Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Ett av det som vi verkligen sett fram emot var att få åka och pimpla. Vi åkte ungefär 20 minuter till en sjö utanför Rättvik. Bistert, kallt och grått var det nog allt men tänk ändå vad kul det var att få göra momenten – även om det inte gav någon fisk 😉
Tänk det är 14 år sedan vi firade jul i Sverige, så nog var det dags att äntligen få göra det igen. Hela familjen åkte till bror Kalle och där fick vi 10 härliga dagar tillsammans med dem och mormor.
Julen blev verkligen sådär helt fantastisk och vi fick svensk jul, svensk julmat, jultomte, snö och kallt.
Vanligtvis brukar vi åka direkt till slutdestination när vi landat men i år tänkte vi göra lite annorlunda. Vi tar några timmar i Stockholm för att se skyltfönstret i NK och vandra runt i Gamla stan.
Vi fick några riktigt fina timmar även om det verkligen var jättekallt!
Denna hårfagra, gladlynta, medvetna, duktiga tjej blir nio år idag. Hon är medveten om vad hon vill och inte vill men klagar eller gnäller aldrig. Hon är smittande glad och är alltid öppen för humor och lite galenskaper. Hon är totalt orädd och det finns inga hinder för någonting. Allt är möjligt. Hon ger 150% energi till det hon tar för sig. She is a DO:er that´s for sure!!
Äntligen födelsedag. Disa tycker annars att det är ganska orättvist att hon behöver ha födelsedag så här sent på året när alla andra kompisarna har det så mycket tidigare än henne.
Nåväl, det för dock med sig vissa fördelar, som att hon får vara ett extra år längre i den yngre åldersklassen när det gäller konståkning. Vilket gör att hon har lättare för sig än tex de som är 6 år men som ändå är i samma grupp som hon, he he he!
Hon väcktes i morse med paket på sängen och så fick hon donuts till frukost.
På söndagen kom då den isländska familjen och mamma hade bullat upp med både kall och varm smörgåstårta, våfflor och tårta.
Då började stora födelsedagshelgen och Disa hade stora planer på hur hon ville fira den.
Först ut så kom hennes konståkningskompisar på ”nattklädersparty” och de tittade på årets juluppvisningstema. Årets film är ”Into the Woods” och hon kände sig riktigt nöjd med kvällens övningar.
Tänk det är alltid något visst med årets första snö. Lördagsmorgon och allt så vaknar vi till ett vitt vinterland och Disa ville förstås ut och göra snögubbe. Hon fick för några år sedan en Olavur i plast som du kan sätta på snögubben och det blir riktigt levande 🙂
Nåväl, det är inte riktigt så farligt för vi dekorerade huset helt enligt planeringen. Däremot så blev det ingen större fest eftersom alla vi kände blev satta i karantän.
Då spelade vi Kahoot på nätet i stället och ja kvällen blev ganska lyckad i alla fall.
Även mamma fick ha sitt Halloween som planerat och det är alltid storslaget på hennes jobb. Årets tema var Day of the Dead.
Ja även skolträffen var helt i sin ordning och vi hade inte en susning om att vi dagen efter skulle bli satta i karantän. Disa ville vara en häxa den här gången och mamma gjorde gröna pannkakor. Det var fantastiskt skoj att se hur mycket energi alla föräldrarna och barnen lagt på maten. Det blev ett massivt bord med massa hemskheter 😉
Då kom då äntligen Halloween. Disa hade planerat i detalj – jättelänge. Men i Covid-tider så blir det inte riktigt alltid som man tänkt sig. Här hade vi värsta helgen framför oss med Halloween med skolan, konfirmationsfika, Halloweenfest med skridskorna och Halloweenfest hemma.
Så blir vi satta i karantän och vi fick helt enkelt ta en plan B.
Fast först ut – och helt omedvetande – gjorde Disa årets pumpa. 🙂
Det finns ett skolprojekt som EU hanterar som heter Erasmus. Det omfattar att elever från hela europa åker emellan olika länder för att arbeta tillsammans på olika projekt.
