I fredags snöade det här på Island. Ska vi få en tidig vinter i år? Å andra sidan så passade det fint eftersom tjejerna redan dragit igång alla julfilmer. 🙂
I dag skiner i alla fall solen även om det är riktigt kallt.
Det blev en fin dag tillsammans. Disa fick gå och leka i lekparken. Mamma fick en liten egentid och gick en lång promenad i skogen. Alla fick gå och bada och Karin Inga fick göra det hon gillar bäst – baka. Hon gjorde crunsch till efterrätten som bestod av glass, glaserade äpplen och päron varvat med crunsch.
Nu är det bara några dagar kvar tills pappa kommer hem igen och flickorna har redan börjat räkna ner.
Den här lördagen åkte hela familjen med Anna Björk när hon skulle åka skridskor. Och medans hon tränade skridskor passade den övriga familjen på att ta en liten promenad i laugardalsparken. Där var det nu ordentligt höst – men ändå riktigt vackert och höstens alla sprakande färger glittrade runt omkring oss.
Att få titta på änderna är ändå roligast, tycker Disa.
Förra året vid den här tiden åkte vi över till den lilla ön Videy. I år tog vi pappa B med oss och vi fick en fantastiskt härlig dag – och mellandag då solen sken på oss och vi kunde släppa alla tråkigheter med huset.
Vi kommer alltid att förundras över Videy. Samhället som blomstrade upp och försvann lika fort. Som mest bodde det 137 personer på den lilla ön men populationen var inte långvarig och när folket försvann – försvann även allt annat också. Det enda som finns kvar är kyrkan, huvudbyggnaden och skolan. Det finns också en liten kyrkogård på ön. Det är få som är begravda och det är besynnerligt att se den stora grav som dominerar gården. Det får en att fundera över vilken tragedi som rådde där små barn dog innan 7 års ålder och även fadern dog tidigt.
Naturen är enastående och du får en mycket fin dagspromenad om du går runt ön. Videy är förstås också mest känd för att Yoko Ono har placerat sin fredsstaty för sin framlidne man John Lennon. Den tänds årligen den 8 oktober.
Då var det äntligen dags för lilla Disa att få prova på bio. Och hon såg mycket fram emot det. Frågade du Disa – ska du gå på bio? Utropade hon JAAA!!
Fast det här med att sitta still var minsann inte så lätt. Så gå på bio gick hellre än bra. Pappa B fick gå ut minst tre gånger. Men hon var så tuff i sina nya kläder, skinnjacka och timberlandskor.
Varje lördag åker mamma, Anna och Disa till Annas skridskoövningar. Hon har nu börjat i den översta gruppen och när hon är klar med den är skridskoskolan färdig och hon kan få börja öva ”på riktigt” Hon bokstavligen längtar till den dagen.
[youtube]http://youtu.be/6ggGja53BJk[/youtube]
Lilla busfröken tycker också det är skoj att följa med – för där kan hon springa så fort hon kan och vill 🙂
Förra våren tappade hon bort sin fina vita mössa. Nu när det börjar bli lite småkyligt ute är det återigen dags att sätta något på huvudet. Karin ville ha ett pannband som ”alla andra har”
Mamma fick böja sig och i går kom hon hem med ett pannband till Karin som blev jättenöjd förstås.
Den årliga lamminsamlingen var under helgen. I år valde vi att enbart deltaga på själva uppdelningen. Det blev en mycket blöt dag men ändå roligt för barnen att se alla fåren.
Äntligen var det dags för Anna Björk att börja på konståkning igen. Det första som vi ser är deras nya tröjor. Såklart att Anna skulle få en sådan. Hon har nu kommit i den äldsta gruppen och trots att det var ett bra tag sedan hon åkte sist hade hon inte glömt bort.
När Karin fyllde år fick hon Timberlandskor i present. Det önskade sig även Anna i födelsedagspresent. Och det är klart att lilla fröken bus också ska få Timberlandskor! Hennes skor hittade mamma på bland – en annonssite där du kan köpa det mesta. Och hur söta är inte sådana små skor?
Båda äldre flickorna har bestämt sig för att sluta dansa. Och det känns förstås ganska konstigt eftersom vi hållit på med det sedan de var tre år. Men det känns också bra och utvecklande att de nu söker sig till något på egen hand och inte är så beroende av varandra.
Karin Inga ska gå på scouterna och spela volleyboll. Anna Björk ska fortsätta där hon började i våras – konståkning.
I går var första gången för Karin Inga och hon bokstavligen älskar det. Hon längtar redan till nästa gång. 🙂
Att hon är lik sin mor som liten har nog ingen undgått att se men att hon dessutom skulle få mammas envisa egenvägsvilja och humör hade vi kanske inte riktigt hoppas på.
