Författare: Anna Maria

Sista dagen i Bergamo börjades i ishallen där vi tittade på resterande av gruppen som tävlade. Det var de yngsta i gruppen som var för unga för att vara med i samma grupp som Disa. Efter det ville Disa inte åka själv med oss längre utan hon ville umgås med sina kompisar. Och det är ju ganska förstårligt.

Vi lämnade henne för att bege oss ner till Bergamo centrala delar men vi hann inte särskilt långt förrän föräldrarna berättade att hela gängen nu befann sig nere i Begamo city. Vi slöt upp med gruppen och vi fick en härlig stund tillsammans med dem och alla tjejerna.

Ny dag i fantastiska Italien och idag turistade vi i Bergamo. Det fanns en minibuss / tåg som tog oss upp på berget till gamla staden. Det var tryckande värme och det hade varnats för ett kommande oväder. Det kändes i luften som var kvav och riktigt hett.

Att åka upp till den gamla staden är som en flykt i tiden och de trånga gatorna och gränderna påminner en hel del om Stockholms gamla stan.

Som alla andra dagar började vi dagen på Starbucks. 🙂

Längst upp på berget ligger den pampiga katedralen.

Så var det dags för lunch och det fanns en liten snabbmat som låg på huvudgatan som verkade vara riktigt populär. Det måste testas.

Efteråt åkte vi upp till berget igen och den här gången använde vi bergbanan.

Väl uppe igen träffade Disa sina kompisar

Vi åt hemma den här kvällen som var rejält tur för strax efter maten började ovädret. Vilket skådespel!

Vi lagade piccata med risotto – kan det bli mer Italienskt?

På lördagen vaknade vi relativt tidigt och vi åkte tåget till Milano. Från Bergamo till Milano tar det ungefär 50 minuter att åka med tåg och vi hade då lite dryga halva dagen att uppleva denna fantastiska stad. Vi åkte Hopp On – Hopp off bussen som tog oss i princip runt hela staden men ändå insåg vi att vi kunde bara krafsa lite på toppen av allt som är möjlighet att se och uppleva där.

När vi kom hem och satt på vår härliga balkong fick vi röd måne. Vilken dag. Vilka upplevelser!

Nöjda efter dagens tävling åker vi sedan ner till Bergamo. Att äta den italienska Gelato-glassen var ett måste den här dagen. Vädret är helt fantastiskt och ljummen luft sol och en lätt bris. Att vara i Italien är helt fantastiskt.

Medans vi gick där och flanderade ringde mamman till Disas kompis och undrade om vi ville äta mat tillsammans med dem. Och det lät som en riktigt bra idé. Vi gick till affären och köpte sparris och andra godsaker att ha med det kött som de inhandlat.

Redan dagen efter var det stora dagen D – då Disa skulle för första gången tävla utomlands. Hon var lugn och medveten och såg helt enkelt fram emot att få tävla. Det kändes bra att det inte började förrän kl. 12 så vi behövde inte vakna särskilt tidigt och vi kunde äta frukost i lugn och ro.

Disa gjorde lite yogaövningar för att mjuka upp kroppen.

Vi gjorde Disa helt klar och så tog vi bussen den korta vägen till Icelab-hallen.

Disa var först ut i tävlingen och hon stod sig fantastiskt bra. Så börjar vi rynka en aning på näsan för alla isländska deltagare fick tre eller fyra minuspoäng. Det visar sig att deras dansprogram är helt för kort. Det saknades hela 30 sekunder! Om vi bortser ifrån det så gjorde hon personbästa denna fantastiska skridskoprincessa!

Disa var förstås otroligt spänd över att få se skridskohallen så vi började dagen där. Vi blev glatt förvånade att det inte tog längre än 6 minuter med buss så det var extremt lätt att hitta.

Konståkningshallen var amazing! Där tränades och tävlades enbart konståkning och det fanns två isar. En som enbart användes för träning och en stor fin tävlingsbana. Eftersom Disa inte fått någon övningstid innan tävlingen började vi att undersöka om det fanns några öppna tider och jodå det fanns det. Vi bokade tid senare samma dag och Disa var överlycklig.

Tiden innan vi åkte tillbaka till Icelab vi närmade oss Bergamo och fick en första fin upplevelse av denna fantastiska stad. Som så många andra Europeiska städer så har de en borg högt upp med en mur runtom där du får en fantastisk utsikt över staden. Det byggdes så för att ha en säkerhet att kunna låsa in sig utifall att fienden ockuperade staden.

Vädret var verkligen med oss och vi hade ett ljummen luft, sol och från vårat isländska perspektiv så hade vi helt enkelt högsommar.

Så då var vi tillbaka i ishallen och Disa för 50 minuters träning.