Níundi var Bjúgnakrækir,
brögðóttur og snar.
Hann hentist upp í rjáfrin
og hnuplaði þar.
Á eldhúsbita sat hann
í sóti og reyk
og át þar hangið bjúga,
sem engan sveik.
Den nionde var Korvsnapparen, lömskt och kvick, han klättrade upp längs bjälken i taket och plundrade det som fanns där. Vid vedspisen han satt i sot och rök, och snodde åt sig korv som om han ingen svek.
