Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Så, då var det då äntligen Halloween. Som flickorna har längtad och som de har förberett sig. Det var kostymer, smikning, dekorering och ja det var riktigt skoj att se hur de gick in för det.
I år hölls festen hemma hos våra närmaste grannar så det var inte särskilt långt att gå vare sig dit eller hem 😉
Och även i år så hade alla klätt ut sig till de mest fasansfulla varelserna. Bäst var nog ändå Haukur, som är klasskamrat med Anna Björk. Kolla in hans dragkedja!
Flickorna är spända till max. Nu i morgon är det äntligen dags för det årliga halloween party på våran gata. Förra året hade tjejerna förberedelser som pågick hela dagen och sen när det väl kom till kritan så vågade inte Karin gå med barnen.
I år är hon förberedd. Plus att hon lärt känna en del av barnen i gatan så i år ska hon minsann gå med. Mamma har letat dräkter som de kan låna och nu så har hon fått tag på fina dräkter till dem båda.
Karin ska vara skelett.
Anna Björk vill nog helst vara vampyr och ja… det ska nog ordna sig.
Mamma behöver knappast klä ut sig för hon ser ut som en häxa ändå. I alla fall ska hon sminka sig som en…
Disa tycker det är jätteskoj att leka med sina systrar. Särskilt om de gör något extra skoj med henne. Som här, när Karin satte henne i leklådan. Det var jättekul, tyckte Disa.
Disa är inte så jättepigg för tillfället. Feber och öroninflammation har avlöst varandra en längre tid nu. Även mamma åker på samma förkylning.
Vid elva måndaders ålder kryper hon nu med en himlans fart och hon reser sig helt obehindrat. Hon går längs med bord och hon vänder sig om och fortsätter att klättra framåt. Hon säger ”mamma” ”tuttis” ”titta” och någon form av pabba. När hon är hungrig och maten inte kommer tillräckligt snabbt så säger hon ”mamma” vilket betyder att hon vill få mera mat NU.
Hon har fortsatt bra sömn och somnar normalt runt halv åtta. Hon vaknar ungefär vid 06 eller halv sju. Hon sover en timme på förmiddagen och runt en timme på eftermiddagen.
Hon äter i princip all sorts mat. Hon älskar köttbullar med potatis, sås och lingonsylt. Det hon tycker minst om är fisk. Barn brukar normalt tycka om fisk mosat i potatis och smör men Disa ruskar mest på sig och tycker det är riktigt läbbigt. Vi ger henne lactosfri mjölk och den dricker hon ur nappflaska när hon ska somna. Hon gillar alla sorters frukter. Hennes systrar brukar sticka åt henne lite glass och då går hon igång ordentligt. Det är jättegott tycker Disa
Hon älskar att bada och är totalt orädd för vatten.
Att åka vagn tycker hon är skoj och då vill hon sitta vänd framåt så att hon ser ordentligt.
[youtube]http://youtu.be/lehthdL62Yg[/youtube]
…det tillhör inte vår vardag direkt och det här är ju faktiskt en del av barnuppfostran. Att kunna sitta still på restaurang och äta ordentligt med kniv och gaffel. AB har inga större problem med det. Ja, inte Disa heller. KI däremot får vi ha princess-skola med.
Vi brukar äta på IKEA nästan varje fredag och där går det undan – för att sedan få smita iväg och leka i barnavdelningen. De här fredagen hade vi bestämt oss för att göra lite annorlunda. Vi åkte till Saffran. Och efter lite jobb så gick det väl lite bättre för KI.
Först ville hon inte ta av sig dunjackan. Mamma förklarar att du sitter inte med jackan på sig när du är på restaurang. Sen får mamma erkänna att det är inte alltid lätt för KI att gå ut med tanke på sin mjölkalergi. De hade mjölk i pizzadegen. 🙁 Så för KI s del fick det bli kyckling och ris. Och det tyckte hon inte var gott. Nu fick hon fuska lite och fick smaka en bit på ABs pizza. Disa hade sin egen mat men hon ville ändå smaka av kycklingen.
Att gå på restaurang. Det får vi träna på och göra oftare.
Ibland önskar jag att det finns en videokamera som tar upp allt vi gör hemma – eller inte. I alla fall så var det en omätlig stämning och reaktion som flickorna fick när mamma berättade för dem att mormor och morfar har bokat flygbiljetter och kommer hit över jul och nyår!
Anna skrek i sådan falsett att det ringer fortfarande i öronen på mamma. Karin sprang runt i vardagrummet och mamma trodde hon skulle snubbla över lilla Disa som satt på golvet och fattade ingenting. Eller jo, hon förstod att något var riktigt roligt – för hon satt och klappade takten medans hennes syster sprang runt, runt. 🙂
Klappa takten är något som Disa gör ofta. De här bilderna är från förra helgen och då klappade hon takten i vardagsrumsbordet medans hon väntade på frukost. Hon kanske blir sångerska när hon blir stor?
I går hade vi en försmak av julmaten. Jodå, lite tidigt är det allt men så fick det bli. Och då började Karin och Anna drömma sig bort till julen och hur de ville att den skulle bli. Det började nog med att de sa att jultomtarna finns inte.
Mamma berättade att när tron på jultomtarna försvinner, så slutar de med att ge presenter i skon. Karin tyckte att hon kunde ju tro lite grand… och då skulle tomtarna komma, eller hur?
Sen berättade de om hur julafton skulle vara. Först skulle de vakna tidigt och åka till Gudmundarlundur och tända en brasa. Sen skulle de hem och bada för att äta svensk lunch. Klockan tre skulle de fika framför Kalle Anka och sen var de lite tve-eniga huruvida vi skulle gå i kyrkan eller inte. Anna ville definitivt inte gå i kyrkan medans Karin tyckte nog att det skulle vara trevligt. Sen skulle det ätas isländsk julmat, fast i deras ord var det slätt och jämt julmat och behövdes inte specificeras något nämnvärt. Därefter skulle tomten komma.
… då avslutar flickorna med att ”fast mest av allt skulle jag önska att mormor och morfar kom till oss över julen”
”Jamen då måste ni tala om det för dem” sa mamma.
Då fick de en attans fart och rev fram pennor och papper. De ritade en fin teckning. Anna. som skriver helt själv, skrev ett långt brev. Karin skrev också brev, fast ett kortare.
… det börjar bli jätteskoj att äta maten själv. Men av någon konstig anledning måste Disa äta med HELA sig. Behöver vi tala om att hon fick bada efter maten?
