Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Annandag jul och snön vräker ner. Så mysigt. Pappa B och farfar M skulle hälsa på släktingar så jag sa till Disa att vi åker pulka istället. Hejdudamej vad det gick undan i backen.
Efter ett par gånger tog vi paus och fick oss varm choklad och julkakor.
Nu verkligen vräkte det ner snö och Disa ville göra en snögubbe. Eller en snökatt då 🙂
Julafton kom och gick. Alla var nöjda och idag stod det skridskor på agendan. Vi skulle åka ner till Reykjavik för att åka på Tjörnin, den lilla sjön som ligger mitt i Reykjavik. Det var en fantstiskt vacker dag och isen låg helt spegelblank. Disa var i sitt bästa esse och åkte skridskor som den vackra isprincessa hon är.
Så gick vi en kort promenad och Reykjavik var så vacker denna dag
Så blev det då julafton även i år. Åren går så fort och favorithögtiden återkommer snabbare och snabbare. Fast det känns även som ett visst vemod. De äldsta flickorna är stora nu och de hänger inte med i samma enutusiasm som de gjorde när de var små.
Dagen blev ändå fantastik och underbar. Vi började dagen med vår sedvanliga tradition att åka till skogen och tända en eld.
Den årliga julfotograferingen
Svenska julbordet blev fantastiskt gott. Vilken julskinka 🙂
Vi gick i Hallgrimskyrkan mitt inne i Reykjavik
Så började då den isländska julen och även den blev lyckad. Hamborgarhryggur, julklappar och en lugn och skön kväll.
Vi har en teatergrupp som heter ”leikhópurinn lotta” På sommaren åker de runt Island i en färglad målad minibuss och slår upp sin dekor och varje år kommer en ny teatervariant av någon av de kända sagorna. Bröderna Grims sagor omvandlas till en egentolkad pottpurri där det blandas in roliga skämt för både barn – och vuxna. Och det är väl det som är så genialt att de vuxna skrattar där barnen inte riktigt förstås 😉
De senaste åren har de erbjudit även teater vid jul. Då är det de isländska julenissarna som kariktariseras och den sanna historien får en ny skepnad. I samma anda som teatrarna på sommrarna.
Genialt helt enkelt. Att den dessutom är utomhus där parken och skogen är dekorerad med julbelysning gör det helt enkelt till en riktigt mysig stund. Barnen går med ficklampa så det är spännande minsann.
Då var det åter dags för årets julshow. Den brukar vara spektakulärt bra. Men jag måste säga att årets var nog en av dem sämre. Temat och dekoren var helt ok. Jag hade velat se mer teknik och mer avancerad konståkning av de äldre tjejerna. De hade mest spår och fart.
Egentligen var det bara Disas grupp som visade teknik och det slog mig också att trots deras ringa ålder är de egentligen lika bra som de äldre tjejerna.
Disa var nöjd – och det är förstås huvudsaken.
Då var det dags igen för våran skridskoprincessa att tävla. Den här gången i Akureyri som ligger på norra Island.
Vi hade hyrt en lägenhet för oss och med oss på färden kom även Helena, som tränar tillsammans med Disa.
På fredagskvällen samlades alla tjejerna och vi spelade Kahoot. Alla hade kommit med varsin present så det blev vinster varje gång. Vi hade den regeln att när någon vunnit fick denne inte vinna igen. På så vis fick alla pris. Vi lade alla vinster i en korg och vinnaren fick en halsduk runt ögonen och vi snurrade personen runt som sedan fick sticka ner handen och ta en vinst. Jättekul!
På lördagen hade vi inte något större program, mer än att Disa hade en övningsträning på eftermiddagen. Därför kunde vi åka till Julhuset, som brukar vara ett måste när du är i Akureyri.
På kvällen tog vi det lugnt, tittade på en film och såg det fantastiska norrskenet som dansade på himlen utanför.
Söndag morgon var stora dagen D. Vi gjorde en ny frissyr till Disa och hon hade sin nya fina tävlingströja på sig.
Programmet gick bra, även om det inte var hennes personbästa, med de gånger då hon landade perfekt så är de verkligen helt perfekta.
Innan hemfärd träffades hela gänget för att äta pizza.
Är man den yngsta favoritdottern så firas man i flera dagar. 🙂
Den dagen då hon fyllde år, dvs. 16 november, blev hon hämtad av mamma för att sedan åka till Kringlan. Disa var riktigt nyfiken och hade ingen aning om vad som väntade.
Du kan tro hon blev glad när hon såg att hon skulle få nagelförlängning!
