Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
I går var mamma. AB, KI och Disa och klippte sig. Disa gillade det – inte alls. Hon tyckte det var särskilt läskigt att kvinnan satte en massa konstiga silvergrejjer i mammas hår. Nej, hon gillade det inte! Att den där kvinnan dessutom skulle komma och röra hennes hår. Ja, det var ju lika läskigt det.
Nä, klippning tyckte vi inte om, sa Disa. Men fin blev jag!
Nu så, äntligen, lyckades vi fånga fislisa när hon står. Och hon är så stolt över att hon kan stå 🙂
Så kom då äntligen desember. Julmånaden. Som vi och flickorna har väntat. Det har julpyntats och det har spelats både julfilmer och julmusik.
De två större flickorna hade en stor dröm. Att få en julkalender med saker i – från ”My little pony” De har nämligen samlat guldstjärnor genom att gå i en särskild princess-skola, dvs lära sig att äta fint på restaurang och vid middagarna hemma. Nu hade de alltså samlat på sig 10 stjärnor och de båda var fulla av förväntan. Skulle de få en sådan julkalender, eller inte?
Och jodå, mycket riktigt så fick de varsinn My litle Pony kallender.
Som sedvanligheten erbjuder dukades det till adventsfrukost där pappa B den här gången fick äran av att tända första ljuset. Han hann nämligen äta frukost med oss innan han åkte till Norge.
Därefter gjordes alla flickorna och mamma sig i ordning för att gå på advenstsgudtjänst i Domkyrkan. Och även det här året så bjöds det på adventkaffe hos ambassadören. Den här gången hade de lyckats riktigt bra.
Lilla Disa tyckte inte det var särskilt roligt i kyrkan. Det gick väl an medans de sjöng men när prästen talade blev Disa som en orm och ville varken vara still eller tyst. Det slutade med att vi gick ut ur kyrkan. KI kom ut en kort stund senare och var mer än glad att få slippa kyrkan och ville mycket hellre passa sin syster.
Efter allt firande åkte vi till Husasmidjan och åt julbord. Det kan tyckas konstigt att åka till en järnaffär och äta julbord men det här var fina grejjer. Och billigt dessutom. Disa åt brunade potatis så det klang i gaffeln för var tugga hon tog 🙂
Ja, det blev en bra första advent.
I helgen var stora dagen då vi ordnade massvis. B var ännu en gång på väg till Norge och eftersom vi får celebert besök av mormor och morfar så var det bäst att göra klart det mesta eftersom han kommer inte hem förrän sama dag som mormor och morfar kommer hit.
Disa tyckte det var jättespännande att se på när pappa B skruvade och hade sig. Hon lyfte upp alla hans verktyg och vände och vred på dem, Och hon lutade sig över för att inspektera vad det var som pappa egentligen gjorde med alla de där konstiga sakerna 🙂
Vad är väl mer typiskt än att ha slut på batteri i kameran när lilla godingen får för sig att stå helt själv?
Nåväl. Det kommer väl ganska snart en bild.
Stay tuned.
I går var Disa hos Fjola, barnsköterskan. Hon mättes till 76,5 cm och väger 10,86 kg. Stor och präktig dam med andra ord. Nu har visserligen hennes syster Karin gått om henne på längden men hon är helt klart tyngst av dem tre.
När Disa äter mat går stor fokus åt att äta… och fort ska det gå mellan skedarna. När Disa börjar bli mätt – ja då lekar vi tittut. Så skrattar hon med ett klingande skratt 🙂
Ja, den här var skoj tyckte hon. Det tog henne inte lång tid förräns hon förstod att det gick att sparka sig framåt. För att inte tala om hur kul det var att trycka på alla knapparna. Det spelas, tutas och gasas för fulla muggar här hemma 🙂
Så, då var det då äntligen Halloween. Som flickorna har längtad och som de har förberett sig. Det var kostymer, smikning, dekorering och ja det var riktigt skoj att se hur de gick in för det.
I år hölls festen hemma hos våra närmaste grannar så det var inte särskilt långt att gå vare sig dit eller hem 😉
Och även i år så hade alla klätt ut sig till de mest fasansfulla varelserna. Bäst var nog ändå Haukur, som är klasskamrat med Anna Björk. Kolla in hans dragkedja!
Disa tycker det är jätteskoj att leka med sina systrar. Särskilt om de gör något extra skoj med henne. Som här, när Karin satte henne i leklådan. Det var jättekul, tyckte Disa.
Disa är inte så jättepigg för tillfället. Feber och öroninflammation har avlöst varandra en längre tid nu. Även mamma åker på samma förkylning.
