Strax före kl 17 packade hela familjen in sig i bilen för att bege sig till Hallgrimskyrkan, den där stora ståtliga kyrkan mitt i Reykjavik som karakterisktiskt präglar Reykjaviks arkitektur.
Trots att gudstjänsten inte börjar förrän kl 18 så gäller det att vara ute i god tid. Här blir det fullt varje jul. Att gå i kyrkan tycker Disa är lite småjobbigt. Och det brukar höra åldern till att det är lite svårt att sitta still. Å andra sidan, börjar du inte introducera det här direkt så blir det ännu jobbigare för dem när de blir äldre.
I det stora hela gick det utomordentligt bra för Disa i kyrkan. Det var nog bara när prästen predikade som hon tyckte han sa allt för mycket bla bla bla, så hon började härma efter. Högt och klart utropade hon bla bla bla och trots sin ringa ålder lyckades hon nästan överrösta prästen. Då höll pappa B för munnen på¨Disa och försökte få henne på¨andra tankar. Det lyckades till slut.
När vi kom hem från kyrkan hade farfar Markus slutit upp och vi åt en isländsk julmiddag.
Därefter var det då dags att öppna paketen. Det tog sin lilla tid 😉
