Kategori: Utveckling

Hon utvecklas enormt under den här tiden. Ett av de stora uppgifterna som de gör i lekskolan kallas för ”Lubbi”.

Lubbi det är en hund och letar efter ben med bokstäver på och barnen får leta efter benen och lära sig vilken som är just deras bokstav. Disa kan sin bokstav, pappas, mammas, Karins, Annas (och vi har ju lika dana bokstäver säger Disa förtjust) och så kan hon alla kompisarnas bokstäver också. Hon berättar om bokstäverna titt som tätt.

Hon har även börjat utvecka finmotoriken för att färglägga och nu såg vi för första gången att hon höll i pennan rätt. Hon visade att vi skulle rita en gubbe emellan tummen och pekfingret (ni vet där i hålan) och där ska pennan ligga för att hon ska kunna gripa ordentligt. Hon koncentrerar sig och ritar nästan helt innanför linjerna. 🙂

Det var mycket nöjda och glada föräldrar som gick ut från lekskolan den här dagen. Fröknarna hade nämligen bara gott att säga om våran lilla Dísa.

Ni som känner till historien så var vi mycket besvikna på hennes förra lekskola där hon verkligen vantrivdes och det visade hon med att vägra deltaga i dagen och tvärvägrade att prata.

Allt det där är som bortblåst i dag. Hon har två favortikompisar och hon deltar i lek på ett helt annat sätt vad hon gjorde då hon var ny på lekskolan. Hon får extrahjälp med isländskan och den har hon utvecklat bra.

Hon är glad, lydig och lyssnar på vad fröknarna säger.

För att inte tala om hur hon har utvecklat finmotoriken och kan i dag skriva sin första bokstav A och hon har utvecklat sina teckningskonster.

Jodå, hon kan. Och hon gör det. Allt som hon vet hon inte får är extra roligt att göra. Det är så när man är en ettåring som nu lärt sig gå helt obehindrat.

• Att stänga av ljudet på tv:n när hela familjen sitter bänkade framför tv:n är jätteskoj. Då vänder vi oss om först och ser efter att alla ser vad JAG gör. Och då trycker vi av eftersom då är det alltid någon som kommer fram och lyfter upp mig. Oftast blir jag förflyttad bort till mina leksaker och då är jag blixtsnabb tillbaka till tv:n och stänger av ljudet igen. Jätteskoj.
• Att dra ur laddningssladden ur pappas telefon är jätteskoj. Den ligger där så fint på stolen och om jag fingrar på den så lyser den. Om jag drar ur sladden då piper den. Ja, det tycker jag är jätteskoj. Pappa däremot tycker inte alls det är skoj.
• Att gå in i sovrummet och fingra på mina äldre systrars leksaker är också jätteskoj. Då hör jag åhhh och så blir jag bortburen. Då är jag blixtsnabb tillbaka och fingrar igen på leksakerna.
• Att smyga in på toaletten och riva toalettpappret i tusen bitar tycker jag också är jätteskoj. Ja, att smyga in på toaletten överhuvudtaget är jätteskoj. Fast nu har mamma lagt strykbrädan tvärsför så nu kommer jag inte in där längre.
• När jag har bråkat färdigt med pappa och mina systrar brukar mamma ta ner mig till köket. Då får jag sitta i min gåstol för då tror mamma att jag är någorlunda säker och kan inte göra någonting. Men si det kan jag ändå för nu kommer jag i ett perfekt läge att riva ner alla kastruller. För att inte tala om att jag når precis till sopkorgen. Att hälla ut kaffesump över hela mig, stolen och golvet var en ny upplevelse. Kaffesump smakar föresten inget gott.
• Däremot älskar jag mat. All sorters mat går ner i magen. I fredags åt vi sushi. Det gillade jag också. Ja, tillochmed syltad ingefära tyckte jag var gott. Men mest av allt gillar jag smörgåsar med leverpastej. Om mamma skär dem i små fyrkanter käkar jag upp en hel smörgås på ett nafs.
• Jag har börjar kommunicera på allvar. Hej, mamma, pappa, anna och titta. Ja, och sen har jag mitt egna språk också. Och det använder jag mycket ofta.

Ja, det är mycket som vår lilla busunge numera kan och när hon får den uppmärksamheten som hon söker ja, då skrattar hon så hon kiknar. För så skoj är det. Och då brukar mamma och pappa skratta också.

Nu så, äntligen, lyckades vi fånga fislisa när hon står. Och hon är så stolt över att hon kan stå 🙂

När Disa äter mat går stor fokus åt att äta… och fort ska det gå mellan skedarna. När Disa börjar bli mätt – ja då lekar vi tittut. Så skrattar hon med ett klingande skratt 🙂

Disa tycker det är jätteskoj att leka med sina systrar. Särskilt om de gör något extra skoj med henne. Som här, när Karin satte henne i leklådan. Det var jättekul, tyckte Disa.

Disa är inte så jättepigg för tillfället. Feber och öroninflammation har avlöst varandra en längre tid nu. Även mamma åker på samma förkylning.

Vid elva måndaders ålder kryper hon nu med en himlans fart och hon reser sig helt obehindrat. Hon går längs med bord och hon vänder sig om och fortsätter att klättra framåt. Hon säger ”mamma” ”tuttis” ”titta” och någon form av pabba. När hon är hungrig och maten inte kommer tillräckligt snabbt så säger hon ”mamma” vilket betyder att hon vill få mera mat NU.

Hon har fortsatt bra sömn och somnar normalt runt halv åtta. Hon vaknar ungefär vid 06 eller halv sju. Hon sover en timme på förmiddagen och runt en timme på eftermiddagen.

Hon äter i princip all sorts mat. Hon älskar köttbullar med potatis, sås och lingonsylt. Det hon tycker minst om är fisk. Barn brukar normalt tycka om fisk mosat i potatis och smör men Disa ruskar mest på sig och tycker det är riktigt läbbigt. Vi ger henne lactosfri mjölk och den dricker hon ur nappflaska när hon ska somna. Hon gillar alla sorters frukter. Hennes systrar brukar sticka åt henne lite glass och då går hon igång ordentligt. Det är jättegott tycker Disa

Hon älskar att bada och är totalt orädd för vatten.

Att åka vagn tycker hon är skoj och då vill hon sitta vänd framåt så att hon ser ordentligt.