Det är kul med utställningar som skapar nyfikenhet. Det är extra skoj när den får dig att forska i fakta för när det pratas förbud i ena utställningen men visar förpackningar av godis – utländskt godis – från ett mycket tidigare årtionde i en annan utställning, så känns det som att det inte är något som stämmer.
Hur gick det till att det kunde visas Mackentosh-burkar från 1920 när importförbud av godiset hävdes 1970?
Ja, googlar du lite så finns det svar. Och det här ger egentligen också svaret till varför alla islänningar är galet förtjusta i Mackentosh och varför islänningen än i dag har så stark tradition till dessa karameller kring jul och andra högtider.
Det här var godiset för det rika folket. Och jodå, visst kom det på marknaden redan 1936. Illegalt. Trots det så finns det en annons i tidningen Morgunbladet, men det tvistas om det är utländska orginalet eller en kopia, tillverkad på Island.
1970 hävs alltså importförbudet men tullen ligger på 100% vilket förklarar att Mackentosh köptes vid större högtider, som tex julen och konfirmationer. Den traditionen finns än i dag, trots att du kan numer kan köpa det året om. Att det då inte heller var möjlighet för alla att köpa, förklarar varför den starka traditionen hos islänningar är så stor än idag.
Vidare kan du läsa att det här tillhörde det som du handlade när du åkte utomlands och taxfreebutiken på flygplatsen öppnade redan 1958. Du fick då som på så många andra flygplatser enbart köpa på vägen ut ur landet och inte när du landade. Där började de tidigt sälja mackentosh och annat godis. När det sedan blev tillåtet att handla när du landade beskrivs det att det såldes 3,5 ton av godissort. Det bör kanske också nämnas att på den här tiden inte var särskilt vanligt med utlandsresor.
Beteendevetenskapen för det här säger oss ganska mycket. Den speglar ganska tydligt hur djupt det här sitter hos islänningen. Du handlar alltid hela ”tullen” när du åker utomlands och du har alltid en burk Mackintosh hemma inför julen.
Disa hamnade ännu en gång i medier. Den här gången på Árbæjarsafns hemsida:
