Det är under den senaste veckan som Disa har börjat kommunicera lite mer markant. Tidigare har det varit de jordnära beteendena som att hoppa i stolen och ropa ”mamma” när skeden inte kommer tillräckligt snabbt eller att hon ”hohohoar” när maten kommer och hon är hungrig. Eller skrika då för att tala om att något inte står rätt till.
För några dagar sedan så har hon börjat peka. Hon pekar på det hon vill ha. Och hon pekar och säger ”ta”.
Hon är särskilt förtjust i sin tandborste. Den vill hon alltid hålla i när vi byter blöja. Och hon bokstavligen gillar att borsta tänderna. Jag kan inte minnas att mina andra två tjejer var så tokig i att få borsta tänderna?
Hon står nu mycket stadigare och hon har återupptagit gåendet med gåvagnen. Nu kan hon kontrollera farten lite bättre och går först jättesnabbt för att sedan bromsa in. När hon tycker det känns vingligt, ja då släpper hon och står still för att sedan gå ner och krypa.
Krypa är ändå bäst. Och hon har en attans fart. Att gå längs med bord och stolar är också skoj. Som att trycka på dvd-spelarens avstängningsknapp. Här är hon också medveten om att hon gör något hon inte får eftersom hon vänder sig om och kontrollerar om vi ser henne eller inte. Ett sätt att få uppmärksamhet med andra ord.