Benjaminsdöttrar – systrar som bor på Island
Om det är något som hela familjen gillar så är det cykling. Mamma cyklar till jobbet och det är väl den enda motionen som hon får med pappa B på. Den här dagen cyklades det 39,5 km.
Samtidigt så deltog Karin Inga i en cykeltävling.
Dagen till ära bjöd på ett fantastiskt sommarväder och det var i princip vindstilla.
Det börjar bli en söndagstradition att bege sig en liten stund till zoo. Och det är alltid lika roligt och trevligt. Särskilt så här på sommaren. I dag hade Disa med sig två kompisar.
Ja vad ska vi säga, tiden rusar iväg och våran förstfödda dotter är nu 16 år. Det är inte klokt.
Det innebär också att den här sidan har funnits i 16 år då jag startade den i dagoarna innan Anna Björk kom till världen.
Till hösten börjar hon gymnasial linje inom design och marknadsföring.
Det skulle bli emellan 20-25 grader varmt i dag. Det ska vi ta vara på, sa mamma och fick först med sig Karin och Disa till Reykjaviks Zoo. Fantastiskt mysigt att gå och titta på alla djuren och flickorna åkte några gånger i karusellerna.
Därefter åkte vi hem och åt lite lunch. Nästa event var Arbaerjasafn, museumet med de gamla husen. I dag hade de invigning av en ångvält och ett ånglok. Vi träffade där Andrea med familj och vi spelade spel.
Nu var det riktigt varmt och vi lämnade av Anna hemma då mamma och Disa fortsatte till badhuset. Där var det knökafullt med folk.
Vi fick åka ungefär en timme för att komma till Hraunborgir. Där hade de dukats upp med svenska varor, det bjöds på svensk sill och öl och det fanns en liten bondemarknad som sålde diverse varor. Midsommarstången restes och vi dansade och sjöng små grodorna. Dessutom arrangerades det både fiskdam och tipspromenad. Det blev en riktigt lyckad dag!
På sin födelsedag så fick hon take away from den lokala china restaurangen men så nästkommande lördag firade vi henne lite mer rejält.
Vi började med att hon fick gå på ”fly over iceland!” och det tyckte hon var fantastikst maffigt.
Därefter gick vi på Hard Rock Café för en god burgers.
Det här året känns helt enkelt jättekonstigt. Ett virus som härjar som gör att nutidens människa blir begränsad i vad vi gör och vilka vi träffar. Vanligtvis skulle vi vara i Svreige nu. I år är vi på Island. Och vi har inga som helst planer på att åka utomlands. Hjärtat gråter. Rötterna förtvinar. Sommaren tillhör Sverige. Det har den alltid gjort.
Flickorna tycker det är tragiskt. Den som ändå lider mest av det är Karin. Hon tycker att sommaren är helt förstörd. Vi kan inget annat än hålla med.
Vi försöker ändå. Vi firar midsommar hemma. I morgon åker vi och firar svensk midsommar på Island.
Även om de två äldre systrarna nu äntligen börjar visa lite intresse av hästar och ridning så är det ändå Disa som går i täten för både intresse och orken att vara i stallet. Hela vintern har hon gladligen kommit med och hjälpt till med mockning, borstning och ridning. Hon har sin egna häst Feykri som hon döpt till Choklad och den hästen har verkligen lärt henne massor av grundreglerna. Att kunna rida de olika gångarterna och ha balansen vare sig det går fort eller sakta.
Som avslutning på hästsässongen fick Disa gå på ridläger. Det tyckte hon var fantastiskt roligt.
Den hästen som ändå tog hennes hjärta var den hästen som såg ut som en nallebjörn. Han har diabetes och tappar därför inte pälsen vilket gör att han ser ut som en björn.
Det var tre riktigt glada hästar som sprang med full livsglädje ut i den stora hagen och friheten. Här ska de gå tills vi släpper in dem igen i mitten/slutet på november.
Därefter åkte vi till den intilliggande staden Selfoss och köpte glass på Hupp.
Då tar den här hästsässongen slut och det avslutade vi med att rida en jättelång ridtur som vi inte ridit på flera år. Det märktes för jösses vad träden hade vuxit. I morgon åker hästarna ut till hagen på landet. Disas häst blir dock kvar ett tag till då hon ska gå på ridläger under kommande vecka.
Så kom då sommarlovet. Vårterminen har minst sagt varit annorlunda där Karin läst hemma och endast gått ett par timmar i veckan. Disa gick visserligen varje dag men under helt andra former och inte heller hela dagarna, som hon var van att göra. Inget fritids, ingen skollunch och klasserna var små och uppdelade.
Det tyckte Disa var bra. Mycket bättre än den annars så gigiantiska skolklass som de har varit tidigare.
Dagen till ära ville Disa vara riktigt fin. Mamma lockade håret och hon klädde sig i sin nya fina sommarklänning och blomdiadem. Hon är så fin!
Tänk, nu är det 10 år sen som Anna Björk för första gången hade skolavslutning för första gången och i dag gick hon ut grundskolan. Det gjorde hon med trompi och galans. Toppbetyg i alla ämnen så nu går vi och väntar på besked om hon har kommit in på sin gymnasiala linje.
Hon har ansökt till FG i Gardabaer med inriktning på design och marknadsföring. Hon vill bli inredningsarkitekt.
COVID-19 sätter prägeln på 2020 och alla evenemang ser annorlunda ut i år. Så även sjömansdagen som vi normalt alltid firar nere i Reykjavik. I år var det evenemanget inställt men Arbaers museum höll öppet och vi kunde där få förflytta oss i tiden och uppleva hur fisknäringen så ut förr i tiden.
Det är alltid lika spännande att komma till parken och uppleva de gamla husen och har de då dessutom statister som är utklädda till tidseran, ja då blir upplevelsen komplett.
Pappa B äldsta syster bor i Grundafjördur. I dag åkte vi dit för att gå på konfirmation. En gemytlig stund där vi träffade släkt och den största katten vi någonsin sett.
