Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Lördagen bjöd på ögonkonfekt. Vädret var fantastiskt och färgprakten är i sitt esse just nu.
Morgonutsikten var makalöst vacker och ångpelarna från de varma källorna såg ut som eld i soluppgången.
Disa och jag tog tillfället i akt och gick en lång promenad i det underbara vädret.
I dessa covid-tider var den här lilla happening riktigt välkommet hos familjen. Det märks dock att tjejerna börjar bli äldre och särskilt äldsta är inte riktigt med på noterna längre. Hon dök upp till middagen men att spela spel, nja där tog det stopp.
Vi hade dekorerat helt i temat Oktoberfest och jag hittade ompa ompa musik. Det serverades korv i långa baner och K och hennes kompis hjälpte till att laga Prezels. Nu vet jag vad vi gjorde för fel förra året eftersom skollning är visst en del av processen.
Vi lämnade rummet vid elva-tiden men eftersom vi inte var välkomna hem riktigt ännu så tog vi tillfället i akt att åka in i en dal där vi inte varit förut.
Och det må sägas att här blivit riktigt glatt överraskade. Den bjöd på rejäla upplevelse och ögongodis. Siktet var inställt på Hjálparfors och den var riktigt mäktig att se.
Vi fortsatte tillbaka och började med att besöka torrkovorna i Þjóðvellisbærinn. Det är en efterlikning av dåtidens vikingaby.
Den rikiga ska ligga här någonstans, säger B men längre en så tänkte vi inte just nu. B frågade om vi skulle fortsätta framåt eller om vi skulle köra samma väg tillbaka.
Valet av att åka tillbaka visade sig vara en riktig lyckträff. Strax nedanför Hjálparfors låg en skraltig grusväg som det stod ”Stöng” på. Där ligger nog vikingabyn, säger B. Vill du åka in? Ja, varför inte för än får vi inte komma hem.
Vägen är riktigt dålig så efter många hålor och vattenpassage så kommer vi fram till en parkering. Och det är nu det riktiga äventyret börjar. Vi blev ordentligt hänförda när vi kom fram till den utgrävda Vikinghuset, som de nu byggt över men ett riktigt hus för att kunna bevara det. Då insåg vi att torrkovan är förstås en efterlikning av det riktiga vikinghuset.
Vägen tillbaka visar vidare i Gjá och vi vandrar i riktning mot målet, som vi egentligen inte visste var det var. Här öppnar sig höstens färgprakter och vi slutmålet visar det sig att det är ett helt fantastikst område med många forsar och strålande åar.
Anna Björk är stor nu. Hon kom hem från tävlingarna i Akureyri förra helgen och berättade hon bestämt att de skulle ha övernattningsparty hemma hos oss. Och att vi föräldrar var inte välkomna att vara hemma.
Hon har gjort så en gång förut och det gick bra. Konståkning är fortfarande nummer ett i hennes liv så vi föräldrar behöver inte vara oroliga över att något ska gå galet.
Hon och hennes tre träningskompisar gick på Rusch, Pizzahut och så var det film och godis som gäller…
Vad skulle vi då hitta på? Jo, det fanns ett riktigt bra hösterbjudande på Icelandairhotels så vi passade på att få egentid på Hotel Fludir, som ligger på södra Island.
Hotellet är bra. Rummen är stora och det är nyrenoverat och fräscht. Vi valde också att äta på hotellet och det kan väl diskuteras huruvida den var. Å andra sidan är det inte lätt att gå på restaurang och bli nöjd när du själv är en mästerkock i köket.