Därefter åkte vi till mathallen där hon fick välja sin favoriträtt: Pasta Carbonara.
På lördagen firades hon av bästa kompisarna i konståkningen. Även då serverades favoriträtten Pasta Carbonara 🙂 och det spelades Kahoot.
På söndagen firades hon av övriga familjen. Då bakade vi pizzor på löpande band.
Vissa har mer energi än andra 🤣 När tävlingen var slut ville tjejerna spela bowling.
De andra hade aldrig sett en 10-åring göra så helt perfekta tekniska prestationer. Och det hade inte jag heller. Hon vann stort på tekniken och det skilde 0,02 emellan henne och första placeringen.
Vi fick vakna extra tidigt den här morgonen. Redan klockan halv sju ringde klockan och vi gick upp, åt frukost och gjorde Disa klar i hår och kläder.
När tävlingen var klar gick resultatet ut fast det egentligen inte fick vara publikt. Det var ändå fantastiskt skoj att få se hennes otroliga resultat.
Det är faktiskt ett bra tag sedan som vi hade Oktoberfest hemma. Av någon anledning började vi med denna tradition, så dog den ut men iår så var det äntligen dags igen. Anna Björk fixade med dekorationerna och jag ordnade korv med tillbehör. Vi har en fantastisk fin korvproducent som heter Pylsumeistarinn och där får du köpa de mest fantastiska korvarna över disk. Precis som i gamla dagar.
Iår blev vi också nyfikna över var denna lite spektakulära tradition kommer ifrån.
Den första Oktoberfesten: hästkapplöpning för ett kungligt bröllop
En regel gäller fortfarande i öltälten på Oktoberfest: kunden är kung. Ändå har vi en tjänsteman att tacka för den årliga sammankomsten av cirka sex miljoner besökare i en så mysig miljö. Andreas Michael Dall’Armi, medlem av det bayerska nationalgardet, hade idén att fira ett bröllop lite annorlunda för en förändring. Prinsregenten Ludwig av Bayern, den senare kungen Ludwig I och prinsessan Therese av Sachsen-Hildburghausen skulle hedras med ett enormt hästkapplöpning. Finansmannen och kavallerimajoren delade sin idé med kung Max I Joseph av Bayern som var imponerad från början.
Paret gifte sig den 12 oktober 1810 och festligheterna ägde rum den 17 oktober på Theresienwieses område, för att senare döpas efter bruden och med den exakta hästkapplöpningen som föreslagits. Och även om det inte fanns några öltält eller nöjesturer vid den tiden, markerade det födelsen av Oktoberfest. År 1824 tilldelade München staden Andreas Michael Dall’Armi den första medborgarmedaljen i guld för att ”uppfinna” Oktoberfest. Han ligger begravd på Alter Südfriedhof-kyrkogården och en gata har fått sitt namn efter honom i trakten av Neuhausen-Nymphenburg.
1819: Oktoberfest blir högsta prioritet
År 1810, ett år efter bröllopsfirandet, var alla överens: Vi vill ha mer! Utan det kungliga bröllopet behövde festivalen naturligtvis en ny arrangör och det blev ”Landwirtschaftlicher Verein in Bayern” [bayerska jordbruksföreningen]. De nyfunna festligheterna skapade det perfekta tillfället för föreningen att rikta strålkastarljuset på sina egna varor. Som var beryktat på den tiden följde den ena stora historiska händelsen efter den andra, varför den nyinrättade Oktoberfesten redan 1813 var tvungen att ställas in för första gången på grund av Napoleonkrigen. Efter kriget finansierades Oktoberfesten privat tills stadens förfäder gjorde evenemanget högt prioriterat 1819. Även i de översta kretsarna hade nyheten kommit att Oktoberfesten garanterat lockade folk, och att den skulle generera en mängd intäkter och bör därför firas årligen.
Oktoberfest på 1800-talet: Bayern, milstolpar och utmanande år
År 1850 var det en annan händelse som verkligen var värd att fira: Statyn av Bayern, Oktoberfestens väktare och symboliska figuren för delstaten Bayern, avtäcktes och invigdes en plats i Hall of Fame. Men denna historiska höjdpunkt gav vika för några utmanande år.
Krig och kolera gav många saker, men festivalanda var inte en av dem. Det dröjde ytterligare ett par decennier innan det var dags för Oktoberfest-institutionen som vi nu känner den. År 1881 öppnade den första grillade kycklingen och traditionell kyckling fortsätter att serveras till hungriga Oktoberfest-besökare än i dag. I slutet av 1800-talet fortsatte Oktoberfest att utvecklas till den festival vi nu känner till den. Bås och karuseller med elektrisk belysning dök upp, artister kom, och på grund av ökad efterfrågan satte bryggerierna upp enorma öltält med musiker, istället för de vanliga små ölstånden.
