Månadsbild Arndís Sofia Birgitta
Disa nyklippt
Titta vad fin jag blev när jag har varit hos frissören!
Söndagsmiddag
Vi försöker alltid ha söndagsmiddag. Ja, det ska vara om vi är borta eller bortbjudna men för övrigt så har vi alltid söndagsmiddag med något extra gott. Den här gången hade vi parmaskinka som förrätt, kyckling milanese med saffransris och tomatsås som varmrätt och hemmagjord lactosfri glass…
Hela familjen tyckte det här var jättegott.
Semlor i stallet
På måndag är isländska semeldagen. Vi började dock en dag tidigare och smaskade på goda semlor i stallet. Vi hade bakat semlor i Stykkisholmur och dagen till ära bjöd vi på både svenska och isländska. Smaskigt värre om du frågar oss.
Månadsbild Arndís Sofia Birgitta
Våran busunge
Hon kan hon. Disa. Häromdagen fick hon tag på oboypaketet och där i fanns det något jättegott 🙂
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=i_9FU9FcqB4[/youtube]
Disa leker med klossar
Utveckligen går framåt och nu har hon börjat förstå det här med klossar och former. Och hon blir jättelycklig när hon lyckas 🙂
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=F20d6HUh_Xw[/youtube]
Disa kastar boll
Det är lite oroväckande tycker mamma (som verkligen inte gillar bollsporter) men Disa bokstavligen älskar bollar. Och hon leker med dem så ofta hon kan.
[youtube]www.youtube.com/watch?v=Aq7vkNfUt9Q[/youtube]
Disa kan klättra
Disa har varit hemma hela veckan med feber och förkylning. Men det hindrar henne inte från att vara aktiv. Nu kan hon klättra själv upp i sin gåstol 🙂
[youtube]www.youtube.com/watch?v=ryJNwPxAfnI[/youtube]
Disa i stallet
I går fick hon ordentliga kläder och kunde därför gå, rulla och krypa helt obehindrat i stallet. Och det mina vänner – tyckte Disa var jätteskoj!
Månadsbild Arndís Sofia Birgitta
Vår lilla busunge
Jodå, hon kan. Och hon gör det. Allt som hon vet hon inte får är extra roligt att göra. Det är så när man är en ettåring som nu lärt sig gå helt obehindrat.
- Att stänga av ljudet på tv:n när hela familjen sitter bänkade framför tv:n är jätteskoj. Då vänder vi oss om först och ser efter att alla ser vad JAG gör. Och då trycker vi av eftersom då är det alltid någon som kommer fram och lyfter upp mig. Oftast blir jag förflyttad bort till mina leksaker och då är jag blixtsnabb tillbaka till tv:n och stänger av ljudet igen. Jätteskoj.
- Att dra ur laddningssladden ur pappas telefon är jätteskoj. Den ligger där så fint på stolen och om jag fingrar på den så lyser den. Om jag drar ur sladden då piper den. Ja, det tycker jag är jätteskoj. Pappa däremot tycker inte alls det är skoj.
- Att gå in i sovrummet och fingra på mina äldre systrars leksaker är också jätteskoj. Då hör jag åhhh och så blir jag bortburen. Då är jag blixtsnabb tillbaka och fingrar igen på leksakerna.
- Att smyga in på toaletten och riva toalettpappret i tusen bitar tycker jag också är jätteskoj. Ja, att smyga in på toaletten överhuvudtaget är jätteskoj. Fast nu har mamma lagt strykbrädan tvärsför så nu kommer jag inte in där längre.
- När jag har bråkat färdigt med pappa och mina systrar brukar mamma ta ner mig till köket. Då får jag sitta i min gåstol för då tror mamma att jag är någorlunda säker och kan inte göra någonting. Men si det kan jag ändå för nu kommer jag i ett perfekt läge att riva ner alla kastruller. För att inte tala om att jag når precis till sopkorgen. Att hälla ut kaffesump över hela mig, stolen och golvet var en ny upplevelse. Kaffesump smakar föresten inget gott.
- Däremot älskar jag mat. All sorters mat går ner i magen. I fredags åt vi sushi. Det gillade jag också. Ja, tillochmed syltad ingefära tyckte jag var gott. Men mest av allt gillar jag smörgåsar med leverpastej. Om mamma skär dem i små fyrkanter käkar jag upp en hel smörgås på ett nafs.
- Jag har börjar kommunicera på allvar. Hej, mamma, pappa, anna och titta. Ja, och sen har jag mitt egna språk också. Och det använder jag mycket ofta.
