Just nu befinner sig båda flickorna hos afi. Afi, det är farfar det. Och där har de det riktigt bra. I början var de förstås ordentligt trötta eftersom förra veckan hade vi Landsmot här och de var vakna långt fram på kvällen för att vakna relativt tidigt.
De åkte med farfar på söndagen, direkt efter Landsmot, och KI somnade förstås i bilen och det är inte alltid som hon är på ett blomstrande humör när hon vaknar. Hon sparade inte på orden när farfar skulle väcka henne när de var framme: ”Þú ert ljótur, leiðinlegur og feitur” skrek hon och ville inte alls vara med på noterna. Det här betyder; Du är ful, tråkig och fet!
Nåväl, på måndagen sov de till kl 11 och KI vaknade med ont i benen. Och med tanke på hur de sprungit omkring i en hel vecka är det inte så konstigt. Hon fick en panodil och sen var problemet ur världen.
När mamma pratade med dem i går var det lyriska. De hade varit hos Anna Dora, som är pappas syster, och där minsann hade det fötts sex valpar. För att inte tala om alla lammen och fölen. Det hade varit en mycket spännande dag och nu väntade de på att få mat. Det vankades stekt lammrygg med ”afikartofler” vilket är brunad potatis. En rätt de också äter i Danmark. Brunad potatis är helt enkelt potatis som är stekt i smör och socker. Frågar du mamma skakar hon på huvudet och tycker det är vedervärdigt men pappa och flickorna älskar det. KI brukar säga med stora ögon, afi han tar ett helt kg med socker!
Och så har de hunnit med att åka och bada också. Och precis som förra gången lyckades AB tappa sina öronhängen. Då fick afi köpa nya. Och nu inte bara till AB utan KI skulle minsann också ha nya öronhängen.
Jodå, de vet hur de ska linda lillfingrarna på afi.
