Om hettan låg som en tryckande vägg på dagarna så var kvällarna tropiska och temperaturen gick aldrig under 24 grader. Att gå på kvällspromenad var ljuvligt men nätterna var destu varmare då lägenheter inte är gjorda för det varma klimatet.
Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Om hettan låg som en tryckande vägg på dagarna så var kvällarna tropiska och temperaturen gick aldrig under 24 grader. Att gå på kvällspromenad var ljuvligt men nätterna var destu varmare då lägenheter inte är gjorda för det varma klimatet.
Att ha en riktigt bra kamera är roligt. Det är när du tar riktigt nära bilder som du verkligen ser skillnaden.
På måndagen skulle bilen återlämnas. Det var inte så mycket mening att ha den kvar då Hugo skulle bo hos oss och då rymdes vi inte alla i den hur som var.
Anna, Karin och mamma fick istället en shoppingdag och det inhandlades allt som stod på önskelistan. Och det var nog tur det för vi hade tänkt åka till Stockholm över en dag men sommarens värmebölja och hetta satte sträck i alla sådana tänkbara plander. Det var förvarmt helt enkelt.
Men vad gjorde det när alla önskebutikerna fanns i Borlänge.
Efter all shopping tog vi en fika på Coffee House
Vi började känna av brandrök när vi var på ön. Med stort intresse följde vi nyheterna om de stora skogsbränderna som härjade okontrollerbart. I Jämtland fanns inte mer än 12 bränder som omringade oss.
De två största bränderna låg i vår väg hem tillbaka till Mora. Den ene var vid Kålböle vid Ljusdal och den andra vid Tränglset inte långt ifrån Älvdalen och Mora. När vi slog in vägleden hem på google maps insåg vi att vi blir tvugna att köra runt bränderna. Det blir en omväg på typ 10 mil.
Brandchefen för Trängslet bor på mammas gata. En ung grabb som bestämde sig redan som sexåring att han skulle bli brandman. Han kom också med den mest innovativa idén då det såg mörkt och hopplöst ut för ett område inom Trängslet som brandmännen inte hade möjlighet att gå in i då det fanns mycket militära sprängämnen i området. Han tillkallade militären och de bombade området från luften. Bomben tog bort syret och branden kontrollerades.
Det gick bra att plocka bort och göra vinter i stugn och resan hem tog bra mycket längre än vad vi hade kunnat förespå. Väl hemma igen åt vi en ljuvligt god laxmacka och drack ett iskallt vitt vin.
Förutom bryggprojektet, som gick åt pipsvängen, så fick vi en del tid över till annat behövligt. Trallen på bakom huset hade rasat så den rev vi bort. Dessutom gick mamma loss med yxan och tog bort all sly nedför huset. Kalle tog stora röjsågen och röjde bort sly vid båthuset.
Däremellan njöt vi av att vara i stugan, denna fantastiska värme och båtturen. Ja, vi verkligen älskar att vara där.
Årets stora projekt blev det tyvärr inte så mycket av. Vilket kanske var lite halvklantigt av oss att inte kolla upp innan vi åkte dit men vi tog för givet att det skulle finnas virke att köpa!
I alla fall så kändes det riktigt bra att vi hade denna jättevärme då vi behövde stå i vattnet i flera timmar. Vi rev bort den gamla ruttna bryggan och forslade över allt till andra sidan.
Sen åkte vi upp och skulle köpa virke till en ny brygga. Men tji, det fanns inte att få tag på så det får bli nästa år. Och då får vi vara ute i god tid…
Här är några bilder på hur bryggan så ut innan vi rev den.
En fantastisk upplevelse och helt klart sommarens höjdpunkt när vi helt appropå åkte ner till mammas mormor Gunillas gamla sommarstuga vid Noret / Ånäset. Där möter i släktingar med armarna öppna och det var så fantastiskt roligt att träffas igen – efter alla dessa år!
Ollebo, som är en kusin till mormor Anna-Karin och hans fru Lilliann var sig lika och deras ställe är lika välkomnade och ljuvligt som förr. När vi varit där ett tag går vi ner till mormors stuga och möter Maria, kusindotter till mormor – hon som mamma lekte med som liten och det blev ett mycket rörande återträffande.
Och vad de hade gjort fantastiskt fint i stugan. Det kändes som att kliva in i ett magasin för inredning. Vilken inspiration och ljuvligt helt enkelt.
Hoppas det inte dröjer för länge innan vi ses igen.
Redan dagen efter gick resan vidare och vi var på väg upp till vårt drömställe i Jämtland. Nu har inte flickorna varit där på några år så de var riktigt spända efter att få komma dit. Ja, lilla Disa minns förstås inte att hon varit där förut då hon var så liten sist.
De första dagarna bjöd på fantastiskt väder, fiske och många glada skratt.
[youtube]https://youtu.be/2duWTmsFJjc[/youtube]
Så var det då äntligen dags för oss att åka till Sverige. Efter ett långvarigt regnande på Island var vi verkligen törstande efter sol och värme. Och det skulle vi få – mer än nog!
Resan gick väl inte helt smärtfritt då vi landade lite för sent för att hinna med tåget. Och när vi skulle boka om biljetten så var det fullbokat på nästa tåg så vi fick snällt vänta i nästan två timmar på Arlanda innan vi kunde ta oss vidare till Borlänge. Där hade vi hyrt en bil som tog oss sista biten till Mora.
Det var riktigt varmt när vi kom fram och vi började med att ta oss en promenad till stranden, flickorna kunde ta sitt första dopp och sen gick vi bort och hälsade på pappas grav.
[youtube]https://youtu.be/GKNxmG1iFfc[/youtube]
Det blev en riktigt bra söndag. Och tänk, det var regnfritt ända fram till kvällen. Värmen lyste visserligen med sin frånvaro men solens strålar värmde trots alllt ganska bra.
