Kategori: Italien

Om vi kände oss lugna och nöjda med gårdagen så satt hjärtat i halsgropen och klumpen i magen växte sig så stor att jag i princip mådde illa. Tågstrejken som är ett faktum utvecklades till rena rama katastrofen och panikångest.

Bilen som vi hade hyrt vägrade bilbolaget att lämna ut – eftersom jag inte hade något internationellt körkortsdokument. Jag har då aldrig varit med om dess like förut? Så många gånger som jag hyrt bil så har jag aldrig behövt något annat än mitt vanliga körkort. Nu tror jag bestämt att de här var några skammers som satt det här i system för vi var visst inte de enda. De visste 100% att alla i panik försökte boka hyrbil då tågen stod helt stilla. Att avboka går förstås men du förlorar ändå en liten summa. Och många små summor blir till stora summor….

Så vad i hela friden gör vi nu, sa jag till Disa. Bilbolaget visste minsann vad det gjorde för de hänvisade till Avis och Hertz. Jo pyttsan. Men där kostade veckan fem gånger så mycket. Jag kollade Uber. Det gick på 502 euro så även om det är otroligt mycket pengar så är det ändå MINDRE än om vi skulle hyra bil. Shit alltså.

Det fanns alltså inget annat alternativ.

Vi fick en stor fin bil och vägen till Courmayeur är fantastiskt vacker med många små bondesamhällen med vinrankorsplantage.

Och nu kom till slut till vår slutstation. Allt gott och vi kan pusta ut.

Det är fantastiskt vackert och ger ordentligt flashback från när jag var här och åkte skidor.

Om jag nu hade sett fram emot fantastiskt god italiensk mat så måste jag erkänna att fruns matkonst är något begränsad 🤪 På kvällen serveras pizza liknande frusen grandiosa och dounot.

Om du googlar tågstrejk i Italien får du kanska snart en klar blid om att de är ganska så är italienarna ganska glada i att strejka. I alla fall så gör de det titt som tätt och när andan faller på. Det står också att det positiva är att de meddelar sina resenärer i god tid så du har gott om tid att ändra dina resplaner.

Joråsåatte, när mejlet damp ner igår så var nog hoppet inte helt ute och när jag också pratat med receptionisten på hotellet så skulle det i princip bara vara att åka ner till Milano Centrale för att boka om resan och att det alltid fanns något alternativ eftersom det inte alla tåg är drabbade.

Pyttsan. Efter nästan en timmes kö kommer vi fram till kassan där en äldre herre som i princip talar ingen engelska alls och handen på hjärtat så hade han nog ingen lust att hjälpa oss heller utan skakade bara på huvudet om att här fanns det inte något alternativ.

Jaha, vad gör vi nu, sa jag till Disa och ringde B. Han tyckte vi skulle hyra en bil. Det ska inte kosta så mycket, sa han. Det var skrattretande billigt och jag får en viss känsla av att ”kan det här verkligen stämma?” Något säger mig att vi inte sett slutet på den här historien ännu eftersom allt annat är ganska dyrt i Italien.

Den som lever få se helt enkelt. Och hur det ska gå att köra i Italien är en annan femma men det ska väl inte vara så ofantligt svårt, eller?

Anyway, efter detta lilla äventyr på tågstationen så bestämde vi oss för att promenera till det stora kända torget.

Det är en tryckande värme idag och det kändes kvavt och klibbigt. Ändå är det rätt trevligt att promenera i en ny stad och du får se arkitekturen och alla husen på ett annorlunda sätt än om du väljer kommunala trafiken.

Väl framme i Domue torget så fick Disa sin Sephora törst släckt och hon handlade diverse krämer. Vi klarade även av ett besök på Starbucks och när klockan närmade sig fem så var både hon och jag klibbigt varma och ordentligt trötta.

