Den dagen då hon fyllde år, dvs. 16 november, blev hon hämtad av mamma för att sedan åka till Kringlan. Disa var riktigt nyfiken och hade ingen aning om vad som väntade.
Du kan tro hon blev glad när hon såg att hon skulle få nagelförlängning!
Därefter åkte vi till mathallen där hon fick välja sin favoriträtt: Pasta Carbonara.
På lördagen firades hon av bästa kompisarna i konståkningen. Även då serverades favoriträtten Pasta Carbonara 🙂 och det spelades Kahoot.
På söndagen firades hon av övriga familjen. Då bakade vi pizzor på löpande band.
Vissa har mer energi än andra 🤣 När tävlingen var slut ville tjejerna spela bowling.