Karin deltog nyligen i ett av projekten. Det kom 19 elever från Spanien, Frankrike, Litauen och Turkiet. Ämnet är framtidens miljö och de hade gjort en logo som var helt fantastisk.
Vi fick en lugn fin tjej från Spanien som bodde hos oss i en vecka. Hon hette Patrica och kom från södra spanien. Hon och Karin kom mycket bra överrens och Karin var jättenöjd över allt spännande som de fick uppleva den här veckan.
Projektet avslutas med att de isländska eleverna ska åka till dem i en vecka. Karin åker till Spanien i mitten på november.
Ett av upplevelserna för eleverna är att få bo hemma hos någon värdfamilj och få uppleva kulturen. Vi bjöd Patricia på isländskt lammlår med brunad potatis och söndagsbrunch. De flesta som kom tyckte att islänningarna åt på tok för mycket mat.
Då var det äntligen dags för Disas första tävling i Chicks, som är en internationell tävlingsgren inom konståkning.
Det gick riktigt bra!
Covid har satt sträck för denna årliga punktid men i år så öppnades det upp – i alla fall lite grand. De försökte tysta ner det in i det längsta och det var väl för att hålla stora almännheten borta från att sluta upp.
Kaldamelar blir mindre och mindre för varje år och det har förstås att göra med att många bönder börjar att ge upp lantbruket. De har helt enkelt inte råd att fortsätta.
Det är ändå en viss stämning att se alla lammen och höra deras mäande.
Under första delen på Karin Ingas sommarlov jobbade hon för kommunen. De har en arbetsskola för ungdomar där syftet är att få prova på hur det är att arbeta, komma i rätt tid och utföra enklare syften och dessutom få känna hur det är att få lön för mödan.
Vår bank hoppade på detta projekt och arrangerade en tävling. Om du skickade in en bild där du jobbade i skolan så hade du chansen att vinna en extra sommarlön.
Och dra på trisser, är det inte våran Karin Inga som går och vinner första pris. 🙂
Här är bilden som Karin Inga vann med.
Banken hörde utav sig och vi åkte ner för blomavhämtning och bildtagning.
Vi avslutar vår semester med två dagar i Stockholm. Och det mina vänner, var totalt rätt beslut. De äldsta tjejerna minns inget av stan och Disa har aldrig varit där.
Vi åkte tåget från Mora till Stockholm och kom dit vid lunchtid.
Vi bodde på Motel Hamarby Sjöstad och det blev verkligen en glad överraskning. Vi hade ett familjerum som var smart dekorerat och vi kunde se Globen ifrån vårt fönster
Flickorna var lyriska.
Först ut var Skandinavian Moll i Solna. Anna skulle köpa en ny telefon. Dit åkte vi med tvärbanan som gick precis utanför hotellet. Den hade exakt samma design som den som vi gick i när vi var i London.
För att då toppa Londonkänslan hoppade vi in till Wagamama på vägen hem. Mysigt med take out och vi åt i lobbyn på hotellet.
Och ja, det var så underbart att vara tillbaka på de gamla stigarna igen. Vi bodde i mina gamla hemkvarter och jag och Anna gick förbi gamla huset och de stigarna som jag gick medans vi bodde där. Om så bara periodvis. Jag blev nästan lyrisk av att se vårt hus och gå upp mot Skärmarbrink och vägen gentemot Globen. Det stack lite i hjärtat när jag såg gamla slakteriområdet som de nu håller på att göra om till bostadsområdet.
Nästa dag stod det shopping, shopping, shopping på agendan. Vi tog tunnelbanan in till T-centralen och bara att få se ”Plattan” var en upplevelse för tjejerna.
Det blev ett galen dag med mååånga steg och mååånga affärer. Telefonen berättar att vi gick 16 km! Disa skulle få ett par nya skridskor så vi letade upp butiken som låg på Birger Jarlsgatan. Vi gjorde en miss på tunnelbanan så vi åkte nog lite fel. Vi tar en el-sparkcykel sa Disa.
