Gluggagægir – en illful figur

Tíundi var Gluggagægir,
grályndur mann,
sem laumaðist á skjáinn
og leit inn um hann.

Ef eitthvað var þar inni
álitlegt að sjá,
hann oftast nær seinna
í það reyndi að ná.

Den tionde var Fönstertittaren, en illful figur, han smög sig fram till fönstret och smygtittade in. Och såg han något intressant försökte han oftast sno åt sig det lite senare.

236_Gluggagaegir_stor

Bjúgnakrækir – den lömske

Níundi var Bjúgnakrækir,
brögðóttur og snar.
Hann hentist upp í rjáfrin
og hnuplaði þar.

Á eldhúsbita sat hann
í sóti og reyk
og át þar hangið bjúga,
sem engan sveik.

Den nionde var Korvsnapparen, lömskt och kvick, han klättrade upp längs bjälken i taket och plundrade det som fanns där. Vid vedspisen han satt i sot och rök, och snodde åt sig korv som om han ingen svek.

235_Bjugnakraekir_stor

Hjortronglass

6 st stora ägg
12 msk socker
6 dl vispgrädde
4 tsk vaniljsocker
4 dl hjortron
2 nypor kanel

1. Vispa ägg och socker.Vispa grädde och vaniljsocker i en annan skål.Blanda ihop.Vänd försiktigt ner hela bär,helst färska bär i blandningen.
2. Frys in tills den är fast.(Eller kör i glassmaskin.)

Skyrgámur – en ruskig prick

Skyrgámur, sá áttundi,
var skelfilegt naut.
Hann hlemminn o’n af sánum
með hnefanum braut.

Svo hámaði hann í sig
og yfir matnum gein,
uns stóð hann á blístri
og stundi og hrein.

Skyrgámur – den åttånde – var en ruskig prick, han hytte med näven, la sig över mattunnan, vållåt mat så fort han kunde tills han stod där proppmätt och rund.

234_Skyrgamur_stor

Hurðaskellir – dörrsmällaren

Sjöundi var Hurðaskellir,
-sá var nokkuð klúr,
ef fólkið vildi í rökkrinu
fá sér vænan dúr.

Hann var ekki sérlega
hnugginn yfir því,
þó harkalega marraði
hjörunum í.

Den sjunde, dörrsmällaren, var nog ganska vulgär, då folket i skymningen ville få sig en god blund, han tvekade inte att skrämmas de små liven.

233_Hurdaskellir_stor

Ovädret

December månad har varit hårt drabbat av flera riktigt stora stormar. Kanske är det rättare sagt orkaner. Nu var det dags igen och den här gången var snö dessutom inblandat i ruskvädret. Sikten var i princip noll och du såg inget annat än de röda lysena på bilen som låg strax framför dig.

Det mest korkade med den här dagen var ändå informationen som gick ut från skolorna där föräldrarna uppmanades att hämta sina barn och att inget barn fick lämna skolan utan en vuxens närvaro. Det kan låta klokt – om du tänker utifrån att barnen skulle ge sig ut själva i sådant ruskväder.

Det ingen tänkte på är att föräldrarna fick sitta i flera timmar eftersom så många bilar körde fast. Men inte förräns skadan redan var skedd gick de ut med ett nytt meddelande om att föräldrarna INTE skulle komma direkt utan vänta tills stormen lagt sig. Skolan hade startat en film i aulan så barnen hade det lugnt och skönt medans alla stackars föräldrar satt fast i sina bilen.

Det som normalt tar ca 7 minuter att köra från jobb till skola tog den här dagen 2,5 timmar.

Att få komma hem till julmys, varm choklad med vispgrädde och goda smörgåsar var juvligt vill vi lova!

varmchoklad2 varmchoklad

Askjasleikir

Sá sjötti Askasleikir,
var alveg dæmalaus.-
Hann fram undan rúmunum
rak sinn ljóta haus.

Þegar fólkið setti askana
fyrir kött og hund,
hann slunginn var að ná þeim
og sleikja á ýmsa lund.

Den sjätte – Askjasleikir – var en harmlös typ. Hans fula tryne stack fram under sängen. När folket gav mat i skålar till hund och katt han slingrade sig fram och nådde sig en godbit från både katt och hund.

232_Askasleikir_stor

Pottaskefill – den femte var en konstig filur

Sá fimmti Pottaskefill,
var skrítið kuldastrá.
-Þegar börnin fengu skófir
hann barði dyrnar á.

