I år är lilla fröken finemang redo att vara med på lucia. Hon följde med alla övningarna och sjöng med i den mån hon kunde.
Så nu får vi träna lusselelle och alla de andra svenska julsångerna 🙂
Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
I år är lilla fröken finemang redo att vara med på lucia. Hon följde med alla övningarna och sjöng med i den mån hon kunde.
Så nu får vi träna lusselelle och alla de andra svenska julsångerna 🙂
Det blev en traditionsenlig och stämningsfull första Advent. Som vanligt firades den med svensk gudtjänst i Domkyrkan och därefter adventskaffe hemma hos ambassadörsparet.
Att Anna Björk kan åka skridskor, det vet vi alla vid det här laget, men att hennes minsta syster också är en fena på skridskor, hade vi ingen aning om. Det här är den första riktiga gången som hon åker skridskor och det tog henne inte många minuter förrän hon sprang fram som om hon aldrig gjort annat förut.
Karin har också blivit enormt duktig.
Vi fick en härlig stund i skridskohallen den här dagen.
Ingen nämnd – ingen glömd – men vi tackar för alla de fina julklapparna. Flickorna, mamma och pappa är riktigt nöjda med alla sina fina julklappar.
Här är ett axplock av dem:
Klockan 18 går hela familjen i Hallgrimskyrkan. Det är en rofylld underbar stund i kyrkan som ger ett slags avlsut till den svenska julen och en början av den isländska julen som börjar när klockorna och himlasepelet plingar in till en stämningsfull Stilla Natt. Då börjar den isländska julen
Och då har också farfar Markus slutit upp till familjen. Hans hedersuppdrag är att göra den isländska potatisen – bruna kartofler – som äts till den tradtionsenliga hamborgarhryggurinn. Flickorna älskar farfars potatis – och det kan kanske bero på allt socker?
Ett annat inslag på julafton är också något som vi och 90% av alla andra svenskar gör kl 15. Och det är att dricka kaffe, äta bullar och kakor och titta på Kalle Ankas julhälsning.
Vanligtvis brukar vi åka ner till innerstan i Reykjavik, som alla de andra tiotusentals isländingar brukar att göra. I år ville tjejerna annorlunda och tyckte att familjen skulle ha uppesittarkväll, titta på tv och spela spel.
Så sagt och gjort. Här spelades det spel och tittades på tv. Alla med spända förväntningar att nu börjar äntligen julen. Vårt lilla primitiva utrymme var välstädat och julpyntat. Så nu kunde julen börja!
Söndagen den 13:e blev en hektisk, stressig men så otroligt rolig och trevlig dag. Det började med att mamma skjutsade Anna till skridskorna. Det var generalrepetion för julshowen som skulle vara senare på kvällen.
Därefter hade vi julfest med Disas lekskola
Då var det äntligen dags för the big Day för lucia. Vi som tränat hela hösten, Anna skulle sjunga solo och Karin skulle vara Pippi.
När det började dra i hop sig fick Karin scenskräcksångest. I den större bemärkelsen och hon ville inte alls vara med överhuvudtaget. Det här måste varit den dummaste idén som någon påkommit, tyckte Karin och tyckte livet var mest skit.
Som tur gick stressen över för Karin och hon intalade sig själv att hon minsann skulle blien perfekt Pippi. Hon klädde sig och gjorde framträdandet med bravur.
Anna sjöng så nackhåren reste sig.
Konserten blev en succé av dess like och gjorde rekord på rekord.
Så fantastiskt roligt!
Det var många år sen nu – då Anna och Karin var riktigt små – som vi sist gick på teatern ”leitinn að jólunum” som betyder Vi letar efter julen, som är en fantastiskt vacker vandring på teatern där de berättar om julen, hur julen såg ut förr i tiden och hur julen ser ut nu. Den ger en liten tankeställare om hur viktigt det är att ta vara på kulturen och varandra. Flickorna och mamma hade en mycket trevlig stund.
[youtube]https://youtu.be/TeZNIHw5Nws[/youtube]
Även om det fortfarande är otroligt mycket höst ute så börjar faktiskt i dag förberedelserna inför julen. Först ut – som vanligt – är luciaövningarna. I år ska både Karin och Anna vara med och vi har en svag aning om att en viss lite Arndís också är sugen på att vara med.
Þrettándi var Kertasníkir,
-þá var tíðin köld,
ef ekki kom hann síðastur
á aðfangadagskvöld.
Hann elti litlu börnin,
sem brostu glöð og fín,
og trítluðu um bæinn
með tólgarkertin sín.
Den trettonde var Kertasníkir, då var mörkt och kallt, och han var den siste som kom på julaftonskväll. Han följde efter de minsta barnen och log glatt och fint, och gick med dem runt på byn med sina stearinljus. (notera förr om åren gjordes ljusen av lammfett=tólg som legat från förra året)
Ketkrókur, sá tólfti,
kunni á ýmsu lag.-
Hann þrammaði í sveitina
á Þorláksmessudag.
Hann krækti sér í tutlu,
þegar kostur var á.
En stundum reyndist stuttur
stauturinn hans þá.
Den tolfte kunde en hel del låtar och trallade längs med vägen dagen före jul. Han grep sig en krok när det sig begav, som ibland var allt för kort för skorstenen.