Ja, det är mycket som vår lilla busunge numera kan och när hon får den uppmärksamheten som hon söker ja, då skrattar hon så hon kiknar. För så skoj är det. Och då brukar mamma och pappa skratta också.
Nya skor till Disa
Nu när Disa börjar bli allt stadigare i sin gång tyckte mamma det var dags att hon börjar lära sig gå i skor. Och det var inte det lättaste till en början.
[youtube] http://youtu.be/Chjo2dxlJ4c[/youtube]
Våran lilla Disa kan gå.
Nu så. Nu går hon. Och hon är så stolt över det!
[youtube]http://youtu.be/sJaKnLMEdNg[/youtube]
Julafton
Månadsbild Arndís Sofia Birgitta
Disa kommunicerar
Det är under den senaste veckan som Disa har börjat kommunicera lite mer markant. Tidigare har det varit de jordnära beteendena som att hoppa i stolen och ropa ”mamma” när skeden inte kommer tillräckligt snabbt eller att hon ”hohohoar” när maten kommer och hon är hungrig. Eller skrika då för att tala om att något inte står rätt till.
För några dagar sedan så har hon börjat peka. Hon pekar på det hon vill ha. Och hon pekar och säger ”ta”.
Hon är särskilt förtjust i sin tandborste. Den vill hon alltid hålla i när vi byter blöja. Och hon bokstavligen gillar att borsta tänderna. Jag kan inte minnas att mina andra två tjejer var så tokig i att få borsta tänderna?
Hon står nu mycket stadigare och hon har återupptagit gåendet med gåvagnen. Nu kan hon kontrollera farten lite bättre och går först jättesnabbt för att sedan bromsa in. När hon tycker det känns vingligt, ja då släpper hon och står still för att sedan gå ner och krypa.
Krypa är ändå bäst. Och hon har en attans fart. Att gå längs med bord och stolar är också skoj. Som att trycka på dvd-spelarens avstängningsknapp. Här är hon också medveten om att hon gör något hon inte får eftersom hon vänder sig om och kontrollerar om vi ser henne eller inte. Ett sätt att få uppmärksamhet med andra ord.
Nyklippt
I går var mamma. AB, KI och Disa och klippte sig. Disa gillade det – inte alls. Hon tyckte det var särskilt läskigt att kvinnan satte en massa konstiga silvergrejjer i mammas hår. Nej, hon gillade det inte! Att den där kvinnan dessutom skulle komma och röra hennes hår. Ja, det var ju lika läskigt det.
Nä, klippning tyckte vi inte om, sa Disa. Men fin blev jag!
Fångad på bild
Nu så, äntligen, lyckades vi fånga fislisa när hon står. Och hon är så stolt över att hon kan stå 🙂
Första advent
Så kom då äntligen desember. Julmånaden. Som vi och flickorna har väntat. Det har julpyntats och det har spelats både julfilmer och julmusik.
De två större flickorna hade en stor dröm. Att få en julkalender med saker i – från ”My little pony” De har nämligen samlat guldstjärnor genom att gå i en särskild princess-skola, dvs lära sig att äta fint på restaurang och vid middagarna hemma. Nu hade de alltså samlat på sig 10 stjärnor och de båda var fulla av förväntan. Skulle de få en sådan julkalender, eller inte?
Och jodå, mycket riktigt så fick de varsinn My litle Pony kallender.
Som sedvanligheten erbjuder dukades det till adventsfrukost där pappa B den här gången fick äran av att tända första ljuset. Han hann nämligen äta frukost med oss innan han åkte till Norge.
Därefter gjordes alla flickorna och mamma sig i ordning för att gå på advenstsgudtjänst i Domkyrkan. Och även det här året så bjöds det på adventkaffe hos ambassadören. Den här gången hade de lyckats riktigt bra.
Lilla Disa tyckte inte det var särskilt roligt i kyrkan. Det gick väl an medans de sjöng men när prästen talade blev Disa som en orm och ville varken vara still eller tyst. Det slutade med att vi gick ut ur kyrkan. KI kom ut en kort stund senare och var mer än glad att få slippa kyrkan och ville mycket hellre passa sin syster.
Efter allt firande åkte vi till Husasmidjan och åt julbord. Det kan tyckas konstigt att åka till en järnaffär och äta julbord men det här var fina grejjer. Och billigt dessutom. Disa åt brunade potatis så det klang i gaffeln för var tugga hon tog 🙂
Ja, det blev en bra första advent.
