De senaste tio åren har vi alltid gått på sommarteater. Det är en barnteatergrupp som heter Lotta och de gör barnteater av de olika kända sagorna. Fast med deras tolkning. De brukar göra en egen tolkning och väva ihop flera sagor till en av dem.
I år handlade det om Pinoccio men det fanns även en viss touch av Trassel och några andra sagor. Det som brukar genomsyras deras teatrar är att det brukar ha ett tydligt budskap om något som är viktigt plus att de väver in humor för både vuxna och barn. De vuxna brukar skratta på helt andra ställen än barnen så att säga.
I år hade de inte riktigt lyckats lika bra med just den biten och innehöll inte särskilt mycket humor alls. Däremot var den välskriven och hade en bra story.
Karin hade tur för precis när mamma och Disa går ner mot teatern ringer hon och det visar sig att hon befinner sig precis i närheten. Så hon fick komma med hon också 🙂