År 1850 var det en annan händelse som verkligen var värd att fira: Statyn av Bayern, Oktoberfestens väktare och symboliska figuren för delstaten Bayern, avtäcktes och invigdes en plats i Hall of Fame. Men denna historiska höjdpunkt gav vika för några utmanande år.
Krig och kolera gav många saker, men festivalanda var inte en av dem. Det dröjde ytterligare ett par decennier innan det var dags för Oktoberfest-institutionen som vi nu känner den. År 1881 öppnade den första grillade kycklingen och traditionell kyckling fortsätter att serveras till hungriga Oktoberfest-besökare än i dag. I slutet av 1800-talet fortsatte Oktoberfest att utvecklas till den festival vi nu känner till den. Bås och karuseller med elektrisk belysning dök upp, artister kom, och på grund av ökad efterfrågan satte bryggerierna upp enorma öltält med musiker, istället för de vanliga små ölstånden.
Källa: https://www.oktoberfest.de/en/magazine/tradition/the-history-of-oktoberfest
Efter en underbar vecka i Jämtland fick vi också möjlighet att umgås lite med vår släkt i Sverige. Vi åkte ner från Jämtland på fredagen och då slog vi till med storkalas med krabba, kräftor och räkor.
Ljuvligt gott och du frågar mig!
Det tillhör inte vanligheten att åka till Sverige i september. Och när det väl händer så ställer jag mig alltid frågan – varför åker jag inte till stugan varje höst? Under hela min uppväxtid åkte vi alltid till Jämtland på hösten. Ibland var vi tillochmed där sent i oktober. Då vaknade du ofta av frostigt krispiga morgonar och du gick alltid fullt påklädd med både fleeze och långkalsonger.
Nu var det visserligen tidig september och jag hade kunnat önska mig lite mer höstfärger och lite mera höst.
Men visst fanns den där. Lukten, vindarna som dansade, regnet som gjorde sig känd lite då och då i kombination med en riktigt äkta svensk brittsommar. Eller indiansommar som det också kallas för. Skogen, marken, träden och luften skvallrade om hösten. Och naturen gav sina fantastiska gåvor.
Vi fiskade, plockade svamp och lingon. Vi njöt varje kväll av den jämtländska kvällen. Den öppna spisen och av god mat och dryck.
Varje eftermiddag satt vi på balkongen och det var som att stugan ville så gärna ge sitt absoluta bästa för varje dag, vare sig det hade varit regn under dagen eller klarblå himmel så fick vi alltid ett par timmars stekande sol på verandan.
Det är helt enkelt ljuvligt att vara i Jämtland under hösten. Från och med nu ska jag alltid åka till Sverige på hösten
Set är en helt fantastisk dag med klarblå himmel och temperaturen uppnås till 20 grader. Dagen till ära åker vi till Heidmörk nationalpark och går på svampjakt. Lärksopp eller furusopp stod högt på listan men där fick vi lite nitlott. Vi hittade främst citronslemmskivling som på isländska heter slímgompur.
Disa tyckte det var riktigt roligt och ville mer än gärna rensa när tillfälle gavs.
Vi har nog aldrig varit några större svampplockare men när ett evenemang om svamp, där du skulle få lära dig mer av svamp, vilka svampar som du kan plocka och inte plocka så kändes det som ett roligt inslag i vardagen.
Disa tyckte det var skoj och trots att det den här dagen småduggade så var hon helförtjust av att gå i skogen och leta svamp. Minsann var hon en hejare på att hitta svamp.
Det som förvånade oss var att det fanns några riktigt fula svampar som faktiskt var riktigt bra matsvampar! För vad sägs om denna gröna fuling?
När vi hittat en rejäl påse med svamp gick vill tillbaka och där fick vi hjälp av en specialist som gick igenom vår lilla hög och förklarade vilka som var bra och inte bra.
Till kvällen serverades det en riktigt gammal paradrätt från mormor Gunilla: Köttbullar, potatis med purjolöksstuvning. Och våra fina svampar stekta i smör, lök och vitlök.
Pappas jobb ordande en familjeträff i den stora äventyrsparken som ligger i utkanten av Reykjavik. Vädrets makter var definitivt med oss och Disa tyckte det var alla tiders roligt!
