Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Det är en enad familj. Nu ska det bli fantastiskt bra och skönt att få komma hem.
Det blev inte så som vi hade planerat men det blev jättebra ändå. Många intryck och upplevelser. Framförallt fick vi bra väder.
Tältvagn i all ära men det är nog inget för oss. Husbil eller husvagn vore nog så mycket bättre för vår del.
Det här är nog en av de bästa idéerna som jag sett. De har byggt ett kafé ovanför korna. Du sitter på en inglasad balkong och nedanför spatserar korna.
De har satsat på en enkel men högkvalitativ meny. Våfflor tillhör deras specialitet och serveras med all tänkbar variation.
Dísa bokstavligen älskar stället och det är hennes enda önskemål för den här resan. Och så satt hon som ett ljus och följde med stort intresse med korna nedanför. Där fanns även en kalv som inte var många dagar. Lyckan är total. ♥️
Så kom då fikat in och smaskigare än så här blir det inte.
Efter fikat börjde Dísa skruva på sig. ”Jag vill gå in till korna” Den här ungen tar aldrig nej som svar, så efter många om och men så traskar hon runt i ladugården.
Strax intill Akureyri ligger troligen en av de största skogsområden på Island. Det är en blandskog och du finner björk, gran och tall.
De har gjort fina gångstigar som går upp och ner så du får en fin promenad som känns i lår och vad.
Att flanera längs gångvägarna ger dig en liten Sverigekännsla och den blir än tydligare när dagen bjuder på 20 grader varmt, sol och ljumna vindar.
Om södra Island har sin gullfors så har norra delen sin egna fors; Godafoss. Mullrande vattenmassor trycks med en fasansfull kraft ut för stupet och det låter och för en himla massa väsen.
Mäktigt. Hänförande vackert.
Här bor dd isländska julnissarna. Japp, det är sant. Här har vi ju inte en nisse utan hela 13 stycken. De är inte alltid så snälla utan kan vara lite illvilliga om baren inte varit snälla och gått och sovit på rätt tid. De kommer en efter en ner från Dimmuborgir från och med den 11 desember. Barnen ställer en sko i fönstret och som sagt, har de varit snälla får de något gotteri eller en liten present men om de varit stygga får de en potatis.
Mamma till nissarna är Gryla och hon har en svart katt som spejar på familjerna och det sägs att hon åt de barn som inte fick nya skor och kläder till jul. Nuförtiden är hon mest till för att skrämmas och nog är hon riktigt ful. Hon sitter inlåst i julhuset i Akureyri. Pappa heter Leppaludir och även han är ful som stryk.
Disa ville inte riktigt tro oss men när hon fick se en liten grotta med fårskinnsbädd så blev hon ganska häpen. Kan det vara så att de verkligen bor här?
Dimmuborgir är som en labyrint och det gäller att följa uppsatta vägmarkeringar. Det fick Anna och Karin bli varse om och fick traska ganska rejält innan de hittade ut igen.
Ett mäktigt landskap kan vi nog alla hålla med om.
Det finns en självklar förklaringen varför området fått sitt namn. Mý, eller mýfluga på isländska är ilskna ettriga myggor som envist surrar runt ditt huvud och älskar att bita i öron och hårbotten.
Området är förstås också känt för terminologi och att komma till Hverasvæðið vid Mývatn är som att stå vid inkörsport till helvetet. Det bubblar och ryker ur en ljusbrun sörja. Stanken är fruktansvärd men är förstås inget annat än svavel. Riktigt sura ägg alltså.
Sjön själv är magiskt vacker som du gärna skulle vilja sitta ner och njuta av ett tag. Om det inte var för Mýflugorna…
Tänk att den lilla nordliga staden helt plötsligt fick en plats på världskartan när den omtalade beryktade men feel good och populära filmen Eurovision hamnade på Netflix.
Den pittoreska staden är annars mest känt för sina valsafaries. Och med tanke på att den ligger inte fullt en timmes bilfärd från Akureyri så blev det en lämplig dagstur.
Campinglivet tar på krafterna och efter att ha blivit väckt av ett par brölande polacker klockan sex så känns hemma än mer upskattat. Tältet är fuktigt och det börjar lukta ruttet gräs. Hotell känns som ett bättre alternativ just numen skam den som ger sig.
Sagt och gjort, bilen packades och vi styrde kosan mot norr. Om det regnade i Akureyri så bjöd Húsavík på betydligt bättre väder. Först ett besök på badhuset för att få bort tältlukten.
Därefter var hela familjen vrålhungriga. Det blev ett besök på Gamli Baukurinn. Det är en liten mysig restaurang inrett helt i trä. Inredningsdetaljer går i marint och vikings tema och det hänger många fina träsniden på väggarna.
