Ja, nu sitte vi här i vårt nya hus. Flytten i dag har gått riktigt bra och trots ångestladdat väder med töande och isbanoro så – ja – det gick bra. Vi fick en smärre chock när vi tittade ut genom fönstret. Inte för den isbana som vi trodde väntade oss. Nä, utanför huset stod nämligen stora lastbillen allan. Så inte nog med att vi oroade oss för is, snö och slask. Det var ytterligare en familj till som skulle flytta på samma dag. Djisssus vilken otur.
Jag såg framför mig slagsmål om både parkeringsplats och plats i hissen… jojo, nog började det här grant minsann.
Men allt flöt så himla bra och nu har alla större saker blivit flyttade. Kvar i gamla lägenheten är nu några fåtal kartonger. Ja, och städningen förstås.
Flickorna var så otroligt spända över att flytta och de visste inte riktigt hur de skulle bete sig när de kom till nya huset. De bytte kläder, de klädde av sig, de gick och lade sig, de gick upp igen, de sprang omkring och de var uppsvarvade som om de inte riktigt kunde nå takt i alla känslor som strömmade igenom dem.
Och det är inte så konstigt.
De har aldrig flyttat förut. De vet inte vad flytt egentligen innebär. De vet på sätt och vis att vi inte kommer att bo i deras gamla hem förut men att vi nu ska bo här – i den här oredan till att börja med – är så långt ifrån deras trygga verklighet de någonsin kan komma från.
Nä, de har inte den blekaste aning om vad det är som händer just nu och de har helt enkelt svårt att hantera situationen.
Den är positiv och de tycker det är oehört spännande.
Men det lär ta en viss tid för dem att förstå vad det egentligen är som pågår i vår lilla familj.
Och det kommer bli så himla bra.
