Då kom den – första riktigta höstsjuveckan. Först ut var faktiskt mamma som mådde värre än pesten och när hon repat sig något så när så var det Arndís tur. Hon har roat sig med att titta på julberättelser från Ankeborg. Att se den de första 10 gångerna gick väl ganska smort men nu när vi närmar oss 50 gånger så känns den aningen tjatig.
Tänk att barn har sådant behov av att repetera sig. 🙂
Vi hade dock en liten paus idag och lekte lite med tågbanan – med filmen igång i bakgrunden så att säga.
