Det blev en panikresa till Sverige. Allt kastades omkull och som oftast när det handlas i panik så beror det på felbedömningar eller så är det helt enkelt akut. Att kunna göra en bedömning i ett sådant läge är oftast mycket svårt och det akuta tar gärna över.
Så här efteråt kan vi med lättnad säga att det hela var inget annat än en felbedömning – av läkaren som inte visste vad h*n höll på med. Det blev en isländsk läkare som blev räddningen och som satte in rätt behandling.
Pappa mår under omständigheterna bra. Och det är huvudsaken.
Vi fick dock några riktigt härliga stunder och vi försökte bryta upp läkarbesöken med något trevligt. För att sakta med säkert kunna bygga upp lugnet. Innre frid är viktigt för den totala allmänhälsan.