Makalös unge till att ha en stark vilja. Och hon blir ruskigt arg när hon inte får som hon vill. I går blev hon så arg att pappa B blev aldeles förskräckt.
Hon har nämligen bestämt sig för att på lekskolan vill hon inte göra något annat än att vara ute och leka i lekparken. Och hon börjar redan på morgonen då hon snällt och fint går och håller mamma och pappa i handen för att sedan ta en tvärböj och rusa fram till gungan. Att ta henne därifrån är minst sagt ett helt företag. Inte vill hon gå hem från lekskolan heller. Nejdå, i går som sagt blev hon så ruskigt arg att det slutade med att pappa B gick tillbaka med henne till lekskolan och hon fick gunga vidare en halvtimme innan hon var nöjd.
Nu är det här en del av lekskolans program att barnen ska vara med och bestämma och får välja sin egna väg att i morgon bitti ska mamma och pappa gå med henne lite tidigare så att hon får gunga en stund innan hon går in till sin avdelning.
I dag hade hon pippilotter i håret och hon tyckte hon var så fin. Hon gick snällt och fint hela vägen tills ungefär 10 meter från grinden. Då stannade hon och började knäppa sin jacka. B sa att hon har redan bestämt sig. Mamma hjälpte henne med jackan och jodå, mycket riktigt. Hon rusade fram till gungan. Och hon blev så ilsk att hon skrek och vred sig som en orm hela vägen in till avdelningen.
I lördags arrangerades det en stor gatufest för invånarna där vi bor. Det blev ett mycket lyckat kalas som började vid femtiden och avslutades inte förrän vid halv två på natten 😉
Festen börjades med en slags femkamp för alla barnen som blev mycket lyckat och populärt bland barnen. De fick gå serpentiner med en strut i ansiktet, gå med ett ägg, gå med en boll mellan benen. Dessutom fick de en lång lista med uppdrag som de skulle klara utav där bl. a ta kort på en krona, hitta en gul och en vit bil, hälsa på en okänd människa osv. Det hela avslutades med dragkamp.
Arndís tyckte också kalaset var finemang. Hon fick tag på grannpojkens motorcykel. Den ville Frosti först inte låna ut men mamma sa till flickorna att hämta Disas fyrhjuling. Och det tyckte Frosti var jättekul så Disa körde hans motorcykel och han körde hennes fyrhjuling. 🙂
Därefter grillades det och sen började de storas fest. En av grannarna hade rest ett partytält så där kröps det in när kvällskylan närmade sig. Nu inväntade vi stormrester från en tidigare orkan så när det började blåsa upp bekom det sig inte värre än att alla kröp in i grannens stora lastbil. Och då sattes partiet igång på allvar som avslutades helt enkelt med dans 🙂 Mamma hade för länge sen gått hem med flickorna så när hon kom hem vid halv två, ja då hela skaran och sov framför tv:n.
Då var tredje dagen, och sista dagen på inskolningen, avklarad på lekskolan. Nu anses hon som fullärd lekskole-elev. Hon klarade av inskolning galant och har varit en riktig mönsterelev. Idag kom hon till lekskolan kl. 09 och mamma åkte därifrån kl. 10 helt utan problem. Hon vinkade av mamma och vände direkt på klacken och fortsatte att leka. Hon sov bra i vilostunden och lade sig direkt på kudden och somnade.
Och hon tyckte det var riktigt roligt att leka både utom- och inomhus. Att gömma sig i skåp är the big thing just nu och det höll hon och ett annat barn på med under sista timmen.
I dag fick Arndís börja med att leka utomhus. Det är fina grejjer tycker hon och bäst är att hon får gå omkring helt själv, precis som hon vill utan att bli stoppad. Det kan också få sina konsekvenser för idag gick hon för nära gungan och fick en rejäl smäll på läppen så att det började blöda. Inga tänder kom till skada och gråten gick snabbt över efter att mamma tröstat en stund.
Till lunch fick hon isländsk slátur, dvs blod- och leverkorv med rotmos, potatis och vitsås. Om det tyckte Arndís inte alls. Hon försökte många gånger eftersom hon var rejält hungrig men varje gång spottade hon ut maten och ruskade på sig. Det var inte förräns mamma mosade bara potatis i vitsåsen som hon lyckades få i sig lite av maten.
Vilostunden gick bättre idag för mamma bestämde sig för att direkt gå ut ur vilorummet. Då lade hon sig till ro och sov i närmare 45 minuter.