Det serverades gigantiska pizzor som smakade riktigt bra. När alla var mätta gick vi längs den korta kajen och tog bilder på de hus och kyrka som visas i filmen.
Vi hittade även de små älvhusen. Det kändes nästan som att de hade koll på dig när du gick därifrån. Tänkte de kasta en kniv mot mig montro? ?
Trädgården sägs vara den nordligaste botaniska trädgården och är en ren fröjd att besöka. Den har anor från 1905 och har byggts upp i omgångar. Den har olika sektioner med olika blomteman, varav den ene är Arktis.
Nu märks det att vi går in i sensommaren och blommorna går in på sista versen.
Det ska väl erkännas att det var mer stämningsfullt när vi besökte det välkända julhuset i Akureyri senast. Då var det höst, murrigt och snön hände i luften och nu i sol och värme infinner sig inte riktigt julmyset. Tjejerna är i alla fall nöjda med besöket.
Den nordliga staden har alltid påminnt mig om något. Idag kom jag på vad; med sina höga berg och djupa gröna dal så är det slående likt Gudbrandsdalen i Norge. Vi åkte dit och hälsade på pappa B för några år sedan när han jobbade i Norge.
I natt har hela familjen sovit riktigt bra. Vagnen har stått helt stilla och det var inte kallt. Att dessutom få börja dagen med att åka och bada gjorde dagen till en riktigt bra start. Solen skiner och det är ganska varmt. Badhuset i Akureyri är nog mest kännt för sina rutschkanor. Den ene av dem kallas för toaletten eftersom du spolas ner på samma sätt som du spolar ner på dass.
Staden är sannarlega vänlig och allt är rent, välgjort och alla verkar vara mån om sitt.
Det känns fantastiskt bra att vara här. Vagnen är uppe och allt ihopsatt och inplockat.
Hela familjen är vrålhungriga så vad passar då inte bättre än hamburgare?
Livet är ljuvligt ❤️???
Det var ett bra beslut vi tog i morse. Och det var helt klart värt den långa vägen för Akureyri välkomnar oss med 17 grader och halvklart väder.
Nu har vi fått rutin på att resa tältvagnen så nu sitter vi här i lugn och ro. Snart ska vi grilla hamburgare.
Livet är ljuvligt ♥️?
Det som såg så lovande ut tvärvändes i natt då stora stormen drog in över oss.
Jag tror ingen av oss sov särskilt bra och vid närmare granskning av väderrapporter så såg vi vår Västfjordsresa försvinna med vinden.
Tur det alltid finns en plan B. Vi kör norrut till ingen vind och bättre väder.
Vi skulle få hämta den hyrda vagnen klockan elva och med mammas erfarenhet hade hon sett till att familjen packat sina egna saker kvällen innan…
Bilen är bokstavligen fullpackad.
När vi hämtade vagnen visar det sig att stolar och bord inte medföljer så det blir läge att åka hem igen ? och inte hann vi särskilt långt förrän vi ser att vagnen inte har fungerande lyse…
Round två och vagnen är utbytt, stolar hämtade hemma och bord lånades hos syster K i Borganes styrs nu resan mot notdväst.
Målet var Flókalundur. Men med rådande förhållanden och något sena hamnade vi i Reykhólar. Det är en liten pittoresk by där campingplats liknar en bakgård till ett badhus.
Det ligger dock vackert beläget intill havet och det finns ren och fin toalett inklusive el. Det räcker gott och väl för oss den här natten.
Eftersom det är torsdag serveras ärtsoppa och pannkakor.
Det nya spelet ”Ticket to ride in London” invigdes men annars en lugn kväll.
Det blev en söndagstur som hette duga. Målet var denna svarta strand med dess gigantiska raukar.
Det varnades för kraftiga vågor och tidvatten. Berget talade för sig och bjöd på en fantastisk ögonfröjd och konstverk. Vatten är en fantastisk skapelse. Moder natur hon kan hon.
Disa har alltid haft ett brinnande intresse för Lego. Och får hon ett nytt lego – sitter och hon strategiskt och bygger allt klart på en gång. Ja, det spelar ingen roll hur stort det än är – det ska bli klart!
Genom åren har det förstås blivit en hel del Lego och allt har varefter samlats i en stor låda. Häromdagen var vi och hälsade på en kusin som också varit intresserad av Lego som barn. Han är nu fullvuxen och har sina egna barn. Star Wars var hans största intresse och han har massor med rymdskepp. De är fortfarande ihopsatta och hänger fint uppe i taket inne hos sönerna. Det tyckte vi verkade riktigt skoj så när vi kom hem drog vi fram allt Disas Lego. Som tur så hade vi sparat alla beskrivningarna.
