Då var tredje dagen, och sista dagen på inskolningen, avklarad på lekskolan. Nu anses hon som fullärd lekskole-elev. Hon klarade av inskolning galant och har varit en riktig mönsterelev. Idag kom hon till lekskolan kl. 09 och mamma åkte därifrån kl. 10 helt utan problem. Hon vinkade av mamma och vände direkt på klacken och fortsatte att leka. Hon sov bra i vilostunden och lade sig direkt på kudden och somnade.
Och hon tyckte det var riktigt roligt att leka både utom- och inomhus. Att gömma sig i skåp är the big thing just nu och det höll hon och ett annat barn på med under sista timmen.
I dag fick Arndís börja med att leka utomhus. Det är fina grejjer tycker hon och bäst är att hon får gå omkring helt själv, precis som hon vill utan att bli stoppad. Det kan också få sina konsekvenser för idag gick hon för nära gungan och fick en rejäl smäll på läppen så att det började blöda. Inga tänder kom till skada och gråten gick snabbt över efter att mamma tröstat en stund.
Till lunch fick hon isländsk slátur, dvs blod- och leverkorv med rotmos, potatis och vitsås. Om det tyckte Arndís inte alls. Hon försökte många gånger eftersom hon var rejält hungrig men varje gång spottade hon ut maten och ruskade på sig. Det var inte förräns mamma mosade bara potatis i vitsåsen som hon lyckades få i sig lite av maten.
Vilostunden gick bättre idag för mamma bestämde sig för att direkt gå ut ur vilorummet. Då lade hon sig till ro och sov i närmare 45 minuter.
Så var då dagen D äntligen här och lilla fröken finemang skulle börja på lekskolan. Hon gick som vanlig självmant i skorna och tyckte det var aningen konstigt att hon inte skulle åka bilen… hon tittade upp på mamma och sen skrattade hon och höll mammas hand glatt medans hon traskade ner för gatan.
När vi öppnade grinden till lekskolan tjöt hon av förtjusning för här hade hon varit förut. Men när hon inte fick rusa mot uteplatsen tvärnitade hon och tyckte det var mycket konstigt. Hon var aningen reserverad i början och blyg inför fröknarna. Det var tryggt att ha mamma där.
Hon fick frukt och till lunch serverades det fisk, potatis med broccoli och skirat smör. Jättegott, tyckte Arndis och åt med stor aptit två tallrikar med mat.
Därefter var det dags att sova. Nu var hon van att sova hos dagmamman och hon lade sig ner för att invänta sömnen. Dessvärre var det flera barn som inte alls var på sovhumör och det störde henne så pass att det gick inte somna. Hur hon än försökte.
Det slutade med att hon och mamma gick fram i stället.
Därefter var det dags att gå ut och leka och det tyckte Arndis var finemang. Toppenroligt att åka rutschkana, leka i sandlådan och få gå omkring lite som hon själv ville utan att någon hela tiden stoppade henne.
Efter ute-tiden var det dags för eftermiddagsfika. Det bjöds på jättegott bröd och mjölk. Arndis åt två brödskivor och drack tre glas med mjölk.
I morgon ska vi börja dagen utomhus. Det blir nog ännu roligare.
Det var två stycken mycket förväntansfulla tjejer som hoppade ur sängen med ett skutt i morse. Det var nu äntligen dags att få börja skolan igen.
Både Anna och Karin hade noggrant gått igenom listan över alla de saker som måste införskaffas till skolan. Mamma hjälpte dem att bocka av det som redan fanns hemma och det som hade införskaffats. Block, pennor, suddigummin och plastmappar hade prydligt märkts med respektives namn och som de omsorgsfullt lagt ner i sina skolväskor.
Det hade valts kläder som prydligt låg och väntade vid sängen. Karin fick dessutom gå i väg i sina nya fina timberlandskor. Skorna som varit slutsålda i närmare ett halvår och som hon äntligen kunnat hämta på affären. Ja, de båda två var så fina och så förväntansfulla över att äntligen få träffa alla kompisar igen.
