Kategori: Arndís Sofia Birgitta

Helt oväntat (nåväl vi visste det i hela nio månader) och oplanerat dök det upp en ny individ i vårt hem. En liten gullegris och mer charmerande litet troll får du leta efter. Ja, ja det säger visst alla om sina små älsklingar.

Men hon är det. Söt som socker, kvicktänkt och långt intelligentare än många tvååringar. Hon vet precis vad hon vill och kan hon inte uttrycka sig i ord så kör hon kroppspråket. Och hon ger inte upp förrän hennes vilja gått igenom.

Precis som sina äldre systrar får även hon en månadsbild där det går att följa hennes utseendeutveckling genom tiden.

Och om vi återblickar så finns det mycket trevligt att titta på och det är otroligt vad ett litet liv lär sig mycket på två år!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här finns lite länkar och återblick på hennes utveckling

Som när hon började gå

När hon började stå 

Disa kan säga tittut

Disa går med gåvagn

Disa kryper

Disa ställer sig upp i sängen

Hon kan äta smörgåsar själv

Disa klappar händerna och går i gåstol

Spelar på munnen

 

De fanns på madickens tid, för 40 år sen och de är högaktuella nu.

De röda lackskorna.

De suktades stort när Anna var lien och de suktades när Karin var liten. Då ansågs det inte finnas ekonomi till dem. I dag – äntligen – med 20% rabatt gavs det äntligen tillfälle och  vår lilla sockerunge blir matchad och klädd från topp till tå 🙂

Det har varit lite av en sjukstuga hemma. De ringde från leksolan i måndags då de upptäckt små blåsor på Disas läpp, fingrar och fötter.

Höstblåsor.

Ingenting som är farligt direkt men anses som ganska smittande. Här vill de inte att barnen går i lekskolan då värsta blåsorna finns. Nu fick hon inte särskilt stora utbrott men i alla fall så fick hon vara hemma under resten av dagen och likväl i går.

Vilket ställde till en del problem. Nu gick det bra att arbeta hemmifrån tills de större tjejerna kom hem från skolan.

Disa gillade inte alls att vara hemma. Särskilt när hon inte fick den uppmärksamheten hon är van vid. Nä, mycket bättre att vara i lekskola, tyckte hon, tog på sig sina Timberlandskor (hur hon nu lyckades med det) sin jacka, sin mössa (även det ett mysterium hur hon lyckades kravla sig i den) en vante från Karin och en vante på Anna. Så vände hon sig om och sa hej då, öppnade dörren och gick ut.

Det blev till att springa ut efter henne och snällt berätta för henne att hon inte alls skulle gå ut. Hon var inte särskilt nöjd med det svaret.

Dessutom har hon bestämt sig för att hon är för stor för att sitta i barnstolen vid matbordet. Hon totalvägrar. Och varje gång det ropas att middagen är klar, rusar hon fram till den ”nästastegs” barn stolen. Den som ser ut som en vanlig stol, men som är något högre plus att den har ett mindre säte. Där ska hon sitta.

Minsann. Hon kan. Och hon vill – mycket. På söndag blir hon två år.

Lördagen hade ett späckat program. Och inte för att det gjorde något eftersom et var bara roliga saker. Flickorna fick äntligen gå på den nyutkomna isländska filmen om Sveppi og Villi och under tiden passade vi andra på att åka till shoppingmolan.

Där väntade mumintrollet på oss. Disa har visserligen sett muminfilmerna på tv så nog visste hon vem mumin var – men att se han i verkligeheten var inte alls lika roligt. Nä, hon gillade det inte alls och drog sig undan och ville inte alls hälsa, trots att mumintrollet ville ge henne en klubba. Dagen till ära var det 25% rabatt på alla muminsaker. Det blev en vintermugg för 2014.

När den stora mötet med mumin var avklarat låg en paus väl till pass och strax intill muminaffären ligger Joe and the Juice. Att få en boost där tyckte Disa var så mycket bättre.

 

Våra lilla gullunge har varit sjuk. Det började natten till fredagen då hon kräktes flera gånger. Sen kom febern med febertoppar över 39 grader. Stackars liten. I lördags var hon aningen bättre och idag är hon pigg. Hon får dock vara inne hela dagen i dag också så att hon kan gå och leka med barnen på dagis i morgon.

Typiskt för i dag har dagis hyrt en gymnastiksal. Det hade Arndis definitivt tyckt om.

Arndís tycker det är toppen att pappa är hemma. Och det märks lång väg. För hur ofta vill hon annars ligga still på någons magen och titta på tv?

Dessutom får hon GÅ till lekskolan och det är oehört roligt. Hon klär på sig stölvar och får hjälp med jackan – fast hon gör alltid försök med att klara även det själv. Sen ropar hon högt och tydligt BAE! öppnar dörren och går ut. Och då får pappa B skynda sig ut för att den här damen traskar på rätt bra när hon väl sätter fart.

 

Då har vi haft första föräldrasamtalet på Disas lekskola. Och det gick jättebra. Vi har en nyfiken tjej som vet vad hon vill men är oehört glad och positiv. Hon kan busa till det när det erbjuds men kan också sitta still på uppmaning när det behövs. Hon deltar aktivt i lekarna, sångerna och ja, de var jättenöjda med vår lilla tjej.

Det är förstås alltid roligt för mammas hjärta att höra:)

När vi kom ut så var hon ute och lekte i sandlådan.

Våran lilla tjej tycker fredagsmys är toppen. Särskilt om det bjuds på snacks och vatten och att hon får ligga och mysa med pappa.