Fröken lilla finemang har nått trotsåldern.
Minsann.
I går när vi gick hem från badet började hon med att slita av sig strumporna och stoppa i fötterna barfota i stövlarna. Därefter klampade hon i väg – efter sin syster – trodde mamma. Men si det gjorde hon inte alls.
Nejdå, hon klampade friskt och hurtigt upp en trappa till gymet där hon smet in och stälde sig för att dansa och sjunga framför de stora speglarna.
När mamma äntligen fått ner henne till markplan och fått henne att gå ut genom spärrarna sparkade hon av sig stövlarna och började springa barfota längs med den stora fontänen som är i entrén.
Hon skulle inte ha stövlarna på sig något mer.
Inte ens när vi var på väg ut i snön skulle hon ha stövlarna. Att bråka med henne var lönlöst eftersom hon lyssnade inte alls på det örat så mamma sa, jahop, då får du väl gå ut barfota då.
Sagt och gjort, springer inte jäntungen ut barfota för att sedan tvärnita. Mamma frågar henne om det inte är kallt.
Ja kallt svarar hon tillbaka.
Vill du ha stövlarna?
Nej.
Är det inte kallt
Ja kallt
Vill du ha stövlarna
Nej.
Det blev en lång diskussion som slutade med att mamma bar henne till bilen – barfota.