Þau ruku’upp, til að gá að
hvort gestur væri á ferð.
Þá flýtti’ ann sér að pottinum
og fékk sér góðan verð.

Den femte, Pottaskefill, var en konstig liten filur, när barnen fick skrapa resterna ur kastrullen, han bankade på dörren, de sprang för att öppna och se vem som var där, då smet han fram till kastrullen och fick sig då en god måltid.

231_pottaskefill_stor

Þvörusleikir – den magre stackarn är den fjärde

Sá fjórði, Þvörusleikir,
var fjarskalega mjór.
Og ósköp varð hann glaður,
þegar eldabuskan fór.

Þá þaut hann eins og elding
og þvöruna greip,
og hélt með báðum höndum,
því hún var stundum sleip.

Den fjärde, Þvörusleikir,var ohyggligt mager och ni kan tro att han blev glad när kokerskan gick, snabb som blixten for han norpade till sig sleven. Den höll han i ett fast grepp med båda händerna för den var emellanåt riktigt hal.

230_tvorusleikir_stor_260_374

Tredje advent

Det var ett trött gäng som somnade tidigt på lördagskvällen. Och det låg en del efterdyningar även på söndagen. Nu gick vi mest och väntade på att pappa B skulle komma hem men eftersom det skulle dröja ända tills på eftermiddagen så hanns det med att göra en hel del innan dess.

Som att städa. Det tyckte visserligen lilla fröken bus inte var något särskilt roligt men makalös unge att vara lik sin mamma då hon var liten. Får hon bara en bok så kan hon ägna sig en stor stund till att bläddra och prata högt för sig själv. I dag läste hon boken om färgerna och läste högt och klart ur boken alla de olika färgerna som hon kunde namnet på.

På så vis kunde de äldre flickorna och mamma städa klart :)

andraadvent andraadventdisa

Stúfur – den tredje och kortväxte

Stúfur hét sá þriðji,
stubburinn sá.
Hann krækti sér í pönnu,
þegar kostur var á.

Hann hljóp með hana í burtu
og hirti agnirnar,
sem brunnu stundum fastar
við barminn hér og þar.

Súfur, den tredje, var en kortväxt liten man, när det begav sig snodde han åt sig en stekpanna. Då sprang han snabbt i väg och tog småbitarna som ibland brändes fast vid hans kropp lite här och där.

229_stufur_stor

Luciadagen

Den mest hektiska dagen på året gick till slut till ända. Det var en trött men mycket nöjd skara som återvände hem. Nöjda med fina prestationer och nöjda över all upplevelse. Alla tre flickorna stod sig exemplariskt på sitt egna sätt. Karin var så fin som pepparkaka och bangade inte att sjunga inför en fullsatt kyrka. Ja, Anna sjöng hon också.

Därefter begav vi oss till ishallen för juluppvisning med konståkningen. Anna klarade uppvisningen med bravur.

Och lillfisen skötte sig exemplariskt och satt still och tyst både i kyrkan och i ishallen.

Giljagaur – den andre med sin gråa hår.

Giljagaur var annar,
með gráa hausinn sinn.
-Hann skreið ofan úr gili
og skaust í fjósið inn.

Hann faldi sig í básunum
og froðunni stal,
meðan fjósakonan átti
við fjósamanninn tal.

Giljagaur, den andre, med sitt gråa hår, han kröp upp ur en ravin och hoppade in i ladan, Han gömde sig i spiltorna och stal mjölken när pigan hade samtal med drängen.

228_giljagaur_stor

Stekkjastaur – den stelbente

Stekkjastaur kom fyrstur,
stinnur eins og tré.
Hann laumaðist í fjárhúsin
og lék á bóndans fé.

Hann vildi sjúga ærnar,
-þá varð þeim ekki um sel,
því greyið hafði staurfætur,
-það gekk nú ekki vel.

Stekkastaur – den stelbente är den förste julnissen, steblent som han är, han smög sig in i ladan och gick till bondens djur. Han ville suga på spenarna,  men stackarn har träben så gick det inte särskilt bra.

Namnet Stekkastaur kommer från en lamminsamlingsplats.

227_stekkjastaur_stor_260_253

Anna och Karin (och mamma) lussar

Det är full rulle nu med all luciaträning och luciaframträdande, I morse sjöng flickorna för Orkuveitan – Reykjaviks energibolag. Anna sjöng solo och jo, det gjorde visst mamma också. Karin delade ut pepparkaka eftersom hon var klädd i pepparkakskostym.

Och så här vackert hördes det