Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Nyår i Covid-tid. Ja det här blev ändå en mycket lyckad nyårsafton. Vi hade några fåtal vänner på besök, vilket faktiskt är ganska ovanligt då vi brukar bara vara familjen.
Maten blev fantastiskt lyckad och vi skålade, sjöng och såg de traditionella nyårsprogrammen.
Att vara ledig under covid-tid har sina fördelar. Du har inget krav på att besöka folk här och där. Du håller dig helt enkelt hemma. Det här året hade hästarna hunnit bli skodda så en stor del av vår ledighet tillbringades i stallet.
Disa fick både pyssel och lego i julklapp så hon fick en hel del att pyssla med under ledigheten.
Anna Björk fick en ny bil 😮
Om julafton bjöd på regnstorm så fick vi sen rejält med snö. Dagen till ära hade 10 cm pudersnö, -8 grader kallt och en klarblå himmel. Vi åkte till en ny backe som ligger ganska nära där vi bor och den är faktiskt bättre än den som vi normalt åker till.
Julafton brukar normalt vara fullspäckad med både mat och program. I år var det annorlunda. Kyrkan som vi normalt brukar bege oss till har på grund av covid inga normala julmässor utan här går det nu på nätet.
Det innebar att vi fick väldigt mycket extra tid.
Vi såg julmässan från Gravavogskyrkan. Den var bra.
Därefter islänsk julmat och så julklapparna förstås.
Alla var jättenöjda och jättemätta.
Svenska julafton tog så fart när vi kom hem och det blev nog inte särskilt annorlunda. Svenskt julbord och Kalle Anka.
Så blev det då julafton till slut. Ett år som känns – annorlunda. Det har varit den röda tråden genom hela det här året så varför skulle inte även denna julafton vara annorlunda än övriga år.
Annorlunda behöver inte betyda sämre. Annorlunda kan vara en utveckling till det positiva.
I år åkte vi inte ut till skogen och gjorde en brasa, Vi åt inte äggmackor och vi firande inte bara vi familjen under svenska julen. Vi gjorde annorlunda och det blev jättebra.
Nåväl, regnstorm är också annorlunda och det är väl kanske den enda som vi inte gillade den här julaftonen. Det var också därför som vi inte åkte ut till skogen. Vi åkte till stallet i stället. Där hade vi mandelgrötstävling. Mamma hade gömt en mandel i gröten och den som finner den får ett pris. Det uppskattades av hela familjen. Ingen vann i första omgången. Och då var vi så mätta att det gick inte äta mera. Då grävde mamma fram mandeln och satt en matsked gröt i tre skålar. Så ställde hon dessa i fönstret och så fick flickorna välja. Disa vann priset!
Pippi Långstrump fyller 75 år och det har Pepparkakstillverkaren Anna anammat och erbjuder därför en byggsats av Pippis Hus. Flickorna tyckte det här var jätteskoj och alla deltog med brinnande intresse.
Så här fint blev det 🙂
Under hela hösten har Karin Inga och Dísa övat inför Lucia. Övningarna har hållits på Teams då det inte har varit tillåtet att träffas.
Nu var det dagen D och hela konserten blandades och kommer att läggas ut på Youtube och Facebook.
Vi lever i en annorlunda tid. Det finns inget som blir som det var. Och den stora frågan är om detta inte har blivit det nya normala?
Men det går faktiskt att hålla i alla traditioner precis som vanligt. Vi gör det bara annorlunda! Vi hade som vanligt första advents brunch med ägg benedict, bacon, vita bönor, bröd, lussebulle och kaffe. Karin tände första ljuset.
Klockan 13 gick vi på julteater – som livestreamades från ett av våra teaterhus! Flickorna fick godis.
Därefter gick hela familjen en lång promenad i Heidmörk. Vädrets makter var kanske inte riktigt på vår sida och bjöd på regnsnöslask. Snön var tung att gå i så vi kände oss rejält möra efter den 1,5 timmes långa promenaden som gick både upp, ner och bland fur och gran. Underbart!
Hem och duscha! Det var finklädsel idag, sa mamma och då var det dags för att gå i kyrkan. Ja, även den sändes via nätet men mamma och Disa hade bandat gudtjänsten redan i torsdags. Glögg, varm choklad och sju sorters kakor. Just precis som det ska vara!
Söndagsmiddagen toppades så med kyckling och sötpotatismos. Nästan som Thanks giving!
Det blev en helg fylld av olika aktiviteter. Disa hade sin kompis som sov över, vi spelade spel online med vännerna från nästa område, vi besökte hästarna och Disa gjorde snögubbe.
Vi började med att besöka hästarna. De mådde fint och var feta och fina 🙂 Vi har lärt dem att de kommer till oss när vi ropar för då vet de att får bröd
Hon är verkligen inte dum vår lilla tjej och på lördagen hade det kommit ett tunt vitt täcke av snö och hon tyckte att nu minsann är det läge att göra en Olafur. Ja, Olafur er snögubben i Frozen och hon fick ett kitt med Olafur saker i julklapp för några år sen.
Saken var bara den att sååå mycket snö hade det inte kommit. Och inte gick det att krama den till bollar heller. Jahop, tänkte Disa, då får jag väl göra en liggande.
Så kom då kompisen på besök och då körde vi igång Kahoot. Det var varierande frågor som var ganska kluriga. Kul var det!
På söndagen hade det kommit ännu mer snö och det här gången kunde Disa göra en riktigt stor Olafur. Visst blev han fin?
