Vi lämnade rummet vid elva-tiden men eftersom vi inte var välkomna hem riktigt ännu så tog vi tillfället i akt att åka in i en dal där vi inte varit förut.
Och det må sägas att här blivit riktigt glatt överraskade. Den bjöd på rejäla upplevelse och ögongodis. Siktet var inställt på Hjálparfors och den var riktigt mäktig att se.
Vi fortsatte tillbaka och började med att besöka torrkovorna i Þjóðvellisbærinn. Det är en efterlikning av dåtidens vikingaby.
Den rikiga ska ligga här någonstans, säger B men längre en så tänkte vi inte just nu. B frågade om vi skulle fortsätta framåt eller om vi skulle köra samma väg tillbaka.
Valet av att åka tillbaka visade sig vara en riktig lyckträff. Strax nedanför Hjálparfors låg en skraltig grusväg som det stod ”Stöng” på. Där ligger nog vikingabyn, säger B. Vill du åka in? Ja, varför inte för än får vi inte komma hem.
Vägen är riktigt dålig så efter många hålor och vattenpassage så kommer vi fram till en parkering. Och det är nu det riktiga äventyret börjar. Vi blev ordentligt hänförda när vi kom fram till den utgrävda Vikinghuset, som de nu byggt över men ett riktigt hus för att kunna bevara det. Då insåg vi att torrkovan är förstås en efterlikning av det riktiga vikinghuset.
Vägen tillbaka visar vidare i Gjá och vi vandrar i riktning mot målet, som vi egentligen inte visste var det var. Här öppnar sig höstens färgprakter och vi slutmålet visar det sig att det är ett helt fantastikst område med många forsar och strålande åar.