Varje år i augusti hålls ett hejdundrande party i Reykjavik som kallas för ”Menninganótt” eller Culture Night. Då förvandlas hela staden till en stor festplats med utescener och hålligång. Och med tanke på antalet människor ute på gatorna så borde i princip 80% av Reykjaviks befolkning befinna sig nere i stadens kärna.
På morgonen går Reykjaviks marathon och Latabaerlöpet för barnen. Tidigare år har flickorna deltagit men år nöjde vi oss med att åka ner och titta på löpet plus barnföreställningen som är efteråt.
Därefter tog vi en kort paus för lite förtäring på IKEA och sen åkte hela gänget ner till stan igen för att titta på koncert och fyrverkerier. Vi var inte hemma förrän vid halv ett i natt!
Pappa Benni hämtade oss på flygplatsen. Han hade blivit förvarnad av all packning så han tog det säkra före det osäkra och mötte upp oss med – hästtransporten. Finemang, sa mamma och satte hela kalaset in i transporten.
Lördagen var ett kärt åteseende och mamma och flickorna njöt av att få vara med pappa Benni. Återföreningen var dock kort för på söndagen åkte han på två veckors jobb i Norge.
Benni hade varit mycket flitig under sommaren och nu är hela innertaket bortrivet på ovanvåningen och vi bor nu på nedervåningen. Och det funkar rätt bra faktiskt även om det är lite trångt.
Att vara fyra veckor – eller åtta veckor som för flickorna – är en konst och jag tror att alla var rätt så trötta i slutändan. Trötta på att flacka, trötta på att leva semester och trötta på värmen. De sista dagarna fick vi dock lite svalare och tiden ägnades åt stora favoritsysselsättningen. Handla.
Flickorna handlade kläder. Mamma handlade kläder, väska och en surfplatta till Anna Björk. Det var sin födelsedagspresent som hon fått av mamma och pappa.
Sen kom då stora dagen som med lite bävan då all den här packningen inklusive tre barn skulle förflyttas med tåg, flyg och sedan bil från Mora till Island. Och det gick bra. Mamma kunde tillochmed ta med sin cykel som hon fått av mormor.
En lättnad att vara på plats inne på flygplatsen – incheckade och klara för avfärd till Island.
Så var det dags att åka till vår sommarstuga i Jämtland. Här fanns det en hel del jobb att göra. Nu försökte vi dock inte göra hela veckan till ett arbetsläger utan vi hann med en hel del semester där emellan. Som att fiska. Och vi fick massvis med fisk. Ja, det var riktigt roligt eftersom vi knappt hann lägga ut spöt förräns det nappade.
Dessutom fick vi en riktig fiskehistoria att berätta. Karin hade fått upp en liten aborre och när hon just skulle dra upp den ur vattnet kom storgäddan och hoppade i en stor båge över vattnet och försökte fånga den lilla fisken som Karin hade på kroken. Flickorna skrek och mamma skrek hon också. Vilken jättebaddare till krokodil den är den svenska gäddan!
En dag åkte vi in till Strömsund och tittade på jätten Jorm, gick på museum och njöt av den lilla charmiga småstaden. Staden där morfar växte upp. Vi åkte förbi där han bodde som liten och vi såg den lilla charkuterifabriken som i dag är ett tunnbrödsbageri. Den forna glansen var dock förbi och huset såg rätt nergånget ut. Tyvärr.
Vi hann förstås också med att äta surströmming i lusthuset med mammas kusin Lars Eric och hans fru Marina och hennes son Christer.
I slutet av veckan hade vi dessutom musjakt! Det visade sig att det tagit sig in möss som kröp över oss när vi låg och såg. Första natten tog vi tre möss och därefter tog vi två. Nästa år får vi skaffa råttgift och lägga ut så vi blir kvitt dessa odörer.
När vi kom hem från Björnliden tog vi tåget till vår morbror Kalle och häslade på kusin Hugo. Det är alltid lika roligt att träffa Hugo och vi lekte en hel del med han. Just den här dagen eller rättare sagt den här veckan hade Rättvik ”classic car week” så hela stan var invaderad av raggare och raggarbilar. Det fanns många fantastiskt vackra gamla amerikanska bilar. Och massor med folk.
Det var mycket roligt att se hur fint Kalle, Ingela och Hugo har fått det när de har reparerat och fixat till trädgården.