Vid elva måndaders ålder kryper hon nu med en himlans fart och hon reser sig helt obehindrat. Hon går längs med bord och hon vänder sig om och fortsätter att klättra framåt. Hon säger ”mamma” ”tuttis” ”titta” och någon form av pabba. När hon är hungrig och maten inte kommer tillräckligt snabbt så säger hon ”mamma” vilket betyder att hon vill få mera mat NU.
Hon har fortsatt bra sömn och somnar normalt runt halv åtta. Hon vaknar ungefär vid 06 eller halv sju. Hon sover en timme på förmiddagen och runt en timme på eftermiddagen.
Hon äter i princip all sorts mat. Hon älskar köttbullar med potatis, sås och lingonsylt. Det hon tycker minst om är fisk. Barn brukar normalt tycka om fisk mosat i potatis och smör men Disa ruskar mest på sig och tycker det är riktigt läbbigt. Vi ger henne lactosfri mjölk och den dricker hon ur nappflaska när hon ska somna. Hon gillar alla sorters frukter. Hennes systrar brukar sticka åt henne lite glass och då går hon igång ordentligt. Det är jättegott tycker Disa
Hon älskar att bada och är totalt orädd för vatten.
Att åka vagn tycker hon är skoj och då vill hon sitta vänd framåt så att hon ser ordentligt.
[youtube]http://youtu.be/lehthdL62Yg[/youtube]
…det tillhör inte vår vardag direkt och det här är ju faktiskt en del av barnuppfostran. Att kunna sitta still på restaurang och äta ordentligt med kniv och gaffel. AB har inga större problem med det. Ja, inte Disa heller. KI däremot får vi ha princess-skola med.
Vi brukar äta på IKEA nästan varje fredag och där går det undan – för att sedan få smita iväg och leka i barnavdelningen. De här fredagen hade vi bestämt oss för att göra lite annorlunda. Vi åkte till Saffran. Och efter lite jobb så gick det väl lite bättre för KI.
Först ville hon inte ta av sig dunjackan. Mamma förklarar att du sitter inte med jackan på sig när du är på restaurang. Sen får mamma erkänna att det är inte alltid lätt för KI att gå ut med tanke på sin mjölkalergi. De hade mjölk i pizzadegen. 🙁 Så för KI s del fick det bli kyckling och ris. Och det tyckte hon inte var gott. Nu fick hon fuska lite och fick smaka en bit på ABs pizza. Disa hade sin egen mat men hon ville ändå smaka av kycklingen.
Att gå på restaurang. Det får vi träna på och göra oftare.
Ibland önskar jag att det finns en videokamera som tar upp allt vi gör hemma – eller inte. I alla fall så var det en omätlig stämning och reaktion som flickorna fick när mamma berättade för dem att mormor och morfar har bokat flygbiljetter och kommer hit över jul och nyår!
Anna skrek i sådan falsett att det ringer fortfarande i öronen på mamma. Karin sprang runt i vardagrummet och mamma trodde hon skulle snubbla över lilla Disa som satt på golvet och fattade ingenting. Eller jo, hon förstod att något var riktigt roligt – för hon satt och klappade takten medans hennes syster sprang runt, runt. 🙂
Klappa takten är något som Disa gör ofta. De här bilderna är från förra helgen och då klappade hon takten i vardagsrumsbordet medans hon väntade på frukost. Hon kanske blir sångerska när hon blir stor?
… det börjar bli jätteskoj att äta maten själv. Men av någon konstig anledning måste Disa äta med HELA sig. Behöver vi tala om att hon fick bada efter maten?
[youtube]http://youtu.be/CtwbvTEIOAA[/youtube]
Våran lilla Disa har krypit ett bra tag nu och hon har en attans fart…
Hon är så glad vårat lilla charmtroll. Det är mycket sällan som hon gnäller och om hon gör det då vet vi att antingen är hon hungrig eller så har hon gjort i blöjan.
Nu har fröken blivit så stor att hon fått gått upp ett snäpp i bilstolen 🙂
Nog visste vi att vi har en stor tjej men att hon har såå bråttom att bli stor. Det visste vi inte. Hon är lika stor som en ettåring. Ja, tillochmed större än vad Anna Björk var när hon var ett år. Och då är lilla fröken bara 10 månader.
Hon är 10 kg och 75.5 cm. Här kan du se hennes kurva.
Och hon mår prima. Fast hon är snorig. Undra hur mycket snor det egentligen kan rymmas i en litet barns näsa?