I går hade vi en försmak av julmaten. Jodå, lite tidigt är det allt men så fick det bli. Och då började Karin och Anna drömma sig bort till julen och hur de ville att den skulle bli. Det började nog med att de sa att jultomtarna finns inte.
Mamma berättade att när tron på jultomtarna försvinner, så slutar de med att ge presenter i skon. Karin tyckte att hon kunde ju tro lite grand… och då skulle tomtarna komma, eller hur?
Sen berättade de om hur julafton skulle vara. Först skulle de vakna tidigt och åka till Gudmundarlundur och tända en brasa. Sen skulle de hem och bada för att äta svensk lunch. Klockan tre skulle de fika framför Kalle Anka och sen var de lite tve-eniga huruvida vi skulle gå i kyrkan eller inte. Anna ville definitivt inte gå i kyrkan medans Karin tyckte nog att det skulle vara trevligt. Sen skulle det ätas isländsk julmat, fast i deras ord var det slätt och jämt julmat och behövdes inte specificeras något nämnvärt. Därefter skulle tomten komma.
… då avslutar flickorna med att ”fast mest av allt skulle jag önska att mormor och morfar kom till oss över julen”
”Jamen då måste ni tala om det för dem” sa mamma.
Då fick de en attans fart och rev fram pennor och papper. De ritade en fin teckning. Anna. som skriver helt själv, skrev ett långt brev. Karin skrev också brev, fast ett kortare.