I hela två dagar höll vi på för det tar sin lilla tid att hitta alla bitarna. De flesta bitarna fanns som tur var kvar.
Nu hade Disa varit så duktig att hon minsann skulle få ett nytt Lego. Hon valde Lego Friends och Mias stora hus. Det är jättestort. Ja så stort att Disa inte kunde sätta ihop allt på en gång, till Disas stora förtret. Men dag två var det klart!
Då hade mamma hunnit städa det minst sagt stökiga rummet och allt Lego fick sin egna plats i den vita hyllan.
Väl tillbaka igen efter vårt turistande på Snaefellsness så ville Disa rida. Självklart tog vi ännu en fantastisk ridtur och mäktigt att rida i flygande fart brevid den stora nyfikna hästflocken som kom galloperande vid sidan av oss.
Därefter var det dags för Karin att få sin önskan uppfylld. Hon hade pratat om att få ordna en lägereld nere på stranden och grilla marsmallows.
Snabbt samlade vi ihop lite brännbart material och körde igenom hagen för att ta oss ner till fyren och stranden. Klocka hann bli midnatt och vi drar igång med ett fint bål.
Det är nog inte så konstigt att Island är ett så populärt land att besöka. Det har många fina pärlor som är helt enastående vackra och du häpnar över detta makalösa ögonkonfekt som vind och vatten har skapat.
Vi åkte ut till nationalparken på Snaefellsness. Denna del av Island som uppmärksammats redan av Jules Verne, och jorden runt på 80 dagar där de åkte in till jordens innre genom en ingång i Snaefellsness-jökullen. Den sägs inneha en speciell kraft som de kännsliga känner och att den ger dig en speciell kraft.
När den bjuder på klarblå himmel är den magiskt vacker men du kan inte alltid få allt. Idag hade den satt mössa på sig. Vädrets makter var dock på vår sida och det var relativt varmt och lite vind.
Vi åkte från Bergi mot den lilla fiskeby Ólafsvík. Därefter gick färden vidare till Hellissand, där vi gick ner till den svarta sanden.
Vi styrde vidare till fyren ute på Skalsnagi och Dritviks raukar.
Vinden och vattnet hade lekt konstnärer.
Vi avslutar dagen med att äta fish and chips som var helt sagolikt gott.
Pabba B äldsta syster driver hästuppfödning och Arnbnb. Gården, som heter Berg Cottage and Guesrhouse ligger fantastiskt vackert vid foten av det världsberömda berget Kirkjufell, som bland annat är känt från Games of Throwns.
Anna Björk har nu varit där en vecka och hjälpt till på gården och tiden har varit helt great, enligt henne.
Inte undra på för så fort som du kommer dit insuper du lugnet och naturen är helt underbar.
Får du dessutom rida på Islands bästa hästar så infinner sig drömarnas land.
Våran Disa är helt salig efter ridturen ikväll och Karin är mest nöjd att få lek med alla hundarna och katterna.
Nu känner jag nog inte till hela historien men det handlar om ett byggprojekt som totalt ballade ur och blev ruskigt mycket dyrare än vad som planerats. Hela kalaset kollapsade och i dag är det uppköpt och omgjort till en restaurang.
Det har varit ganska dåligt väder på sistone men i dag sken solen om så tidsvis. Det blåste fortfarande en isande nordanvind men den var inte särskilt byig eller stark så vi bestämde oss för att ge oss i väg på en cykeltur. Målet var Nauthollsvik där vi skulle bada på stranden.
Vi åkte ”den andra vägen”, dvs genom Kopavogsdalen, rundade Kársnes i Kopavogur för att sedan ansluta till Nauthollsvik, eller Playa del Reykjavik, som den så fint kallas i resekataloger om Reykjavik.
Väl där var vi både törstiga och hungriga och vi beslutar oss att gå till Brakkinn för lite förtäring. Det blev en positiv upplevelse där maten var fantastisk god och kostade inte särskilt mycket. Disa och pappa B fick hamburgare, Karin kyckling och själv åt jag en kycklingburgare. Pommes var fantastiskt krispigt goda.
Därefter ville Disa och mamma bada. Vi gick ner till stranden och satt först i heita pottinn för att sedan testa loonen. Den var lika varm som en insjö i Sverige brukar att vara om sommaren. Sen testade vi havet. Det var förstås betydligt kallare men höll ändå 12 grader.
Därefter cyklade vi hem genom Fossvogsdalen där Karin och Disa fick prova apa-gungan och vi cyklade igenom den fina rosträdgården.
Cyckelturen nådde hela 23 km 🙂 och vi fick en fantastiskt fin dag tillsammans 🙂
