Þrettándi var Kertasníkir,
-þá var tíðin köld,
ef ekki kom hann síðastur
á aðfangadagskvöld.
Hann elti litlu börnin,
sem brostu glöð og fín,
og trítluðu um bæinn
með tólgarkertin sín.
Den trettonde var Kertasníkir, då var mörkt och kallt, och han var den siste som kom på julaftonskväll. Han följde efter de minsta barnen och log glatt och fint, och gick med dem runt på byn med sina stearinljus. (notera förr om åren gjordes ljusen av lammfett=tólg som legat från förra året)