Vi började söndagen med en promenad ner till sjön. Den låg spegelblank och solen kändes varm.
Därefter kom Disas bästa vän Benjamin och vi åkte först till Árbaejarsafn där de hade classic car visning. Det är alltid trevligt att komma till Árbaejarsafn att se de gamla husen och de gamla bilarna som nu kryper allt längre till dem bilarna som vi upplevde som unga. Börjar vi bli gammla?
Efter att ha flanderat runt i dåtid åkte vi vidare till nutid och kickoffen för årets Lansmot för hästar. Benjamim och Disa tyckte det var finemang och fick rulla omkring i uppblåsbara bollar, se på hästar och Anna Björk fick utöva sin favoritsport: handla kläder 😉
Dagen avslutas med fotboll, snack och kyckling deluxe 🙂
Det sa alltid pappa – ja morfar alltså. Det spelar ingen roll hur nära du än må vara så blir det inte mål så är du ur spel. Det var en ruskigt spännande match i kväll och det kändes så hårt att Island inte skulle göra alla de där målen som de hade chans till. Den var oerhört sur att vi inte nådde hela vägen fram. Nu är det slut.
Vi vet att du borde se till helheten att det är en stor bragd att bara komma så här långt men det gör så ont att alla de här starka möjligheterna som fanns idag inte gav resultat.
Det gäller dock att tänka framåt och nu är vi här för att stanna!
Pappa Benni åkte och handlade inför matchen och här ser vi en viss skillnad mot för när mamma handlar. Gotteri till max. Här ska frossas! 🙂
För 14 år sedan kom den här idag stora damen till världen. Dagen till ära firades med prakt allt enligt hennes egna önskningar. Hon hade fått ett nytt skrivbord och stol av sin pappa och av mamma fick hon ett par nya ridskor.
Hon fick brunsch bestående av ägg, bacon och vita böner plus en hel rad med pannkakor, nutella och grädde. Det åts marängtårta och så åkte hela familjen ner till Reykjavik för att gå på Hard Rock Café.
Efter det gick vi på bio och såg den nya filmen Incredible 2. En riktigt underhållande film för både stora som små.
Ja, inte blev det någon som helst midsommarfirande här på Island. Här råder det istället fotbollsfeber. Lilla landet Island har tagit sig till fotbollsvm och spänningen toppades till max i går – innan matchen. Allt stod stilla. Normalt tar det ca 15 minuter att åka hem från jobbet men i går tog det en timme! Alla skulle hem på samma tid
Det blev förlust den här gången men än är förstås inte loppet kört.
Hejja Island!
Den här våren och försommaren går till mannaminne. I DÅLIGT VÄDER: Det har baske mig regnat varenda dag och temperaturen har sällan gått över 10 grader. Tvi vale 🙁
Men så en dag fick vi äntligen se klarblå himmel och den stora gula solen. Det kändes fantastiskt även om vindarna inte var särskilt varma. Det var dock den enda dagen för nu regnar och blåser det igen…
I alla fall så tog Disas lekskola akt av dagen och ordnade med sommarfestival där det spelades den kända teatern ”Karius och Baktus” och det grillades korv.
Barnen var målade i ansiktet och de riktigt njöt av dagens festligheter.
Grattis Island till nationaldagen. Hela familjen åkte traditionsenligt på firandet av 17 juni. Och som vanligt kryllade det av folk nere på stan. Vi hann dock inte gå särskilt långt förrän det började regna. Spöregna! Nu har det regnat varje dag sen i början på maj så det är inte konstigt att vi börjar bli riktigt trött på det här vädret nu.
Vi åkte hem och tittade på fotboll istället. Några fina bilder hanns det med innan spöregnet inträffade.
Då var hästsässongen slut och det blev dags att släppa ut dem på grönbete. Jag tror att både vi och hästarna var riktigt nöjda över att komma till hagen.
Nu är det spännande – riktigt spännande. Havllek i Islands första fotbollsmatch mot Argentina och det står 1-1. HUR ska det här sluta.
Tjejerna är målande med isländska mössorna på. Disa slår sig för bröstet och ropar HUH! Hela familjen sitter klistrad vid tv och följer med stor spänning.
Varken Anna eller Karin lekte särskilt mycket med dockor. Det gör däremot Disa väldigt mycket. Hon byter blöja, klär dem i kläder, matar, ger den nappen och nattar dem.
De senaste tio åren har vi alltid gått på sommarteater. Det är en barnteatergrupp som heter Lotta och de gör barnteater av de olika kända sagorna. Fast med deras tolkning. De brukar göra en egen tolkning och väva ihop flera sagor till en av dem.
I år handlade det om Pinoccio men det fanns även en viss touch av Trassel och några andra sagor. Det som brukar genomsyras deras teatrar är att det brukar ha ett tydligt budskap om något som är viktigt plus att de väver in humor för både vuxna och barn. De vuxna brukar skratta på helt andra ställen än barnen så att säga.
I år hade de inte riktigt lyckats lika bra med just den biten och innehöll inte särskilt mycket humor alls. Däremot var den välskriven och hade en bra story.
Karin hade tur för precis när mamma och Disa går ner mot teatern ringer hon och det visar sig att hon befinner sig precis i närheten. Så hon fick komma med hon också 🙂
Som alla andra söndagar har vi alltid söndagsmiddag. Våran Disa har förstått klätt sig fin inför middagen och i dag valde hon en ljusrosa klänning som Karin hade när hon var liten.
I dag serverades det långstekt lammlår med skruvade potatis, hemmagjord pepparsås, sallad och en kladdkaka till efterrätt. Bättre än så här blir inte lamm så smaskigt värre 🙂