Det tillhör inte vanligheten att åka till Sverige i september. Och när det väl händer så ställer jag mig alltid frågan – varför åker jag inte till stugan varje höst? Under hela min uppväxtid åkte vi alltid till Jämtland på hösten. Ibland var vi tillochmed där sent i oktober. Då vaknade du ofta av frostigt krispiga morgonar och du gick alltid fullt påklädd med både fleeze och långkalsonger.
Nu var det visserligen tidig september och jag hade kunnat önska mig lite mer höstfärger och lite mera höst.
Men visst fanns den där. Lukten, vindarna som dansade, regnet som gjorde sig känd lite då och då i kombination med en riktigt äkta svensk brittsommar. Eller indiansommar som det också kallas för. Skogen, marken, träden och luften skvallrade om hösten. Och naturen gav sina fantastiska gåvor.
Vi fiskade, plockade svamp och lingon. Vi njöt varje kväll av den jämtländska kvällen. Den öppna spisen och av god mat och dryck.
Varje eftermiddag satt vi på balkongen och det var som att stugan ville så gärna ge sitt absoluta bästa för varje dag, vare sig det hade varit regn under dagen eller klarblå himmel så fick vi alltid ett par timmars stekande sol på verandan.
Det är helt enkelt ljuvligt att vara i Jämtland under hösten. Från och med nu ska jag alltid åka till Sverige på hösten
