Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Det är full rulle nu med all luciaträning och luciaframträdande, I morse sjöng flickorna för Orkuveitan – Reykjaviks energibolag. Anna sjöng solo och jo, det gjorde visst mamma också. Karin delade ut pepparkaka eftersom hon var klädd i pepparkakskostym.
Och så här vackert hördes det
[youtube]http://youtu.be/8uorS5Ac_E4[/youtube]
Förr om åren skrevs alltid en lång jullista på alla saker som skulle planeras och göras inför julen. Det är nog en god idé att damma av den för nu är det mycket som står på planeringen och för att inte låta stressen ta över så är just en sådan planering en mycket god idé.
Den här gången är det julklippningen som bockas av i todo-listan. Anna valde att klippa en bra bit medans Karin klipte enbart topparna och även Disa fick topparna och luggen klippt. Även hon den äldre fick ny färg och en ny frissyr 🙂
Under de senaste åren har vi förstås följt den isländska seden med de 13 julnissarna. Dessutom har vi haft någon form av kalender som börjar den 1 december. Det har varit allt från en handskriven julkalender om Kung Bore och vissa år har vi haft ett litet paket varje dag. Förra året fick flickorna en köpt kalender med My little pony tema.
I år ville Anna ha ”my lego friends” medans Karin inte riktigt visste vad hon ville ha. Då såg jag hos Linda om en julstrumpa och när jag visade den för henne blev hon eld och lågor. Det där vore något. Och då få en liten större paket varje adevent istället för varje dag.
I dag fick hon en adapter till Lundbyhuset. Vi hade tidigare ljus i huset men adaptern försvann i flytten för tre år sen. Hon har pratat om att få ljus i huset under det senaste året. Ni kan tro att hon var lycklig när stumpan innehöll paket och att det var just en adapter.
Mysiga advent har börjat. Snart ska vi gå i kyrkan. Om vi inte blåser bort för årets största stormväder har just startat.
Att städa flickornas rum var verkligen inte en dag för sent. Att överhuvudtaget gå in där kände som ett helt äventyr och ett projekt som inte skulle vara klart i en handvänding. I närmare fyra timmar höll vi på och även om det kändes helt hopplöst i början så blev vi till slut färdiga.
Nu börjar kalaset för vår lilla trollunge som blir två år i morgon. Först ut är farfar – afi – Markus som kom förbi i morse. Vi bjöd han på tårta som flickorna monterat och dekorerat.
Disa åt mest grädden och lämnade allt annat kvar.
Det återstår att se hur det går i morgon då det vankas än mer tårta, kakor och bullar. Ingen hejd på gottesakerna. Men är det födelsedagskalas så är det. Och nu börjar nedräkningen tills att lilla fröken bus blir 2 år!
[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=8276-xnatPk&feature=youtu.be[/youtube]
I går hade vi luciaövning i kyrkan. Alla skulle skulle ta med något till ett gemensamt kaffebord. Och vad kommer då inte bäst till användning om inte muffinsmaskinen? Nu fanns det både saffran och hjortron hemma och just den kombinationen blev särskilt lyckad och något vi rekommenderar att prova.
Saffransmuffins med hjortronsylt:
Recept till 16 muffinsar:
2 ägg
1 dl socker
0,8 dl rapsolja
1,5 dl yoghurt
2 stora tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
saffran 0,5 gr
1 tsk hjortronsylt pr. muffins
Vispa ägg och socker poröst. Vänd sedan ner alla de torra ingredienserna och eftersom vi har muffinsmaskin häller vi lite smet i varje form och gräddar 12 minuter pr muffins.
När muffinserna är kalla pudra över med lite florsocker.
Luciaövning är något som flickorna tycker är riktigt roligt. Ja lillfisen tycker också det är skoj med lucia och hon sätter sig snällt och fint hos karin och försöker hänga med så gott det går. Och hon har ett tålamod som sträcker sig till ungefär fem minuter. Sen måste hon upp och springa. Och det gör hon – hon springer runt, runt i cirklar och kryper in och hoppar upp där hon kommer åt. I går klättrade hon upp på orgeln så många gånger att mamma fick säga till på skarpen. Då åkte mungipan ner och hon tittade under lugg. Men hon lyssnade vilket var en liten seger – för det har hon annars aningen svårt för.
Här kommer några bilder från dagens luciaövning:
Så var den då äntligen här den dagen som flickorna gått och väntat på hela hösten. Halloween. Dessutom är pappa B hemma och flickorna var överförtjusta. Här ska firas Halloween med besked.
Vi pyntade huset och oss själva. Därefter var det dags för flickorna att gå ”trick or treat”. Karin och Anna hade gjort iordning 35 godispåsar och mamma och pappa stod beredda att öppna för alla de utklädda barnen. Ja, lilla Disa var också utklädd med en spindel på kinden.
Därefter gick vi till grannhuset där det åts knytkalasmat och umgicks. Det är ett mycket trevligt gäng som bor på gatan.
Det hade övats i många veckor. Karins klass skulle spela Törnrosa och Karin skulle vara drottningen. Hon hade visserligen inte många repliker men hon skulle stå på scen hela tiden. Hon var oerhört målmedveten och hon hade långt innan bestämt hur hon skulle vara och hur hon skulle ha håret osv.
Mamma gjorde i ordning henne i håret och som nästan alla andra gånger tidigare – Karin är inte nöjd med resultatet. Hon nöjer sig i alla fall och beger sig till skolan.
När det sedan är dags för uppvisning av teatern hade håret av någon konstig anledning börjat röra på sig och den fina strikta knuten hon hade i nacken hade rivits ut till en lång tofs. Det var tydligen lite bättre än vad hon sett i spegeln tidigare samma dag 🙂
I alla fall så klarade hon av rollen med bravur och det var riktigt rörande att se hur duktig hon var.