Efter den här intensiva dagen var vi helt slut. Alla fyra lade sig när vi kom till hotellet och vi orkade inte röra oss en millimeter på ett bra tag. När vi började fundra på mat så var vi alla eninga.
VI HÄMTAR HEM SUSHI OCH ÄTER HÄR!
Efter middagen var alla fortfarande jättetrötta. MEN sa jag, det här går ju inte, Det här är sista kvällen i Sverige och vi är i Stockholm. Det måste vi ta vara på så vi gaskade upp oss och tog tunnelbanan till Gamla Stan.
Kvällen var helt ljumen och tjejerna blev helt paffa av hur fint det var. De var sååå nöjda med kvällen och att vi verkligen åkte in till stan. Vi gick längs med de trånga gränderna i Gamla Stan, ner mot slottet för att sedan vandra vidare ut mot Skeppsholmen.
Det är 40 år sedan det gjordes en brygga på ön. Jag minns det än i dag. Jag kommer ihåg att jag vadade längs med stranden och hittade där en sten från svunna tider som med all sannolikhet använts som arbetsredskap. Den var slipad som en yxa och du kan fortfarande lätt se hålen där något handtag var ditsatt med senor. Det sägs att det ska finnas en hel del fornminnen runt vår ö.
Att bygga en brygga i en älv har aldrig varit lätt. Strömmen i vattnet gör att isen varken bär eller brister och det var just isens krafter som till slut blev bryggans död.
Vi rev den redan för tre år sedan. Då hade den gett upp helt och större delen av den låg under vattnet. Planen var att redan då göra en ny brygga men si det ville sig inte då. Det fanns inget timmer.
Nu finns det timmer men med tanke på de stora problemen de haft i Kanada har det fått till följd att priserna stigit med mer än 120%. Så vad gör vi? Väntar igen eller biter i det sura äpplet.
Bror svara att drar du ut den förhöjda kostnaden på 40 år så är det ingenting i mängden.
Han har rätt. Vi kör, sa jag.
Det mättes djup inne vid land och två meter ut. Det blir en brygga på 2.5 X 2 meter. Och du får göra den som en trappa. Att mäta, såga och montera i en slänt nere vid älven är ingen bra lösning.
Du gör bryggan på land där du har slät mark. Montera ihop den så att du vet att allt passar och är rätt. Sen får du plocka i sär den och bära ner den till älven.
Såvida du inte har en kusin som har traktor 🙂
Vi byggde, eller ja, Kalle mätte och sågade. Jag hantlangade och körde sten. Därefter fick vi hjälp av kusinen som kom med traktorn som vi körde till hans stora flotte och poff så vaggades den ner på rätt plats.
Bryggan satt som en fläskläpp.
Då börjar det stora arbetet. Att fylla den med sten. En brygga av den här dimensionen sväljer två ton sten! Då är det tur att det är ett rullstensområde vi har stugan på så det finns gott om sten. Mååånga båtturer blev det. Alla barnen var med och samlade så det blev till ett riktigt fint familjesamarbete.
Nu ska den sitta där i minst 40 år. Nästa gång blir det inte jag som bygger en brygga för då är jag 89 år och gör säkert något helt annat om jag nu inte fått krypa under gräset. Eller så står jag på på verandan och ser på hur barn och barnbarn förbrilt jobbar med en ny.
You never know!
Det var sista dagen som vi hade kvar bilen. Då passade vi på att åka till Nusnäs och se på dalahästtillverkningen.
Därefter åkte vi ut till Sollerön och kom till en gammal hembyggdsgård som hade anor från vikingatiden. Dessutom såg vi en angoraget! Det hade vi aldrig sett förut,
Vi avslutar söndagen med en äkta söndagsmiddag. Nötstek på farmor Ingeborgs vis
Det är tre år sedan vi var här sist. Varje gång jag kommer hit lovar jag mig själv att från och med nu ska jag åka oftare hit. NU blir det så.
Jag önskar att kunna vara här på hösten. Då färgerna sprakar och öarna är fyllda med lingon. Nu fick vi sommarkostymen och den var helt fantastisk.