När flygplanet kom och ordnade godisregn blev det fart på hela gänget som befann sig på äventyrsplatsen.
Semestern är nu slut och i går var första dagen på jobbet. Det är alltid blandade känslor att gå tillbaka till jobbet. Härligt att få tillbaka normala rutiner men ändå en viss sorg att ledigheten är slut.
Disa har övningar hela dagen och när vi kom hem var himlen svart. Det blixtrade och mullrade rejält och sen kom rena rama skyfall. Det är sällan som vi har sådant väder på Island så det var nästan mäktigt.
Därefter kom solsken och vindstilla. Det kunde vi inte missa så vi åkte ut och fiskade. Vilken fantastisk kväll vi fick 🙂
Det hade planerats fisketur till Hlidarvatn. Väderprognosen visade sol och 15 grader varmt. Det lät riktigt lovande. Dessutom hade vi fått låna en Mickey Mouse vagn så även boendet var klart.
Vi glömde dock att kolla en sak. Vinden. Det blev som att sova i en torktumlare. Natten var kall och vi sov rätt dåligt. Dagen efter packade vi ihop och bestämde oss för att åka till Berg. Det var klarblå himmel men vinden bet i sp det kändes som ett bra beslut.
Beslutet var ett toppenbeslut. Vi fick en par riktigt fina dagar. Sol, varmt och framför allt vindstilla.
Fisket var dessutom kanon och vi fick rejält med fina öringar och ett par rödingar.
Det är ingen tvekan om att det råder Barbiehysteri inför den nya biofilmen. Sociala medierna fylldes av bilder av de rosaklädderna besökarna som villigt lät sig fotas i den rosa barbieboxen.
Så även vi.
Intresset för fisk tog en ordentlig fart och nu var vi sugna på att få fisk! Vi packade bilen och begab oss till Hitarvatn, som ligger en bit utanför Borgarnes.
Vi har ordentligt tur med vädret den här sommaren och sjön ligger fantastiskt vackert bortomför det stora lavafältet. Solen sken från en klarblå himmel och det blåste en svag vind.
Att det blåser är bra – för det håller alla Myflugor borta. Det märkte vi dagen efter då det i princip var vindstilla. Nåt råjävlust med flugor som surrade och bet där de kom åt. Tur att vi hade med oss myggnät.
Det tog ett tag att hitta ett bra fiskeställe. Sjön är grund på vissa ställen och det liggen en hel del stenar som vi naturligtvis lyckades att sätta dragen i. När vi läst av sjön lite bättre hittade vi ett bra ställe att stå på och där klippte vi fyra öringar! Disa fick dessutom en jättefin röding som hon tyvärr tappade precis inne vid land och den var snabb nog att simma ut igen.
Vi tältade den här gången. B var väl inte särskilt förtjust i den idén men eftersom Disa aldrig sovit i tält så sa vi att en natt kan vi nog allt fixa så hon får den upplevelsen hon också.
På kvällen grillade vi hamburgare och natten flöt på riktigt bra. Det var inte särskilt kallt så ingen behövde frysa.
På morgoen var det som sagt vindstilla och vi kastade några timmar. Ytterligare en öring drogs upp så nu hade vi till ett bra matmål.
Till lunch hade vi köpt torrmat, en kycklingsoppa som smakade riktigt bra. Till det grillade vi en toast med ost. Livet på en pinne helt enkelt.
Vi packade ihop och åkte till nästa sjö, Hlidarvatn, som blir nästa resmål som kanske redan blir nu på fredag. Vi får väl se om vi lyckas övertala pappa B om det. Då blir det en campingvagn 🙂
Den här sommaren har vi tagit upp en ny hobby. Allting började egentligen redan förra året då Disa följde med morbror Kalle och kusien Hugo till vår sommarstuga i Jämtland. Där träffade hon en tjejkompis som var på besök och hon lärde Disa att kasta med spö.
Det sådde ett frö och när hon hade födelsedag förra året fick hon både kastspö, fiskebox och drag.
När vi nu kom hem från Sverige så köpte vi fiskekortet Veidikortid. Det ger oss fiskerättigheter i 38 sjöar varav två ligger precis nedanför där vi bor. På Island är inte särskilt gott om abborre och gädda. Ja, undrar om det överhuvudtaget finns? Däremot så finns det gott om öring, röding och lax. I sjöarna nedanför oss finns det gott om dessa arter.
Nu fick vi inte särskilt stor fiskelycka de här två dagarna men det var egentligen bara skoj för vi insåg att nu börjar stora äventyret med Fiskeliv!
