Lyckan var total för AB i lördags. Hon fick beskedet att Allan ska bli hennes nya danspartner. Och vi tror att de kommer ha många roliga stunder tillsammans. De har redan nu tränat ett par gånger tillsammans och det verkar flyta på fint.
Han är två år äldre än AB vilket innebär att hon får gå upp en tävlingklass. Och det innebär också att hon måste ha högklackade skor och långklänning. Ni kan tro att hon var överlycklig då mamma köpte hela två par nya skor till henne. Det är nämligen inte samma sorts sko i Ballroom som i Latin.
Hon gick omkring i sina nya skor resten av dagen. Eller gick och gick – hon dansade fram 🙂
Vi försöker alltid ha söndagsmiddag. Ja, det ska vara om vi är borta eller bortbjudna men för övrigt så har vi alltid söndagsmiddag med något extra gott. Den här gången hade vi parmaskinka som förrätt, kyckling milanese med saffransris och tomatsås som varmrätt och hemmagjord lactosfri glass…
Hennes danspartner slutade som hastigast då mamman inte kunde acceptera nya danstimmarna. Trisst tycker vi men det kan också bli mycket bättre. Anna älskar nämligen att dansa och har ett brinnande intresse för det hon gör.
Så här ser hennes annonsering ut som just nu rullar på facebook. Nu håller vi tummarna på att hon så snart som möjligt får sig en ny partner.
Om det är något som Anna Björk gillar så är det skridskor. Redan som lill-liten ville hon inte gå av isen och hon åkte runt, runt, runt. Nu. Äntligen ska hon få börja på konståkning. Det blev lite ändrade planer för dansen och hon kommer inte dansa riktigt lika mycket som tidigare. Det ger mer spelrum att pröva något nytt.
Hon valde skridskorna direkt.
Under mellandagarna var vi i laugardalshöllin och åkte skridskor.
Vilken härlig dag. Ja, det tyckte mamma i alla fall och jag tror nog att vi flickor är riktigt nöjda med dagen vi med.
Vid halv elva hämtade vi Linda, AB´s danspartners mamma, och vi åkte ner till Harpan där det var julmarknad – eller matmarknad då – där mottot var att allt var tvunget att vara hemproducerat. Vilken fantastisk upplevelse. Hummerbuljong av bästa kvalitet, korvar av alla de slag, sylter, bröd, getostar. Vi flickor sprang omkring och smakade på allt möjligt och mamma gick loss med stora plånboken. Hon var riktigt nöjd med dagen.
När vi var färdiga tyckte Linda att vi skulle gå och fika någonstans. Sagt och gjort så gick vi till Café Paris. Där beställde vi in två jultallrikar som var mer än vad vi hade förväntat oss. Så fantastiskt fin mat och i mängder dessutom.
När vi var riktigt mätta och belåtna åkte vi hemåt för att lämna Linda och hämta Palli, sonen och AB’s danspartner. Det var biodags. Vi gick och såg Frosen, den nya Disney filmen och det var riktigt, riktigt bra.
Så kom då äntligen desember. Julmånaden. Som vi och flickorna har väntat. Det har julpyntats och det har spelats både julfilmer och julmusik.
De två större flickorna hade en stor dröm. Att få en julkalender med saker i – från ”My little pony” De har nämligen samlat guldstjärnor genom att gå i en särskild princess-skola, dvs lära sig att äta fint på restaurang och vid middagarna hemma. Nu hade de alltså samlat på sig 10 stjärnor och de båda var fulla av förväntan. Skulle de få en sådan julkalender, eller inte?
Och jodå, mycket riktigt så fick de varsinn My litle Pony kallender.
Som sedvanligheten erbjuder dukades det till adventsfrukost där pappa B den här gången fick äran av att tända första ljuset. Han hann nämligen äta frukost med oss innan han åkte till Norge.
Därefter gjordes alla flickorna och mamma sig i ordning för att gå på advenstsgudtjänst i Domkyrkan. Och även det här året så bjöds det på adventkaffe hos ambassadören. Den här gången hade de lyckats riktigt bra.
Lilla Disa tyckte inte det var särskilt roligt i kyrkan. Det gick väl an medans de sjöng men när prästen talade blev Disa som en orm och ville varken vara still eller tyst. Det slutade med att vi gick ut ur kyrkan. KI kom ut en kort stund senare och var mer än glad att få slippa kyrkan och ville mycket hellre passa sin syster.
Efter allt firande åkte vi till Husasmidjan och åt julbord. Det kan tyckas konstigt att åka till en järnaffär och äta julbord men det här var fina grejjer. Och billigt dessutom. Disa åt brunade potatis så det klang i gaffeln för var tugga hon tog 🙂
Det var riktigt rörande att se Anna och Palli den här gången. De hade så mycket större självförtroende och det syndes lång väg att de tyckte det var skoj. De gick vidare till final men kom inte på någon placering men de gjorde ändå fantastiskt fina framsteg.
Så, då var det då äntligen Halloween. Som flickorna har längtad och som de har förberett sig. Det var kostymer, smikning, dekorering och ja det var riktigt skoj att se hur de gick in för det.
I år hölls festen hemma hos våra närmaste grannar så det var inte särskilt långt att gå vare sig dit eller hem 😉
Och även i år så hade alla klätt ut sig till de mest fasansfulla varelserna. Bäst var nog ändå Haukur, som är klasskamrat med Anna Björk. Kolla in hans dragkedja!
…det tillhör inte vår vardag direkt och det här är ju faktiskt en del av barnuppfostran. Att kunna sitta still på restaurang och äta ordentligt med kniv och gaffel. AB har inga större problem med det. Ja, inte Disa heller. KI däremot får vi ha princess-skola med.
Vi brukar äta på IKEA nästan varje fredag och där går det undan – för att sedan få smita iväg och leka i barnavdelningen. De här fredagen hade vi bestämt oss för att göra lite annorlunda. Vi åkte till Saffran. Och efter lite jobb så gick det väl lite bättre för KI.
Först ville hon inte ta av sig dunjackan. Mamma förklarar att du sitter inte med jackan på sig när du är på restaurang. Sen får mamma erkänna att det är inte alltid lätt för KI att gå ut med tanke på sin mjölkalergi. De hade mjölk i pizzadegen. 🙁 Så för KI s del fick det bli kyckling och ris. Och det tyckte hon inte var gott. Nu fick hon fuska lite och fick smaka en bit på ABs pizza. Disa hade sin egen mat men hon ville ändå smaka av kycklingen.
Att gå på restaurang. Det får vi träna på och göra oftare.
Ibland önskar jag att det finns en videokamera som tar upp allt vi gör hemma – eller inte. I alla fall så var det en omätlig stämning och reaktion som flickorna fick när mamma berättade för dem att mormor och morfar har bokat flygbiljetter och kommer hit över jul och nyår!
Anna skrek i sådan falsett att det ringer fortfarande i öronen på mamma. Karin sprang runt i vardagrummet och mamma trodde hon skulle snubbla över lilla Disa som satt på golvet och fattade ingenting. Eller jo, hon förstod att något var riktigt roligt – för hon satt och klappade takten medans hennes syster sprang runt, runt. 🙂
Klappa takten är något som Disa gör ofta. De här bilderna är från förra helgen och då klappade hon takten i vardagsrumsbordet medans hon väntade på frukost. Hon kanske blir sångerska när hon blir stor?
