Det var en mycket ledsen liten Karin som mamma mötte på lekskolan i går. Hon grät och grät och grät och tyckte hela världen hade rasat samman när hon förstod att Hrokur hade åkt hem till sin mamma. Tänk om vi ändå hade kunnat behålla honom, snyftade hon och avslutade mellan snyftningarna ”eller vi kan väl i alla fall hälsa på han ibland”
Och jodå, nog kan vi nog göra det…