Lägereld på stranden

Väl tillbaka igen efter vårt turistande på Snaefellsness så ville Disa rida. Självklart tog vi ännu en fantastisk ridtur och mäktigt att rida i flygande fart brevid den stora nyfikna hästflocken som kom galloperande vid sidan av oss.

Därefter var det dags för Karin att få sin önskan uppfylld. Hon hade pratat om att få ordna en lägereld nere på stranden och grilla marsmallows.

Snabbt samlade vi ihop lite brännbart material och körde igenom hagen för att ta oss ner till fyren och stranden. Klocka hann bli midnatt och vi drar igång med ett fint bål.

Turist i sitt egna land

Det är nog inte så konstigt att Island är ett så populärt land att besöka. Det har många fina pärlor som är helt enastående vackra och du häpnar över detta makalösa ögonkonfekt som vind och vatten har skapat.

Vi åkte ut till nationalparken på Snaefellsness. Denna del av Island som uppmärksammats redan av Jules Verne, och jorden runt på 80 dagar där de åkte in till jordens innre genom en ingång i Snaefellsness-jökullen. Den sägs inneha en speciell kraft som de kännsliga känner och att den ger dig en speciell kraft.

När den bjuder på klarblå himmel är den magiskt vacker men du kan inte alltid få allt. Idag hade den satt mössa på sig. Vädrets makter var dock på vår sida och det var relativt varmt och lite vind.

Vi åkte från Bergi mot den lilla fiskeby Ólafsvík. Därefter gick färden vidare till Hellissand, där vi gick ner till den svarta sanden.

Vi styrde vidare till fyren ute på Skalsnagi och Dritviks raukar.

Vinden och vattnet hade lekt konstnärer.

Vi avslutar dagen med att äta fish and chips som var helt sagolikt gott.