Nja kanske inte riktigt sant eftersom vi fick lite, lite snö för någon vecka sen. Idag däremot kom första riktiga snön. Ni vet det där tjocka vita lagret som klätt hela landskapet vitt och som ställer till det i trafiken. Här har det varit stopp hela morgonen…
Karin och Anna fick leta fram tjocka fleecekläderna, raggsockarna och vantarna. Karin skuttade ut och kastade upp snön av förtjusning.
Det blir nog roligt för dem i skolan idag 🙂
Äntligen kan de äldre tjejerna vara med på lucia. Tidigare år har det alltid krockat med dansövningarna men eftersom de båda har paus från den så är övningstiderna öppna för dem båda.
I går var första gången och jag tror att både Anna och Karin tyckte det var fantastiskt roligt. Karin har redan bestämt sig för att hon vill vara pepparkaka. Anna vill vara med och sjunga i den äldre kören och anser sig vara för liten för att sjunga med småbarnen.
Och det kan jag förstå. Hon sjunger i kör med skolan så hon är ju ”van” vid det här laget.
Nu visste vi nog redan innan att fröknarna gör bra i från sig men det är ändå alltid roligt att få höra det live 🙂
Det som var särskilt roligt är att de båda två har förbättrat sin läsning. Anna har visserligen inte haft lika svårt som Karin för att lära sig läsa men hon har alltid läst för sakta. Skolan har någon form av mätteknik som är graderat efter antal ord per minut där du får vissa avdrag och du inte läser alla orden rätt osv. Anna har alltid läst väl och rätt men för lite medans Karin har haft svårt för det mesta.
Ett tag trodde vi att Karin var läsblind för hon kunde inte få in orden plus att hon ofta läste dem baklänges. Nu kan hennes synfel haft en betydande roll och eftersom hon nu förbättrat sin syn så kan det ha spelat roll i hennes stora förbättring. I dag läser hon fem sidor utan större problem och i våras hade vi stora problem att ta oss igenom en sida.
Anna har förbättrat sig markant även hon och läser nu 147 ord per minut mot för i 125 som hon läste i våras.
Båda två fick beröm för att vara flitiga, duktiga och positiva.
Ja det är fina flickor som vi har. 🙂
Om Karin tycker något är roligt då går hon in för det till 100%. Och tvärtom om hon gillar det inte är det baske mig tji att få henne att göra det eller förstå logiken.
Just nu tränar vi klockan. Ja klockan på väggen som visar visare och siffror har hon inga problem. Att däremot säga 07:30 och säga motsvarigheten för kvällstid får hon helt enkelt inte till. I går satt vi i en och en halv timme och tragglade klockan. Och jag kan säga som så att det är gudomligt skönt att veta att jag inte arbetar som lärare. Jag var helt slut efter pärsen med Karin.
Däremot är hon oehört intresserad av att laga mat, baka och göra konstnärliga saker. Jag har hela tiden sagt att hon blir nog kock som sin morbror eller konditor. Eller konstnär.
Den här fina konstverket kom hon nämligen hem med i förra veckan. Snyggt, estetiskt och något jag helt enkelt skulle vilja ge en gedigen plats när vi väl kommer till det stadiet i huset.
Visst är den fin?
I går åkte vi till ögonläkaren med Karin. Lilla Disa fick också följa med för vi hade tänkt att göra en synundersökning även på henne.
Ögonkontrollen för karin gick riktigt bra och inte nog med att hon ska gå ner i styrka i vänstra glasögat (från 4.5 ner i 3,75) så behöver hon inte längre ha lappen varje dag i fyra timmar! Ögonläkaren sa dock att om hon har lapp medans hon läser så vore det bra. Toppen!
Så var det dags för lilla fröken bus och läkaren droppade vätska i hennes ögon. Medans det skulle verka gick vi tre och tog en fika. Smaskigt gott tyckte Disa.
Det ser ut att bli en riktigt vacker dag hos oss på Island. Redan i går möttes vi av 14 grader varmt – tänk nästan varmare än i somras – och klar himmel. Fullmånen var fantastiskt vacker och senare på kvällen sprakade norrskenet igång.
Dagarna flyter annars på, flickorna har skolan och sina aktiviteter. I går hade Anna konståkning och nu har även hennes bästa kompis HuldaMaria börjat och det tycker förstås Anna är jätteskoj. Karin har sin volleyboll och hon tycker väl det är ok men jag tror minsann hon saknar dansen.
Så har vi då vår lilla trollunge. Hon trivs nu ordentligt på lekskolan och när du frågar henne om hon ska gå och leka med barnen så utropar hon JA! Hon har lärt sig att sjunga, vilket hon gör i princip hela tiden. Och hon älskar sin nygamla jacka 😉 För känner ni igen den här tjejen:
Och nu passar den lilla fröken som handen i handsken. Jättefin är hon, tycker vi.
Och gunga är det roligaste som Arndis vet. Hon vill helst göra det hela tiden. I går ville hon inte komma hem utan skulle vara kvar och gunga och trots att hon fick stanna kvar en extra kvart så gick stora signalerna igång och mamma fick bära henne till bilen.
Förra våren tappade hon bort sin fina vita mössa. Nu när det börjar bli lite småkyligt ute är det återigen dags att sätta något på huvudet. Karin ville ha ett pannband som ”alla andra har”
Mamma fick böja sig och i går kom hon hem med ett pannband till Karin som blev jättenöjd förstås.
Visst blev hon fin