Kanske var det tröttheten som gjorde att vi gick på den niten att få en torgsäljare att lägga majskorn i Disas hand så att fåglarna hoppade upp och satte sig på hennes armar. Vi glömde visst bort att han inte gjorde det för skojs skull utan skulle ha betalt. Vi gav han en euro och så sprang vi därifrån och han skrek ursinnigt mot oss.

Vi hade bestämt oss för att äta på samma pizza-restaurang som igår. Disa valde en klassisk säker pizza som hon alltid ätet, Margaritha medans jag valde ett namn som jag kände till. Capriciosa. Tjosan hejsan vad förvånad jag blev. Nu tycker jag visserligen att både ansjovis och kapris är jättegott men på pizza blev det en aning konstigt!?! Nåväl, det blev att få smaka av de lokala smaklökarnas val.

Jag förstår att turister på Island förundras och blir helt exalterade över de isländska badhusen. Något som vi i princip tar för givet. Våra varma utomhusbad är förstås helt extraordinärt men det jag kanske mest tänker på är badhuset i sig. Vi ser det som en självklarhet att det finns omklädningsrum, att du duschar innan du går i vattnet, att det finns skåp med nycklar där du kan låsa in dina personliga saker och att det finns toaletter. Dessutom kostar det bara 8 euro för att gå in cch bada.

Nu må denna AquaPark i Milano vara något utöver det vanliga. Här finns alla de tänkbara sorters vattenruschkanor och med denna sommarhetta på 29 grader varmt och sol så är det den absolut tänkbara upplevelse vi kan göra en dag som denna.

Det kostar 29 euro per man att gå in. Som om det inte skulle vara nog för sen får du betala ytterligare 5 euor för att få ett skåp och ytterligare 3 euro för att få en solstol. Toaletterna är ett bås du går in i och det är ett hål i golvet som du står och pissar i. Att duscha innan du badar är det ingen som gör men vattnet är fullproppat med klor så jag antar att alla bakterier dör efter ett par sekunder.

Disa var i alla fall nöjd och hon åkte alla vattenbanor hon kunde tänka sig. Jag provade på några stycken och det var förstås en kanonupplevelse.

Väl hemma igen gick vi på den lokala kvarterspizzerian. Där fanns det inga turister och det bjöds på äkta Italiensk pasta och risotto. Vi var verkligen nöjda med maten som dessutom var riktigt billig.

Kvällen avslutades med ett parti biljard.

Det blev en lyxstart på dagen. Vi började med en fantastisk frukost på hotellet för att därefter njuta både gymmet och poolen. Vid 12 checkade vi ut och tog tåget från flygplatsen.

Kommunala resesätt är välorganiserat i Italien. Det tar enbart dryga halvtimmen från flygplatsen till Milano Centrale. Där tog vi en Uber till hotellet. Det kostade inte många kronor och väl värt varenda euro när du har två stora väskor att dra på.

Vi hade tur och fick rummet med en gång. Om vi bodde lyxigt första natten så är det här hotellet lite mera enkelt. Det är ett studenthotell som syntes direkt då merparten av alla besökare är just i studenålder. Rummet är rent och fräscht, och fyller sin funktion. Här finns ett litet bord och stolar, ett skrivbord, kylskåp och en mikro. Mer behöver du inte som student och som turist i Milano för några dagar.

På hotellet finns också bra sociala mötesplatser, ett stort lekrum i källaren och stort umgängesrum med tv, soffor och ställen för att umgås. Där finns också ett gym och en stor bakgård där ett gäng ungdomar spelade öl-pingis i princip hela eftermiddagen.

Vi gick och handlade frukost och sedan provade vi på biljarden i källaren.

På kvällen åkte vi in till det kände Doume-torget för att först äta på Wakamama och sedan för att strosa runt lite. Disa fick sin del av Sephora avhandlat och köpte en kräm. Den stora domkyrkan beskådades förstås också.

I morgon ska vi till Aqua-parken och bada…