Kategori: Anna Björk

Så kom vi då äntligen i väg för att plocka lite blåbär. Hela lördagen och halva söndagen ägnades åt de små runda, söta goa bären. Hela fem liter fick vi i hop och flickorna var duktiga på att både passa sin lillasyster och plocka bär.

Mamma gjorde sylt på hela kalaset så nu har vi sylt för hela vintern.

Disa tyckte det var roligt att vara hos afi för där får hon – nästan – springa som hon vill. Och det gjorde hon. Rätt var det var hade hon sprungit långt in i hästhagen men då fick hon snabbt höra att där var det inte så bra att vara.

Väl hemma igen och vid middagen hade flickorna en diskssion som får vem som helst att dra på smilbanden.

Karin: Jag heter Arndis!
Arndis: Nej, du heter Karin!
Anna: Vad heter jag?
Arndis: Anna!
Anna pekar på mamma: Vad heter hon?
Arndis: mamma!

Nu fyller både Karin och Anna in: nej hon heter Maria

Arndis funderar både länge och väl. Neeeeeej, hon heter mamma! Inte lurar ni mig inte!

Söndagen tillbringades på landet hos afi Markus. Det tyckte både Markus och flickorna om. Vi tittade till hästarna, flickorna fick åka fyrhjulning och vi kollade in om det blev lite blåbär. Och jodå det börjar arta sig. Det blir blåbär i år 🙂

Vi är en hel månad försenade i år, kontaterade mamma och pappa när hästarna äntligen fick åka ut på sommarbete. Söndagen till ära fick vi äntligen riktig värme, sol och helt underbart. Mamma förbjöd pappa att arbeta så hela familjen packade i hop sig i bilen och åkte till – zoo.

På midsommardagen åkte vi buss hem till Maria och Enrique. Där firades det midsommar – igen. Mamma hade gjort världens godaste silltårta och Maria hade gjort massor med köttbullar. Det blev rena fat 😉

Dessutom tillät Arndis sig att få vara fin i håret den här dagen. Hon som aldrig vill göra något med sitt hår satt helt plötsligt helt still och mamma kunde göra henne så fin!

Då har årets nationaldag firats och vi åkte ner till Reykjavik bland alla de andra 10-tusentals som också hade slutit upp nere på stadens gator och torg. Vädret var väl inte direkt med oss och det småregnade och var ganska kallt.

Även om vårat zoo inte har direkt några exotiska djur eller har jätteavancerade karuseller så är besöken ändå oerhört populär hos flickorna. I år bestämde vi oss för att köpa årskort. Då kan du gå hur ofta du vill och du får dessutom ett åkband och kan åka hur ofta du vill i karusellerna.

Det tyckte alla tre var finemang.

Vi var där både under lördagen och söndagen. Disa blev först så till sig att hon inte visste hur hon skulle bete sig. Ja, det blev kaos helt enkelt vilket slutade med att mamma var tvungen att sätta henne i vagnen så att hon fick lugna ner sig lite grand.

Stora tjuren och korna tyckte Disa var mest spännande. Det var ju mamma MU. Grisarna var också rätt roliga för att inte tala om hönorna och tuppen. Fåren och lammen däremot visade hon inget intresse för.

Att åka karusell gillade de alla tre. Karin och Anna åkte typ 40 gånger i varje. Nu är de så stora att de fick vara kvar i parken efter att mamma och Disa åkt hem. Så tar de bussen hem helt enkelt.