Vi reser inte hellre än nödvändigt de här dagarna och helst bara till dem som tillhör familjen. Nu var det dags för årets packning och malning av lamm hos farfar.
AB och Disa ville följa med.
Det verkligen spöregnade den här dagen och det blåste snålt.
Ja, nu går det inte ha några större fester men varför ska det stoppa oss?????
Dagen till ära hade flickorna dekorerat huset med spindlar, bats, och pumpaljusstakar. Hela familjen var med på noterna och klädde ut sig. Disa målade pappa B. Hennes bästa kompis Benjamin kom liksom Ninja, som är Karins kompis var också med.
Och, ja får man inte gå trick and treat ute så får man ordna det innomhus ???
Lördagen bjöd på ögonkonfekt. Vädret var fantastiskt och färgprakten är i sitt esse just nu.
Morgonutsikten var makalöst vacker och ångpelarna från de varma källorna såg ut som eld i soluppgången.
Disa och jag tog tillfället i akt och gick en lång promenad i det underbara vädret.
Vi lämnade rummet vid elva-tiden men eftersom vi inte var välkomna hem riktigt ännu så tog vi tillfället i akt att åka in i en dal där vi inte varit förut.
Och det må sägas att här blivit riktigt glatt överraskade. Den bjöd på rejäla upplevelse och ögongodis. Siktet var inställt på Hjálparfors och den var riktigt mäktig att se.
Vi fortsatte tillbaka och började med att besöka torrkovorna i Þjóðvellisbærinn. Det är en efterlikning av dåtidens vikingaby.
Den rikiga ska ligga här någonstans, säger B men längre en så tänkte vi inte just nu. B frågade om vi skulle fortsätta framåt eller om vi skulle köra samma väg tillbaka.
Valet av att åka tillbaka visade sig vara en riktig lyckträff. Strax nedanför Hjálparfors låg en skraltig grusväg som det stod ”Stöng” på. Där ligger nog vikingabyn, säger B. Vill du åka in? Ja, varför inte för än får vi inte komma hem.
Vägen är riktigt dålig så efter många hålor och vattenpassage så kommer vi fram till en parkering. Och det är nu det riktiga äventyret börjar. Vi blev ordentligt hänförda när vi kom fram till den utgrävda Vikinghuset, som de nu byggt över men ett riktigt hus för att kunna bevara det. Då insåg vi att torrkovan är förstås en efterlikning av det riktiga vikinghuset.
Vägen tillbaka visar vidare i Gjá och vi vandrar i riktning mot målet, som vi egentligen inte visste var det var. Här öppnar sig höstens färgprakter och vi slutmålet visar det sig att det är ett helt fantastikst område med många forsar och strålande åar.
Anna Björk är stor nu. Hon kom hem från tävlingarna i Akureyri förra helgen och berättade hon bestämt att de skulle ha övernattningsparty hemma hos oss. Och att vi föräldrar var inte välkomna att vara hemma.
Hon har gjort så en gång förut och det gick bra. Konståkning är fortfarande nummer ett i hennes liv så vi föräldrar behöver inte vara oroliga över att något ska gå galet.
Hon och hennes tre träningskompisar gick på Rusch, Pizzahut och så var det film och godis som gäller…
Vad skulle vi då hitta på? Jo, det fanns ett riktigt bra hösterbjudande på Icelandairhotels så vi passade på att få egentid på Hotel Fludir, som ligger på södra Island.
Hotellet är bra. Rummen är stora och det är nyrenoverat och fräscht. Vi valde också att äta på hotellet och det kan väl diskuteras huruvida den var. Å andra sidan är det inte lätt att gå på restaurang och bli nöjd när du själv är en mästerkock i köket.
Då fick hon äntligen konfirmeras. Det som skulle ha varit 4 april blev framflyttat till 22 augusti och även den var full med dramatik in i sista stund. Det blev konfirmation i kyrkan – om så annorlunda – då det enbart fick vara 10 konfirmander åt gången.
Det blev ingen jättestor bjudning efteråt men det blev ändå en fest med de allra närmsta. Och det blev jättelyckat!
Karin Inga är jättenöjd.
Årets sista sommarsemester börjar gå mot sitt slut. I dag är sista dagen och den bjöd på ett fantastiskt sommarväder. Ja, det var nästan så att det kändes som Sverige-sommar.
Hela familjen cyklade ner till Nautholl och gick på Braggen och åt lunch.
Kycklinghamburgaren är riktigt bra där.
Flickorna har nog gått och tittat på den i snart ett och ett halvt år. Den fanns tidigare i Smaralind men flyttades till Zoo när nöjesparken gjorde konkurs.
Där har den stått helt stilla då det har saknats reservdelar.
NU helt plötsligt gick den och det är makalöst vad den är häftig – eller skrämmande då. Flickorna var förstås överförtjusta men inget som mamma skulle någonsin vilja prova.
Disa åkte fyra gånger!
När vi kom till zoo den här dagen hade sälarna inget vatten. De höll på att rengöra poolen och under tiden låg sälarna och solbadade.
Så fort vattnet började komma tillbaka blev det full rulle på dem och de plaskade och lekte i det lilla vattnet.
Efter att ha besökt den botaniska trädgården i Akureyri, så känns den här aningen banal. Men den är välgjord och har sina fina charm.
Vi passade på att flanera runt i trädgården medans Disa var på skridskoträning.
I den botaniska trädgården finns också ett mysigt fik som heter Café Florian. Ägaren kommer från Färöarna och har satsat på bra kvalitet på sina råvaror.