Så var då dagen D äntligen här och lilla fröken finemang skulle börja på lekskolan. Hon gick som vanlig självmant i skorna och tyckte det var aningen konstigt att hon inte skulle åka bilen… hon tittade upp på mamma och sen skrattade hon och höll mammas hand glatt medans hon traskade ner för gatan.
När vi öppnade grinden till lekskolan tjöt hon av förtjusning för här hade hon varit förut. Men när hon inte fick rusa mot uteplatsen tvärnitade hon och tyckte det var mycket konstigt. Hon var aningen reserverad i början och blyg inför fröknarna. Det var tryggt att ha mamma där.
Hon fick frukt och till lunch serverades det fisk, potatis med broccoli och skirat smör. Jättegott, tyckte Arndis och åt med stor aptit två tallrikar med mat.
Därefter var det dags att sova. Nu var hon van att sova hos dagmamman och hon lade sig ner för att invänta sömnen. Dessvärre var det flera barn som inte alls var på sovhumör och det störde henne så pass att det gick inte somna. Hur hon än försökte.
Det slutade med att hon och mamma gick fram i stället.
Därefter var det dags att gå ut och leka och det tyckte Arndis var finemang. Toppenroligt att åka rutschkana, leka i sandlådan och få gå omkring lite som hon själv ville utan att någon hela tiden stoppade henne.
Efter ute-tiden var det dags för eftermiddagsfika. Det bjöds på jättegott bröd och mjölk. Arndis åt två brödskivor och drack tre glas med mjölk.
I morgon ska vi börja dagen utomhus. Det blir nog ännu roligare.
Det var två stycken mycket förväntansfulla tjejer som hoppade ur sängen med ett skutt i morse. Det var nu äntligen dags att få börja skolan igen.
Både Anna och Karin hade noggrant gått igenom listan över alla de saker som måste införskaffas till skolan. Mamma hjälpte dem att bocka av det som redan fanns hemma och det som hade införskaffats. Block, pennor, suddigummin och plastmappar hade prydligt märkts med respektives namn och som de omsorgsfullt lagt ner i sina skolväskor.
Det hade valts kläder som prydligt låg och väntade vid sängen. Karin fick dessutom gå i väg i sina nya fina timberlandskor. Skorna som varit slutsålda i närmare ett halvår och som hon äntligen kunnat hämta på affären. Ja, de båda två var så fina och så förväntansfulla över att äntligen få träffa alla kompisar igen.
Varje år i augusti hålls ett hejdundrande party i Reykjavik som kallas för ”Menninganótt” eller Culture Night. Då förvandlas hela staden till en stor festplats med utescener och hålligång. Och med tanke på antalet människor ute på gatorna så borde i princip 80% av Reykjaviks befolkning befinna sig nere i stadens kärna.
På morgonen går Reykjaviks marathon och Latabaerlöpet för barnen. Tidigare år har flickorna deltagit men år nöjde vi oss med att åka ner och titta på löpet plus barnföreställningen som är efteråt.
Därefter tog vi en kort paus för lite förtäring på IKEA och sen åkte hela gänget ner till stan igen för att titta på koncert och fyrverkerier. Vi var inte hemma förrän vid halv ett i natt!
Pappa Benni hämtade oss på flygplatsen. Han hade blivit förvarnad av all packning så han tog det säkra före det osäkra och mötte upp oss med – hästtransporten. Finemang, sa mamma och satte hela kalaset in i transporten.
Lördagen var ett kärt åteseende och mamma och flickorna njöt av att få vara med pappa Benni. Återföreningen var dock kort för på söndagen åkte han på två veckors jobb i Norge.
Benni hade varit mycket flitig under sommaren och nu är hela innertaket bortrivet på ovanvåningen och vi bor nu på nedervåningen. Och det funkar rätt bra faktiskt även om det är lite trångt.
Att vara fyra veckor – eller åtta veckor som för flickorna – är en konst och jag tror att alla var rätt så trötta i slutändan. Trötta på att flacka, trötta på att leva semester och trötta på värmen. De sista dagarna fick vi dock lite svalare och tiden ägnades åt stora favoritsysselsättningen. Handla.
Flickorna handlade kläder. Mamma handlade kläder, väska och en surfplatta till Anna Björk. Det var sin födelsedagspresent som hon fått av mamma och pappa.
Sen kom då stora dagen som med lite bävan då all den här packningen inklusive tre barn skulle förflyttas med tåg, flyg och sedan bil från Mora till Island. Och det gick bra. Mamma kunde tillochmed ta med sin cykel som hon fått av mormor.
En lättnad att vara på plats inne på flygplatsen – incheckade och klara för avfärd till Island.
