Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Idag har vi varit en hel del i nya huset. Mamma och pappa slipar, slipar och slipar. De måste ha sådana här masker på sig eftersom dammet som kommer från väggarna är så fint och är jobbigt att andas. Under tiden sitter vi flickorn på ovanvåningen och ritar.
Vi håller nämligen på med ett litet hemligt julprojekt.
Klockan halv tolv ringer det i mammas telefon. Det är från lekskolan. De frågar om hon hämtat Karin eller om det är någon annan som hämtat Karin Inga. Inte vad mamma vet. Lekskolefröken förklarar att Karin Inga varit borta i snart en timme och alla är jätterädda och letar överallt.
Ingen Karin Inga finns någonstans.
Mamma sätter sig i bilen och kör det fortaste hon kan till lekskolan. Alla letar, alla är upprörda och en del gråter.
Till slut hittar vi Karin Inga. Hon hade klättrat högt upp i ett träd och inte svarat på tilltal.
Gudskelov att allt slutade lyckligt.
När mamma och Karin Inga kommit hem får hon en jättekram och mamma förklarar för henne att det var ingen som var arg utan alla var så otroligt rädda att något skulle hänt lilla Karin Inga. Mamma visade henne bilden på Madeleine McCainne, flickan som blev kidnappad och ingen vet än i dag vart hon finns.
Karin Inga förstod.
Hon kramade sin mamma och tyckte det var en lättnad att det hela var över.
Hela världen rasade samman för lilla KI i morse. Hon har under en tid haft sin ena framtand lös och under de senaste dagarna har den varit ordentligt lös. Mamma tyckte att hon skulle vicka bort den i morse men se det ville inte lilla KI. Och vill inte lilla KI, ja då blir det som hon vill.
Till sin egen stora förfäran. För när hon mosat in två pannkakor på raken så utbrister mamma: Men NU har du tappat din tand!! Och ve och fasa, inte nog med det. Lilla KI svalde den med pannkakorna… huvva ligen så ledsen ett litet liv kan bli.
”Nu kommer inte tandféen och hämtar min tand och nu får jag inga guldpengar”
Mamma kom på gott bot. ”Vi skriver ett brev till tandalven där vi förklarar vad som har hänt. Tandféen ser det mesta förstår du så du ska se att du nog får dina guldpengar. ”
Sagt och gjort. Mamma skrev och AB läste upp för sin syster och kontrollerade att mamma hade skrivit rätt.
Nu är vi tillbaka igen efter en kort visit i Sverige. Vi har varit på barndop och vår lille kusin Karl Eric Hugo har fått sitt namn av prästen. Det har varit några fantastiskt roliga dagar och barndopet var så trevligt. Lille Hugo är en härlig liten krabat och tycker det mesta med livet är toppen. Han var så glad hela tiden i kyrkan och tyckte det var toppen att få bli döpt.
Efter dopet var vi hemma hos Kalle och Ingela där det vankades en fin middag med massor av gäster.
Så var det förstås enormt skoj att få träffa mormor och morfar och bilder hittar ni här
Nu har jag fått mina glasögon. Jag tycker jag blev jättefin trots att det känns lite konstigt och annorlunda. Mamma har gjort en del tester och det verkar som att det tar lite tid för mitt sämre öga att anpassa sig. Jag ser ganska suddigt fortfarande. I december ska jag på återkontroll hos ögonläkaren och då får vi se hur det har utvecklat sig.
B håller på att slipa, slipa och slipa vassa kanter och hörn.
Själv har jag varit utomhus för att rensa bort rostiga spikar och järnskrot som de förra byggarna slarvigt kastat omkring sig.
I lördags var jag och flickorna och titta på kök. Vi åkte till IKEA och om du frågar mig vill jag helst ha det här köket:
Det var en mycket lycklig Anna Björk som gick ut ur dansbutiken ute på Seltjarnarnes. Hon och mamma hade kört i närmare en halvtimme för att komma till butiken som låg långt ut på andra sidan stan. Anna Björk titta noga på alla skorna och började så smått prova den ena efter den andre. Och det blev till sist den här. En Freed of London som är en internationellt godkänd danssko. Och som sagt skillnaden mellan dessa och vanliga skor är att det är mockasulor på dem vilket gör att de får ett bättre dansgrepp och kan ta ut sina rörelser ordentligt utan att halka.
I går på träningen var hon så stolt och så glad att hon tittade sig själv i dansspeglarna hela tiden medans hon dansade. Hon tog ut stegen och sträckte på sig och det var med en ordentlig styrka hon svängde ut benet i en rask tango.
För det är just Tango de lär sig nu. Så dansar de förstås engelsk vals, chachacha och Schottis.
Vi köpte även tyg till en danskjol så i morgon ska mamma sy. Då ska även Karin få en klänning. Riktiga dansskor ska hon få då hon går två gånger i veckan och har kommit lite längre i sin dansutveckling.
Nu kommer det bli enormt spännande helg för mig. Jag ska för första gången vara med att träna dans för utländska tränare. De heter Marius och Christine och kommer från Litauen. Första träningen är på fredag, så har jag min vanliga träning på lördagen kl 13 och så är det återigen träning kl halv fyra. Dessutom ska jag träna på söndag. Min danskskola hittar du här.
Helgen till ära ska jag nu äntligen få mig nya dansskor. Jag har dansat i strumplesten eftersom mina gamla skor var för små. Men nu så…
Det som är det speciella med dansskor är att de har mocka under sulorna. Det gör att de inte blir lika hala som vanliga skor.
Exempel på danskskor:
Ni kommer väl ihåg att den fjärde oktober är kanelbullens dag? I alla fall så har vi förberett oss idag med ett gäng kanelbullar! Och eftersom lilla KI är allergisk så har vi bytt ut mjölken mot sojamjölk. Det känns faktiskt ingen skillnad.
Recept på kanelbullar
5 dl mjölk (sojamjölk)
1 ägg
1 dl socker
1 tsk salt
1 pkt jäst
15 dl vetemjöl
100 g smör (smöret ska läggas i till sist och inte smältas, då blir degen och bullarna bäst)
Värm mjölken till 40 g (om det är torrjäst) och blanda allt till en smidig deg. Låt jäsa i 60 minuter. Kavla ut och sätt i fyllningen med smör och kanelsocker. Rulla ihop och skär till små kanelbullar.
Låt dem jäsa i 20 minuter och pensla sedan med ett uppvispat ägg och strö över pärlsocker. Grädda i 225 g ugn i ca 12-15 minuter.
Som ni märker har det tillkommit lite nyheter på vår sida. Nu har vi äntligen fått klart med vårt hus och nu börjar en lång resa med att inreda och bygga klart invändigt. Byggmästare är förstås ingen annan än våran egen B.
Kung Bore har lovat att återkomma även i år. Det blir som vanligt ett hisnande äventyr blandat av verklighet och fiction. Portarna öppnas 1 december. Du hänger väl med?
Lördag i dag och vi har förstås varit på vår dansövning. Karin tränade först och därefter jag.
Just nu bakar vi kanelbullar. Det är inte fel 🙂