Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Äntligen blev det då första advent. Underbaraste julen. Våra första advent har en särskild tradition som vi försöker hålla varje år. Vi går i Domkyrkan, mamma läser verser och vi går på adventsfikat hos ambassadören.
När det är klart brukar vi gå och äta julbord på husasmidjan.
Även om vi fortfarande bor trångt och provisoriskt så går det ändå göra det ganska mysigt här nere i vår lilla vrå.
Mamma hade tänkt att ta fram lite grand redan veckan innan advent – men flickorna ville annorlunda så hela klabbet åkte fram.
Julstämning på max med andra ord. 
Söndag, regnig, grå och trisst november. Så vad ska vi hitta på? Flickorna tyckte att vi skulle åka ner och hälsa på djuren på zoo.
Sagt och gjort. Och det var kallt och grått. Tillochmed karusellerna stod stilla och såg ut att frysa.
Systrarna däremot tycket det vars skoj att besöka mamma mu och alla de andra djuren.
Hon har ett stort konstnärsintresse våran Karin Inga. Hon gillar att teckna, måla – ja allt som kan skapas med händerna. Det syns att hon har talang och hon är oehört noga med att det blir bra. I dag hade mamma anmält hon och hennes kompis Elin på en skulpturkurs. Och det här gillade Karin.
De fick lära sig teknik och se exempel på skalle och sen skulle de göra en skulptur efter dessa instruktioner. Ett intressant val för barn 🙂
Men nu äntligen är det bara en vecka kvar till höstens stora happening. Gatufesten, Halloweenfesten och trick and treat festen. Ja, det här är något som flickorna börjar prata om redan i början på året eller egentligen redan efteråt när fest är slut. ”Nästa år ska jag vara …. ” och så börjar fantasin att skena iväg.
Den här gången hade de hjälpt till att städa och vika tvätt så de fick välja sig fyra saker i den amerikanska affären. Sen blev det dags att dekorera för Halloween eftersom de tyckte minsann det gick lika bra att pynta för det som vi pyntar för jul och påsk.
Nu för tiden bakas det på löpande band i det här huset. Karin är en höjdare på att baka! Den här gången gjorde hon en kanelsnäcketårta, dvs hon gjorde vanliga kanelbullar som hon la tillsammans i en kakform och vips blev det en hel kaka. Och den blev supersmaskig!
Det har blivit lite skrivet här inne vilket beror mest på för lite tid och för mycket att göra. Plus att mamma har börjat på nytt jobb så hon har inte riktigt hängt med på sistone.
I alla fall så har vi nu äntligen fått byta taket och det ordnades under den senaste turen som pappa Benni var hemma.
Disa hon går på sin gymnastik och tycker det är fantastiskt roligt. I dag var det hoppa och skoppa och nu börjar hon även att kunna vara med och ta instruktioner.
Karin har sin gymnastik och har bivit uppflyttad ett snäpp högre upp. Det tyckte hon förstås var jätteskoj och dessutom är den gruppen lite större vilket betyder att hon fått mer kompisar. Det betyder också att hon tränar på andra tider än tidigare så nu har även hon fått lära sig att åka buss. Det fungerar hur fint som helst. Hon har också börjat på ”klubbar” i skolan och där får hon baka och pyssla.
Anna har sina skridskor och ska nu få ett eget program som hon ska sedan tävla i. Hon ska tävla i Reykjavik två gånger i höst och på våren ska hon få åka till Akureyri och tävla. Stort.
På lördagarna går mamma och flickorna och havsbadar, något de gör året om. Det finns en fin anläggning som heter Nauthollsvik där det finns varm källa, bastu och fin strand vid havet. 7,1 grader var det i vattnet i dag
Så kom vi då äntligen i väg för att plocka lite blåbär. Hela lördagen och halva söndagen ägnades åt de små runda, söta goa bären. Hela fem liter fick vi i hop och flickorna var duktiga på att både passa sin lillasyster och plocka bär.
Mamma gjorde sylt på hela kalaset så nu har vi sylt för hela vintern.
Disa tyckte det var roligt att vara hos afi för där får hon – nästan – springa som hon vill. Och det gjorde hon. Rätt var det var hade hon sprungit långt in i hästhagen men då fick hon snabbt höra att där var det inte så bra att vara.
Väl hemma igen och vid middagen hade flickorna en diskssion som får vem som helst att dra på smilbanden.
Karin: Jag heter Arndis!
Arndis: Nej, du heter Karin!
Anna: Vad heter jag?
Arndis: Anna!
Anna pekar på mamma: Vad heter hon?
Arndis: mamma!
Nu fyller både Karin och Anna in: nej hon heter Maria
Arndis funderar både länge och väl. Neeeeeej, hon heter mamma! Inte lurar ni mig inte!
Söndagen tillbringades på landet hos afi Markus. Det tyckte både Markus och flickorna om. Vi tittade till hästarna, flickorna fick åka fyrhjulning och vi kollade in om det blev lite blåbär. Och jodå det börjar arta sig. Det blir blåbär i år 🙂
Vi är en hel månad försenade i år, kontaterade mamma och pappa när hästarna äntligen fick åka ut på sommarbete. Söndagen till ära fick vi äntligen riktig värme, sol och helt underbart. Mamma förbjöd pappa att arbeta så hela familjen packade i hop sig i bilen och åkte till – zoo.
På midsommardagen åkte vi buss hem till Maria och Enrique. Där firades det midsommar – igen. Mamma hade gjort världens godaste silltårta och Maria hade gjort massor med köttbullar. Det blev rena fat 😉
Dessutom tillät Arndis sig att få vara fin i håret den här dagen. Hon som aldrig vill göra något med sitt hår satt helt plötsligt helt still och mamma kunde göra henne så fin!
Nog saknades Sverige den här dagen och mamma och flickorna försökte göra det bästa av situationen. Det plockades blommor, bjöds på matjesill och grillat. Kristin var med oss på middag den här dagen. Anna Björk fick en liten tjvustart på sin födelsedag och Karin bakade jordgubbstårtan.
Då har årets nationaldag firats och vi åkte ner till Reykjavik bland alla de andra 10-tusentals som också hade slutit upp nere på stadens gator och torg. Vädret var väl inte direkt med oss och det småregnade och var ganska kallt.
