Skyrgámur, sá áttundi,
var skelfilegt naut.
Hann hlemminn o’n af sánum
með hnefanum braut.
Svo hámaði hann í sig
og yfir matnum gein,
uns stóð hann á blístri
og stundi og hrein.
Skyrgámur – den åttånde – var en ruskig prick, han hytte med näven, la sig över mattunnan, vållåt mat så fort han kunde tills han stod där proppmätt och rund.
